Jag har sett filmEN

...fastän jag till slut var så säker på att jag inte skulle göra det. Och den var inte som jag trott.

Inte alls!

 

Ja denna förmiddagen blev inte alls som jag hade tänkt mig.

Fast när blev det som jag hade tänkt mig egentligen?

Morgonlektionen blev inställd hux flux och jag hade TÄNKT mig att jag skulle ha jobbat ifatt lite på ett par saker som behövdes få gjort. Men så fick jag fingrarna på FILMEN.

50 nyanser av grått....

 

Och det är nästan inte så att jag vågar skriva om det, för det har blivit så mycket kallablik om både böckerna och filmen.

 

Jag avslutade bok nummer tre för nån vecka sedan efter att ha hållit på och traglat med dem i vad som känns som i en evighet. Inte för att de var outhärdliga utan för att tid och tillfälle inte har getts. Eller ork och lust heller för den delen.

Men det var i alla fall med en känsla av: Väl Utfört Arbete, som jag lade den ifrån mig och det kändes ganska skönt att få det avklarat. Inte som med andra böcker då det kan kännas som att man tar avsked av en kär vän när man måste ställa in den i bokhyllan igen.

 

Det var ju bestämt att jag och Älsklingen skulle ha gått på filmen, gått ut och ätit, talat om livet, blivit lite på kanelen, haft barnvakt och BARA varit vi två för en afton.

Jag hade till och med köpt hans outfit för kvällen.

Kavaj och slips, naturligtvis!

Vi skulle ju komma i stämning ;)

 

Men någon blev sjuk, tillfället gick i stöpet, livet gick vidare och chansen har försvunnit.

Nu är vi på ett helt annat kapitel i livets bok och planerna finns inte längre där.

Inte lusten heller...

 

Hur som helst, jag har ju hört så mycket om filmen, sett så många skämt om den och talat med väninnor som varit och sett den, och det jag hört har inte känt så bra.
Dessutom så VET jag ju att om man har läst en bok så är det sällan som filmen lever upp till bokens rykte och jag kände på mig att jag skulle bli besviken på filmen.

Skådespelarna var heller inte som jag hade tänkt mig och just denna boken hänger ju mycket på skådelspelarna och att de ska matcha ens egna fantasier.

Mr Grey var inte alls i min smak och fick inte alls igång mig om man så säger.

 

Nu fick jag i alla fall händerna på filmen denna förmiddag när jag hade så mycket annat som jag ville göra och jag körde den klassiska repliken:

- Jag ska bara kolla på förtexterna så får vi se vilken känsla jag får.

...med mig själv.

Det gick åt skogen.

Jag fastnade direkt.

Jag såg hela filmen i ett svep och det blev inte ett smack av med det som jag egentligen skulle ha gjort.

 

Och kanske var det de låga förväntningarna som gjorde att det blev så bra till slut.

Jag känner mig skitnöjd.

Låga förväntningar är nyckeln till framgång verkar det som.

 

Åsikterna om böckerna och filmerna får vi ta en annan gång, för det finns fortfarande mycket att tala om där. Men nu ska jag iväg till hårfrisörskan med terroristen Lillskatten som tog saxen i egna händer här-om-dagen och bestämde sig för att bli korthårig.

Tack för det, säger jag. Nu fixade hon något som jag gått och funderat på, alldeles på egen hand och utan att jag behöver känna mig skyldig.

Sån hjälp kan behövas här just nu när vi är mitt i 4-års-helvetet from hell.

 

/Y - en väldigt trött i själen men nöjd kvinna just nu

jag har inte sett filmen men hade å andra sidan mycket stora problem med böckerna. Rent för våldförhärligande och sexistiska för min smak!

Vår dotter hade tunt, fjunigt hår som alltid blev tovigt, så vi blev superglada när hon i treårsåldern ville se ut som sin pappa och jag fick snagga henne!