TRE dagars ledighet är över. Idag går vi in på den fjärde. Det är halvledigt kan man säga. Ungarna är lediga från skolan. Jag har svenskaklasser som vanligt. Älsklingen jobbar. De tre aktiviterna tillsammans känns INTE som ledigt.
Det känns som JORDBÄVNING.
Men jag slapp i alla fall dra upp ungar på morgonen och släpa iväg dem till skolan.
I onsdagskväll satt jag vid datorn och Älsklingen satt och hängde framför fotbollen på TV:n när hela huset plötsligt blev nattsvart.
- Vad i hela friden, ropade vi bägge två men sedan så hörde vi vatten som skvalade ute i köket och då skrek Älsklingen:
- Jädrar i h-vete istället.
Jag fattade inte vad han hade förstått, utan försökte hålla jämna steg med honom när vi trevade oss fram mot köket med händerna framför ansiktet för att skydda oss mot det som man kan krocka med när man inte ser vart man går.
Och när vi hittat fram till köket och hittat den enda ficklampan i huset som var gömd inne på toaletten -varför är aldrig saker på sina platser när man behöver dem utan på de mest otänkbara ställena där de absolut inte hör hemma? -då såg vi att det forsade vatten från varmvattenberedaren och rakt ner i ett eluttag som finns under.
Vem som satt ett eluttag under en vatteninstallation kan ni inte fråga mig om men en juste tippning är att det är en av de där smarta spanska hantverkarna igen. De som gjorde köksdörren så smal att det inte går att få in normala vitvaror där utan man måste ta in dem via köksfönstret eller hugga bort dörrkarmen, som vi gjorde sist vi köpte nåt nytt till köket
>>>.
I alla fall, innan vi fått tag på ficklampan, lokaliserat skadan och fått kranarna omvridna så hade det ju naturligtvis runnit ut en smärre sjö på golvet, så det var bara att börja torka. Men TÄNK om detta hade hänt när vi varit och jobbat eller på något annat flera-timmars-uppdrag eller borta helg.
sån.himla.tur
Men nu började problemen att rulla upp sig.
Dagen efter var det Valborgsmässoafton.
Älsklingen och jag skulle jobba.
Vi hade Valborgsgrillning med svenskan på kvällen.
Och dagen efter det var det 1:a maj och ALLA arbetares vilodag med tillhörande stängning av affärerna.
Hur skulle vi fixa detta nu?
En parantes.
Fredagen den 1:a maj hade vi bestämt med ett par kompisar att vi skulle luncha hemma hos oss. Det är ju så himla svårt att få till en dag när alla jobbar så olika men på 1:a maj, som ju är arbetarnas dag, så var det ju självklart att alla skulle vara lediga och kunna luncha.
Trodde vi!
När datumet närmade sig visade det sig att flera av kompisarna skulle jobba denna dagen. Speciellt de som jobbar i affär.
Varför öppnar man en sån dag?
Jag blev genast på stridshumör och mina gamla arbetarklassgener började genast göra uppror och skrika om att här skulle kämpas för arbetarnas rättigheter.
Jag la ut ett upprop på Facebook: Jag tänker minsan inte gå till något etablisemang på 1:a maj och spendera pengar och stödja arbetsgivarnas blodsugande av oskyldiga arbetare som inte kan protestera.
Det blev en flopp.
Inga spanjorer blev uppmuntade.
Och det är det som är lite av problemet här.
Man tycker om att skälla och gnälla men ingen vill vara den första som ställer sig upp och protesterar offentligt.
Svärmor gick till och med och handlade blommor till kyrkogården till morsdag (som var i söndags) denna dagen. För man kan ju inte, Herre Gud förbjuda, planera lite och göra sina inköp en annan dag.
Vi talar ofta om varför det finns så många bidrag och mycket hjälp i Sverige till allt och alla. Och varför det fungerar så bra där.
Ja, INTE är det ju för att alla är så SNÄLLA och GODA i Sverige skulle jag säga.
Utan för att våra förfäder kämpat och försakat på sin tid för att vi ska ha det bra.
Och det kommer INTE att fungera i en framtid om det bara slutas att kämpas eller att utnyttjas på falska grunder.
Ja, det var min karriär som 1:a maj-demonstrant.
Inget att skryta om.
Hur som helst.
Nu satt jag i den sittsen att jag skulle behöva bryta mot mina egna regler och jag vet inte om det skulle föreställa en knäpp på näsan eller en test av min viljestyrka.
Jobbigt blev det i alla fall att hålla löftet om arbetsfriden.
Vi drog hur som helst iväg på torsdagen efter jobben och handlade en varmvattenberedare så snabbt att vi knappt fattade vad vi köpt. Sedan åkte jag iväg med ungar och picnic och Valborgade medans Älsklingen stannade hemma och tömde varmvatten och disskuterade allehanda tillvägagångssätt med en händig granne.
Fast det hade nog gått bättre om vi gjort tvärt om, måste jag få säga.
På fredagen besvärade vi inget 1:a-majöppet och på lördagen hängde vi upp den nya beredaren.
Och söndagen kvar för att plocka ihop allt.
Japp, det var våran Valborgshelg.
Så nu har man satt upp ny mackapär i köket också.
Meritlistan växer.
/Y
