Filmtajm: The impossible
Vi har väntat ända sedan >>>, och anledningen till att vi väntat så länge är, förutom tidsbrist då och trötthet som ju är de oundvinkliga hindrena när det gäller sånt här, att jag varit lite orolig för mig själv för att se en sån här film. Jag vet hur det gick när jag såg Titanic - deprimerad i flera månader efteråt. Och denna handlar om familj och barn. Ännu värre.
Men nu kom den på TV, precis på rätt tid och UTAN reklam. Ett sådant tillfälle får man ju inte missa.
The impossible alltså.
Den handlar om en familj som åker till Tahiland på semester precis när Tsunamin kom. Ja det går ju inte bra. De förolyckas, kommer bort ifrån varandra och allt är kaos och olycka.
Det här är en spansk film och den har slagit alla rekord här. I Sverige vet jag inte om den fått samma genomslagskraft.
För det första när filmen tog slut och jag och Älsklingen tittade på varandra, konstaterade vi förvånat att vad KORT den var. En timme och 40 minuter. Alltså en helt vanlig film. Men utan reklam så kändes den jättekort.
Men jag hade velat haft mer.
Jättebra och man fick en sån hemsk känsla i hjärtat efteråt, tänk om det skulle hända min familj. Och tänk alla dem som det hände.
Och visst kom tårarna, men inte så hemsk som jag tänkt mig. Bra!
Fast hade inte detta varit, och om man inte fått reda på innan, att detta är en sann historia, så hade det varit lite FÖR otroligt för att jag skulle ha känt mig riktigt bekväm med slutet. Men som det är nu så känner jag bara:
- HELT OTROLIGT!
- IMPOSSIBLE!
Så den får fyra (****) av fem stjärnor. Se den.
Men jag hade velat haft MER ;)
/Y
PS Känner ni hur avslappnad jag är? ;)
Vi går här hemma och bara pular och lullar. Hinner det där som inte hanns med i veckan, äter godis, lägger oss i sängen efter frukosten, går i bara kallingar och dansar med ungarna.
Utanför är det stekhett, så det går inte att gå ut. Kanske senare på eftermiddagen när solen lugnat ner sig att vi vågar oss ut i parken. Innomhus har det varit olidligt varmt när solen låg på här under förmiddagen. Första hängningen av tvätt torkade på bara 5 minuter. Men nu har solen gått till andra sidan huset och det börjar svalna av här inne.
Härligt med hemmahelg. DS
Jag har inte sett Titanic, jag vet att jag bara kommer att bli deppad. Det här låter som en bra film, men jag skulle aldrig klara av att se den. Jag gillar inte att gråta till filmer, jag gråter redan för mycket i mitt vanliga liv...
Starkt att du klarade filmen utan tårar.
Den filmen kan jag bara inte se...vill inte, eftersom jag har starka minnen från just den dagen..usch..då en närstående flicka kom hem utan sin familj just därifrån. Hemska mardrömmar flera år efter.
Hoppas du får en härligt avslappnad söndag på "paradis-ön" :)
