Här laddas det upp inför årets höjdpunkt

.... som inte är "Ser du stjärnan i det blå...", ej heller nyårsafton utan TRETTONDAGEN, Spaniens 2:a julafton.

 

 

 

 

För visst, det känns inte riktit som att året har bytts, än.

Inte heller känns det som att julen är slut, fast jag har sett i internet-världen att de flesta har plockat bort sina julsaker.

Nej, här har vi en viktig händelse kvar.

Trettondagen och de Tre Vise Männens (Los tres Reyes Magos) ankomst i morgon.

Spaniens nog STÖRSTA högtid.

 

Julen är inte slut och året är inte nytt, för mig, förens alla dessa tre högtider är avklarade. Jul, nyår och så trettondagen.

Då vänder vi blad i almanackan och ser framåt mot ljusare tider.

Nya tider ;)

 

Nu ligger resten av familjen och sover siesta.

Förhoppningsvist.

Guldklimpen verkade lite motsträvig trotts sent sänggående igår och tidig uppgång idag. (Vad är det med ungar och sömn egentligen? Helt oförklarligt).

Klockan halv sex har vi stämt träff med svärföräldrarna och en kompisfamilj här nere på parkeringen. Vi ska knalla ner på stan. Halledudande vad lyxigt det låter OCH är, bo ett stenkast från centrum.

 

I morse kom de Tre Vise Männen med båt från....?

....Fjärran Länder?

Och i eftermiddag (spansk eftermiddag, svensk kväll) ska de gå kortege genom hela stan i ett slags karnevalståg under musik och spex. Alla barnen ska få ge sina önskelistor till dem och få sina ögon tända som stjärnor av hopp inför morgondagens paketrace, medans föräldrarna svettas av ångest över tomrummet som glappar ihåligt i plånböckerna.

 

Huvaligen!

 

I kväll innan barnen går och lägger sig ska de ställa sina skor vid granen och hoppas att Kungarna kommer under natten och lägger det som står på önskelistan där.

Vatten till kamelerna och nått gott till Männen ska också läggas fram som muta.

Har man varit dum får man nämligen en påse kol. Och det vill ju ingen ha.

Vad ska man göra med en påse kol?

Ställa till med en hejdundrandes grillkalas säjer jag.

Ungarna var inte riktigt med på de noterna ;)

 

Och så i morgon börjar årets stressigaste dag.

Skitungarna brukar vakna i gryningen och kasta sig fram mot vardagsrummet och pakethögen. Då gäller det att hänga med som förälder och läsa på lapparna. Annars så far de fram som en gräshoppssvärm och länsar ALLT.

 

Så frukost, påklädning och packning i rasande fart.

I väg mot nästa paketrace hos svärmor och samma procedur där. Häng med i svängen annars länsar gräshopporna lägret på allt.

 

Där ska även den obligatoriska ROSCON:en intagas, som är en form av ringformad semla som kan vara fylld med grädde eller vaniljsås och utan mandelmassa. Tuggar man tokigt kan man sätta tänderna i en liten porslinskung och då har man vunnit dagens lotteri. Får man istället en böna i munnen drog man nitlotten.

Nån form av spansk variant på mandeln i julgröten ;)

 

Skynda skynda för nu väntar på lunch på lokal tillsammas med HELA öns övriga befolkning och köerna löper långa utanför varenda restaurang. Kölappar är vanligt förekommande. Likaså slagsmål utanför portarna om något missförstånd i köordningen som spanjorer inte fattar vittsen med ;)

 

Efter lunch i väg på nästa paketrace hos gammelfaster och DÄR brukar föräldrarna vanligtvis dö i soffan under kaffet. Stackars gammelfaster som fyller år just den dagen, hon brukar bli bortglömd mitt i allt paketrace.

 

Dagen avslutas med att skynda skynda hem, för dagen efter är det jobbardag igen. Dock brukar skolorna inte börja förens en dag senare. Fast jag tycker nog att det borde få vara tvärt-om: ungarna i väg till skolan och föräldrarna får vara hemma och vila upp sig ;)

 

 

 

 

Så förvänta er inte något skriveri här inne från mig i morgon.

Vi ska paket-race:a hela dagen.

Har jag tur får jag iväg nån fin bild på allt paketpapper som flyger. Kanske på Facebook eller på Instagram.

 

Trevlig trettondag på er.

 

/Y

Så spännande!
..och så roligt ni kommer få det!

Jag känner mig rätt nöjd att jag inte bor i Spanien, jag som inte ens gillar alla paketen på julen... Hoppas du överlever ;-)

Som en av världens värsta presentköpare
måste jag säja, att jag är himla glad att
jag inte behöver gå igenom vad du måste.
Antagligen blir det trevligt. MEN, tillbaka
till jobbet dagen efter? No like!