Av brist på rutin och i mitt försök att utplåna mig själv för att vara tillmötesgående, (varför gör man sånt egentligen? Vem kommer att tacka en? Nej just det.) så sa jag givetvis ;javisst och försökte lägga om mina planer. 

Till slut slutade det med att vi kom en timme förtidigt till doktorn,men fick sitta och vänta så länge att det blev vår gamla tid i alla fall. Fast utan att jag hunnit med det där som jag planerat att hinna med innan vi skulle gå dit. 

Som fixa lunch och planera dagens första arbetspass, sju åttaåringar som skulle läsa svenska. 

Härligt när man får tid på sig och slipper stressa och göra haffs-jobb. 

NOT!

Alla blir skitsura, ungarna blir om möjligt ännu mer benägna att skrika och slåss instängda i ett väntrum och hjärtat bultar i halsen så man tror att det ska hoppa ur. 

Det blev en köp-med-hem-grillkyckling och en panik-fem-minuters-planering. 

Hatten av för alla arbetande småbarnsföräldrar. Hatten av för alla som arbetar rättare sagt. 

Hur hinner ni?

I morgon är det inget inplanerat förutom vardagen.........ÄN!

/Y