...och jag vet inte riktigt om det här med att vara hemma och VABBA är någonting för mig. Jag har kommit i zombie-stadiet.

 

Tredje dagen som Guldklimpen är hemma med mig från skolan.

KANSKE märker jag en liten förbättring. Får återkomma när smärtstillandet slutar verka eller jag stänger av dataspelet ;)

Tack för alla krya-på-sig ;)

Men jag är seg som kola.

Gäspar konstant och ögonen far igen på mig.

Ingenting blir gjort.

Sitter bara och stirrar på Facebook.

 

Nej jag behöver min morgonrunda för att komma igång.

Jag behöver få upp pulsen och komma hem med en massa energi, duscha och rivstarta för att ta tag i dagen.

Inget mysande och pysande och lulla runt i myskläder.

 

Idag handlade vi med oss färskt bröd hem och åt frukost tillsammans istället för att gå på fettbrännartur.

Det är inte varje dag det händer.

Jag ska ta vara på det.

Njuta.

Men det är banne mig så svårt....

 

Så idag försöker jag krama sjuk Guldklimp som håller på att bli stor, och passa på och njuta av det och att vara i stunden. För det kommer inte dröja länge innan kramar och mys är sånt som man INTE gör med mamma.

Huvaligen vad töntigt ;)

 

/Y