Huvaligen!

Premiärnerver kan man lugnt snacka om. 

Hur ska detta gå?

Men något hände idag, när jag varit (gått förstås dit i en timme) på uppvärmningsmöte och fick springa i uppförsbacke tillbaka i en timme i strålande sol, för att komma i tid till skolhämtningen. 

Jag blev inte mig lik efter det. 

Varför ska jag alltid behöva bli så sen?

Spelar ingen roll om jag går upp klockan fyra på morgonen och inte har något att göra förutom att rulla tummarna; jag blir alltid sen. 

Jag skyller på....ja jag vet inte vad. 

Nu får jag gå och lägga mig, har ni hört det förut?

Men det får vara lite kaos-aktigt nu i början, tills allt har lagt sig. 

Kanske behöver jag en lista till nu för att få ordning på vardagsrutinerna. Att stressa till skolhämtningen är verkligen inget jag vill syssla med varje dag. 

Och jag som har så mycket att göra. Men när man kommit på det humöret att man bara vill lägga sig i ett hörn och stirra i taket eller gråta en skvätt, ja då är det bäst att gå och lägga sig och sova på saken. 

I morgon är en annan dag...

/Y