....jag är nervös, uppspelt, förväntansfull, rädd, orolig och så in i bomben okoncentrerad. Jag får inget vettigt ur skallen.
Det är förberedelserna inför tjejmiddagen på lördag.
Det är själva middagen.
Det är jobberbjudandet.
Det är sommarlovsintågandet.
Det är en omtumlande nyhet jag fick idag.
Och det är morgondagens fredagsfeeling som fått spader och infunnit sig redan nu.
Jag blir så jädrans nervös.
Eller nervös är fel ord.
Det är mer förväntansfull.
Jag kan inte bärga mig.
Precis den där känslan som jag hade som barn dagen innan julafton:
- Jag DÖÖÖÖR pm jag inte får öppna paketen nu....,typ.
Tålamod för tid är inte min starka sida precis.
Mina nerver är faktiskt min Akilleshäl. OCH min största tillgång.
Det är nerverna som gör att jag lider så fruktansvärt. Och som gör att jag får energi och anstränger mig till det yttersta.
Jag tog upp det på anställningsintervjun. Ni vet när man ska säga tre positiva och tre negativa om sig själv.
Jag sa mina nerver.
Jag blir skitnervös - eller förväntansfull. Det beror på.
Jag fick faktiskt ett par piller av en väninna som skulle ta bort nervositeten.
Inget farligt.
Nån ört av nåt slag.
Receptfritt på Apoteket. (Vilket inte säger mycket eftersom antibiotika var receptfritt här för inte alls länge sedan. )
Pillret skulle visst ta bort allt det negativa med att vara nervös; hjärtklappning, handsvett, fjärilar i magen osv. Men skulle inte vara berusande eller avtrubbande.
Perfekt.
Jag vågade INTE prova det.
.....just då.
Får väl prova det hemma i lugn o ro först så jag vet hur det fungerar.
Hmmmm, för det är ju så ofta som jag är förfärligt nervös hemma i lugn o ro.
Bra tänkt där Yohanna.
/Y
