...för en del saker kan ju verka så helt upp-åt-väggarna att det helt enkelt är OTROLIGT.
Jag tycker att det är skitkul att skämta om karlar och deras (o)vanor. Skillnader mellal kvinnor och män fashinerar mig, för ibland är vi olika som natt och dag och jag skulle så gärna vilja veta VARFÖR.
Det kommer jag aldrig få.
Det tillhör något av livets mysterier.
Mamman som fixar ALLT när man ska göra något och sedan ÄNDÅ får höra av gubben som fått göra sig i ordning i lugn o ro att:
- Är du fortfarande inte klar.
Skitkul!
För hos oss är det så.....ja ibland, för det mesta ;)
Fastän det kan till och med vara så att FASTÄN jag fixar allt inför, vad det nu är vi ska göra, så är Älsklingen inte klar, utan vi får stå och vänta.
Karlar....
Fast i ärlighetens namn så får jag ju skylla mig själv. Det är ju jag som satt mig själv i den sittsen genom att köra enligt:
"Ska man få någonting gjort så får man göra det själv" och "Det är bäst att JAG gör det så det blir som det ska".
Ha ha det är jag det ;)
Och den där historien om karl som kommer hem och hittar hemmet i ett enda kaos och frågar sin fru om varför.
- Jo för du frågade ju mig om vad jag gör här hemma hela dagarna, svarar frun, så idag har jag INTE gjort det.
Ni vet, den har ju cirkulerat på nätet.
Just nu hittar jag den bara inte.
Det finns fler.
Den där om karln som vill byta kropp med sin fru för att få vara hemma hela dagen och som blir med barn på slutet.
Hittar inte den heller.
Men hejdlöst kul.
Det är ju en massa skillnader i tänket mellan oss, kvinnor och män.
Men varför?
Detta med arv och miljö som man ständigt återkommer till och som det inte finns något svar på.
MEN!
Här-om-dagen hade jag en halvtimme på mig att förbereda mig för att bli skjutsad till jobbet. Skulle skriva ut några sidor, planera det sista, komma i stämning.
Så jag bad att få vara i fred på kontoret en stund.
Rätt vad det är så kommer Älsklingen in och frågar mig vart listan till veckohandlingen är. Han skulle väl skriva upp något som fattades kan man tro.
Heder till det.
Nu är det så att vi ALLTID har veckohandlingslistan på samma ställe.
JÄMT!
Så det är klart att jag blev lite orolig för var den skulle kunna ha tagit vägen. Hade jag inte lagt tillbaka den på samma ställe efter att jag skrivit ner sista gången? Jag kom ju ihåg att jag skrivit på den samma dag, men ibland så "händer" det ju saker här hemma och man får sticka iväg och rädda världen ute i vardagsrummet eller något sånt, och då blir det som man höll på med just då bortglömt i kaoset och liggande på fel ställe.
Ja, jag blev ju lite misstänksam på mig själv.
Jag har slarvat bort saker förut.
Och jag ANTOG, för det var ju så SJÄLVKLART, att listan inte låg på sitt vanliga ställe.
Att han hade kollat det.
Så jag reste mig och gick ut i köket och där låg den ju. På sitt VANLIGA ställe.
Irriterad? Jag?
- Ja men jag sa ju att du inte skulle komma hit och leta, försvarade sig Älsklingen.
- Ja men varför kom du och frågade mig då, om du inte ville att jag skulle leta reda på den åt dig?
Dhööööööööö!
Jag menar, hur tänker man då?
Hur tänker man när man hellre stör någon annan med sina bekymmer än letar själv först?
Och HUR I HELA FRIDEN tänker man när man inte tittar där saker brukar vara när man letar efter något?
Och hur kan man INTE se något när det ligger mitt framför näsan på en?
Och detta gäller inte bara veckohandlingslistor.
Detta gäller allt; strumpor, listor, cd-skivor, fjärrkontrollen, smöret i kylen osv.
Och jag har börjat att sett vissa tendenser av detta hos Guldklimpen också.
Kommer det i generna hos det manliga könet eller?
Om det är någon nu som tycker synd om Älsklingen och som känner att jag hänger ut honom alldeles förfärligt här nu, så kan jag trösta med att vi talat ut om detta, skrattat åt det och att jag lärt mig en läxa. Inte resa på mig. Säg först:
- Titta på det vanliga stället först ;)
/Y
