Du är inte ensam
Det handlade om mitt inlägg igår >>>.
Snälla Susanne skrev:
"Känner igen ditt tidigare inlägg, 4års trots är inte att leka med. Precis ALLT som inte får göras ska testas och inget är roligt( förrän någon annan gör det) Alla åldrar har sin charm- inte sant?:)
Kram Susanne"
Jag började nästan att böla när jag läste detta.Det här med att ha barn är verkligen jobbigt och just den här sidan av 4-års-åldern gillar jag INTE. Och jag har så dåligt samvete för det och känner mig som världens sämsta mamma.
Jag känner mig ensammast i världen om detta.
ALLA ANDRA har fina väluppfostrade barn...
Men så är det ju inte.
De flesta som har haft små barn har gått igenom detta stadium. Men det får man oftast inte höra om. De flesta barn krisar då och då. Det är något som de måste igenom.
Men just när det är som jobbigast så är det svårt att komma ihåg att detta är bara en tid, sen går det över OCH det är inte hela världen.
Jag har en bekant som var asjobbig som barn, med raserianfall och ovilja att lyssna. Hennes föräldrar kunde inte riktigt hantera det och nu i vuxen ålder så har hon sagt upp bekantskapen med dem för att hon har inte kommit över hur de behandlade henne.
Jag kan inte låta bli att dra parraleller och vara orolig.
Fast hon var jobbig HELA sin barndom och Alexander är bara 4 år just nu.
Jag hoppas så innerligt att detta bara är 4-års-trots och att det går över. För jag är inte så säker på att jag kommer att kunna hantera detta så värst bra heller.
Fast det är ju inte meningen att EN person ska förstöra för hela familjen och göra så att den mår dåligt. Nej då får man säja ifrån att så där beter vi oss inte i den här familjen.
Men om inget hjälper.....?
Skönt är det i alla fall att höra att man inte är ensam om problemet. Att det finns andra där ute. För det är ju som hon skriver: att varje ålder har sin charm. Men just detta är inte så roligt, just när man är mitt inne i det. Hoppas att jag kan skratta åt det nån gång i framtiden.
Nu en god natt och välkommen fredag!
/Y
Tycker att det är bra att du vågar prata om dina tankar och känslor! Tror många känner samma sak men inte vågar säga något för allt ska ju alltid vara så himla perfekt! Jag har inga barn själv så jag har inte så mycket råd att komma med, men jag jobbar som lärare (när jag inte har underbart sommarlov) och det som jag tycker är viktigt är att man är konsekvent i det som man har sagt så barnen lär sig att det som är bestämt gäller. Hör alt för ofta barn som säger att det lönar sig att tjata för mamma och pappa ger upp till slut och då får jag som jag vill! Säkert tufft att stå emot barnens tjat och trots men jag tror det lönar sig i längden och barnen lär sig att lyssna på den vuxna som faktiskt är den som bestämmer.
Skickar över lite styrka till dig och hoppas att det löser sig! Var stark!
Sv: tack det samma! Bra jobbat med fotoläxan! Jag fastna i några av dina andra inlägg, gillar bloggar som är lite privata och utlämnande bland alla ytliga perfekta bloggar där ute! :) Jag har inga barn, men jag är alldeles övertygad om att ALLA mammor känt som du en eller flera ggr...
Det är jobbigt med alla trotsperioder, men de flesta går ju över tack och lov. Håller tummarna att det lugnar ned sig snart.
Tack för komplimangen ang min läxa till fotoskolan. Det är roligt att vara med i den men en djungel med alla inställningar. Det är bara att öva och öva.
Åh, har du en 11-månaders tjej oxå? Min flicka blir ju ett år om en vecka. Hur kommer det sig att ni valt att bo där?
Sorry att jag är nyfiken ;-). Ska rota runt lite på din sida nu :)
Kram Mira
Men vännen, det där är jobbiga känslor att hantera. Som förälder gäller det att vara & ge ALLT; Trygghet. Kärlek. Visdom. Rätt riktlinjer. Snäll. Bestämd. Omtänksam. Rättvis. Gosig. Kramig tja you name it. Det är inte konstigt att man tvivlar ibland.
Sv; Jo då, tvättmaskinen kom & den står nu så fint i vardagsrummet morr balofixerna hade ärgat fast så det gick inte att installera den nya ej heller att få bort den gamla. Så nu håller jag på att försöka få tag i en rörmokare i semestertider. Det är inte lätt vill jag lova fräs
Kram till goa familjen :)
Ujja, det där låter ganska tröttsamt måste jag säga. Jag har ingen erfarenhet av barn än, så jag har allt det där att se fram emot antar jag. Men hoppeligen går det över!
Förresten blev jag väldigt glad av att du räknar mig bland storbloggarna! Så smickrande! =) Men nej, ingen fotoskola. Jag gav upp på porträtten och ska iväg nu ändå. Kanske ger jag mig på't igen när jag kommer hem.
MEN gumman´- du är absolut inte ensam!!
Att tvivla på om man är en bra mamma
gör dig till den BÄSTA mamman!!!
Det gör en medveten om brister och man blir villig att hitta bättre lösningar i relationen till barnet.
Jag har en kille som blir 5 år i november
(plus en som är 14 mån) och kan säga att det är som att åka berg&dalbana :)
Det finns mycket tips där ute och ibland blir man tvungen pröva sig fram - alla barn är så olika!
Så tråkigt att din bekant sagt upp bekantskapet med sina föräldrar. Allt är så lätt att granska efteråt, man får räkna med deras förutsättningar och möjligheter också. När jag själv fick barn så förstod jag mina egna föräldrar lite bättre:)
Det man ska akta sig för är att låta stoltheten ta över, om man verkligen känner att det går överstyr ska man be om hjälp!! Det gör en INTE till en sämre förälder!
Kram Susanne
