Det var väl självklart att vi skulle åka till stranden i lördags!

Allt annat hade varit otänkbart.

80 dagar utan att ha badat i havet (för vi badade faktiskt i Sverige. Flera gånger. Både i sjö och pool.) Men nu var det dags för riktiga grejor.

Och en hetta under hela veckan som varit helt olidlig.

 

Värmen gör att man blir svettig så fort som man rör på sig och den höga fuktigheten gör att man är konstant fuktig.

Det känns som man lever i en djungel.

Och vad värre är, man har inte lust med någonsting.

Man vill bara ligga still och knappt andas.

Det sägs att kanarierna är bananifierade, som bananer. Och det kan jag förstå. Man vill inte lyfta ett finger i denna värme.

 

Så flydde vi från de ouppackade resväskorna och det mögelstinkande köket.

Vi hade förtjänat bättre efter denna veckan.

Och så fick ungarna springa av sig i sanden.

 

Rakt från lugnet på landet och de stillsamma skogspromenaderna i Sverige har vi kommit direkt in i storstadens hetts och puls.

På stranden var det fullt ös med tävling i kajakpaddling. Activia hade promotion och delade ut gratisprover och det spelades och sjöng på strandpromenaden.

Ingen lugn o ro här.

Sånt tycker inte kanarier om.

 

 

/Y - som tycker att nu får den här värmen faktiskt ge sig. Det är ju faktiskt oktober.