Jag är en människomagnet

....folk bara dras till mig hela tiden, och mest gammla tanter. Och då menar jag inte på det där braiga, vill-ha-sättet.

Nej mest bara VÄLDIGT irriterande ;)

 

 

 

 

Idag har varit "torsdag from hell".

Tack gode gud för att den är över.

Om torsdagarna var jobbiga förr >>> så är de ÖVERJÄVLIGA nu. Vet inte om jag kommer att klara detta.

 

Jag slutar jobbet klockan ett.

Rusar upp för backen och möter svärmor med skolungar halvvägs och kommer innanför min dörr klockan två.

Klockan tre går bussen till andra jobbet och då ska vi byta kläder, tvätta oss, värma mat, äta, packa om i väskorna, lämna Guldklimp hos farmor samt släpa med Lillskatt till busshållsplatsen.

Älsklingen har nämligen möte på torsdagar och hinner inte hem för att skjutsa oss.

En gång i månaden är det långa möten då han inte ens hinner hem för att hämta oss, som idag. Idag fick vi ta bussen hem igen och jag fått sköta läggningen själv.

Stress!

Och som alltid så luktar sig skitungarna sig till när det är stressigt och visar sig ALLTID från sin "bästa" sida då. Det är gråt och tandagnisslan så det bara ryker om det, och jag undrar om mitt hjärta verkligen kommer palla trycket för detta....

 

Men det var inte det.

Jag, människomagneten.

Vad är nu detta?

Jo alltid när jag skyndar fram på gatan....

...jag verkar alltid nu-för-tiden SKYNDA fram (småspringa/tokstressa) på trottoaren när jag kommer. Idag sa till och med busschaffisen till mig, när vi hoppade på för att åka tillbaka samma vända att:

- Jag ser dig alltid komma springande.

Jo....

...det är nog så.

 

Men, när jag skyndar fram där på gatan, försökandes väja mellan andra mer långsam-gående, så händer det ALLTID, och speciellt då gamla tanter eller gubbar, att de helt plötsligt dras åt den sidan där jag försöker köra om. Och det spelar ingen roll. Försöker jag på andra sidan så händer samma sak.

Skitmystiskt.

Jag kan prova flera gånger på olika sidor och de börjar helt plötsligt att vingla från sida till sida som vore de men än lovligt salongsberusade.

 

Och på den tiden jag körde mad barnvagnen.

Jag blev helt skogstokig.

 

Nån mer än jag som råkat ut för detta magnetfält?

 

/Y

Haha det där känns igen, när man har som mest bråttom så är det mest "hinder" framför en.
Vissa verkar inte alls ha bråttom i vår värld, men kom ihåg att stanna upp och andas emellanåt.

Ha en fin helg!

Hahaha, det gör en galen! Jag tror att det alltid ä så, men en upptäcker det bara när en är stressad och har bråttom... De andra gångerna så är det ju bara att lugnt vänta in och se vilket håll de vinglar åt... Jag cyklar mycket och blir GALEN på de där som går mitt i cykelbanan och vinglar hit och dit...