Måndagslista och sot i själen

...för idag känns det som att jag åkt på stora käftasmällen i depp: söndags(måndags)ångest, PMS och sot i själen >>> efter ett storbråk med Lillskatten i fredags.

Tre till priset av ett ;)

 

Hur kan det bara ena dagen kännas så himla underbart och rosenskimmrande, för att nästa dag kännas nattsvart, skrämmande och ångestfyllt?

Vissa dagar blir jag bara rädd för mig själv och vad jag känner.

Och då har jag verkligen ingenting livskrisigt i mitt liv.

Önskar bara att hjärnan kunde ha en avstängningsknapp.

 

Jag sov oroligt i natt, konstiga drömmar. Lillskatten kom in mitt i natten och kröp ner. Och jag vaknade tidigt av att jag behövde gå på toa. Inte tillräckligt tidigt bara för att gå tillbaka till sängen och somna om.

Nu sitter jag här framför datorn och äter arbetslöshetsfrukost framför datorn. Ni vet sån där frukost där man tar sig tid och som aldrig verkar ta slut för man bara hämtar fler och fler skorpor tills theét är alldeles för kallt för att sippa på mer.

Men en sån frukost som jag inte riktigt kan njuta av för att jag vet att jag egentligen borde jobba. Eller i alla fall göra något mer vettigt än att sitta här och glo på facebook.

 

Men så snöade jag in på en sida som jag brukade läsa förr men som inte funnits tid för att läsa på vääääldigt länge >>>. Det är Emma som är på semester nånstans på Kreta just nu och hon skriver som balsam för själen. Inte så mycket, inte så roligt, men på något träffande sätt sätter hon fingret på just det där viktiga i livet. Det som man kanske tappar bort ibland.

 

Så jag drömmer mig bort på semester, försöker att komma på bättre humör och bestämmer mig för att när jag blir STOR, ja då ska jag skriva som Emma och kanske få vara balsam för själen för någon annan i en deppig stund.

 

 

 

Och det är måndag, så det måste bli en lista:

....om man ens kan kalla det för en lista....

 

Idag är jag lycklig/tacksam för......att jag kan sitta här och vara deppig UTAN att det gör någonting ;)

 

/Y

 

Usch vad jobbigt det är att må så där. Vet precis hur det är. Det blir så svårt att komma igång för dagen när man mår på det där sättet. Jag hoppas att det snart blir bättre. Kram!

Om skatten kom in och sov med dig så är ni i alla fall sams nu, det är oxå nått att vara glad för. Jag och dottern kan ha hemska konflikter och det gör så ont i mig, men henne rinner det bara av. Då tänker jag att jag ändå gjort nått rätt, när hon är så trygg och säker i att jag ändå älskar henne...

Vad kunde ha varit så besvärligt med Lillskatten?
(kommer inte ihåg om det är pojken el. flickan).
Ingen av dom är tonåring, därför undrar jag.

Jag kommer ihåg en av mina vid 7-8 års ålder sa:
"I wish you were dead." Det menade hon givetvis inte, men så kände hon det just då. Den andra vid ca 6 kom upp med: " I want to run away from home, but I don´t know where I´d go." (hon har alltid varit super-realistisk).

Ibland säjer och gör barn sånt som gör ont, men man får tänka på att dom är BARN, och det gäller att försöka få dem att förstå, att ord kan göra väldigt ont. Det är också helt OK att visa att man blivit sårad, men att på samma gång inte bygga upp skuldkänslor.

När man blir förälder, öppnas en terräng full av
det okända. Det är som att orientera utan karta och kompass. Men hur man än tar sej fram, så gör man det med kärlek. Och, tro det eller ej, ungarna känner detta!

This, too, shall pass!!! :)

Dina inlägg brukar också vara som balsam för själen. Du blandar vardagsliv med en gnutta ironi, vilket blir väldigt bra. Kram