Skrivet den: 2014-02-08 Klockan: 11:42:36
Här blev det lite oroligt i magen
...när jag glömde mobilen på jobbet i torsdags.
Ja det var ju lite stökigt i torsdags >>>.
Torsdag är INTE min bästa dag.
Jag går på högvarv då.
Jag får väl vara glad över att det inte var en skitunge som blev kvarglömd någonstans istället.
Skratta ni men jag har en känsla av att det kommer att hända något allvarligt snart. Att glömma skitungar nånstans är lätt hänt. Inget svårt alls som de springer omkring. ;)
Jo så det var så att mobilen blev kvar i skrivbordslådan på jobbet i torsdags.
Jag kom på det på hemvägen men det fanns ingen chans i världen att jag skulle kunna gå tillbaka och hämta den. Skitungar skulle skolhämtas och vi skulle iväg till nästa programpunkt på dagens agenda.
Inte senare heller fanns det chans att återvända.
Den fick ligga kvar där den var.
Men på hemvägen började tankarna fara.
Tänk om jag inte la ner den i lådan, tänk om den ligger på skrivbordet. Fullt synlig för alla.
Tänk om nån öppnar skrivbordslådan och får syn på den. Långa fingrar kan växa ut riktigt fort.
Man kan aldrig lite på någon.
Och så tänkte jag fast jag har kanon-jobbarkompisar. Inget misstänkt alls med dem.
Men fantasin skenade iväg.
Och på natten vaknade jag, alldeles ångestsvettig och tänkte:
- Tänk om det är nån som tajjit den. Och jag som inte köpte till nån drulleförsäkring på den.
Jag kunde inte somna om.
På vägen till jobbet morgonen efter, så var jag mer än lovligt nervös.
Tänk om den är borta nu.
Tänk om den inte ligger i skrivbordslådan när jag öppnar den.
Jag skulle inte bli förvånad.
Det har gått så bra för mig på sista tiden att det FAKTISKT vore dags att något gick åt skogen också. Som en knäpp på näsan att inte bli för övermodig nu.
Gud/ödet har sina metoder ibland.
Är det nån mer än jag som kan bli rädd för att det kan bli överskott på lycko-kontot?
Som att det vore dags att betala av lite ibland också.
Men mobilen var kvar i lådan.
Phu!
Vilken lättnad.
Och ALLT detta för en liten leksaks skull.
Man ska inte köpa dyra leksaker.
;)
/Y
Kommentarer
Postat av: Freja
Min man oroar sig alltid för att allt ska bli stulet, så jag väljer att inte oroa mig alls, så jämnas oron ut..
Svar:
Yohanna i Las Palmas
Postat av: Ruth i Virginia
Har ingen mobil.
Oroar mej sällan. Kanske beroende på åldern. :)
Svar:
Yohanna i Las Palmas
Trackback