...och det kunde man ju hoppa upp och sätta sig på att man skulle bli påkommen med skägget i brevlådan, handen i kakburken eller som i detta fallet handen i pralinskålen. Precis när vi skulle sjunka ner i soffan Älsklingen och jag och unna oss några av de goda, men ACK så dyra chokladpraliner som jag ska berätta om nu.
Guldklimpen kom ut-tassandes i vardagsrummet och tog oss på bar gärning och det blev ett jäkla ramaskri när han insåg att han inte skulle få vara med på kalaset.
Gråt och tandagnisslan så jag tror att även grannarna på nionde våningen (vi bor på andra) blev medvetna om problemet.
Jäklar vad den ungen kan spela teater.
Det verkade som att vi tagit ifrån honom alla julklapparna och gett till hans värsta fiende (som ju är hans lillasyster enligt honom själv...).
Det var ingen annan ide än att låta honom komma ut och smälla i sig ett gäng praliner och jag hatar när det blir så, att ungarna vinner. Men det går inte att ha en 6-åring ylandes klockan 10 på kvällen att hans föräldrar inte älskar honom etc. etc. och samtidigt försöka att ha förståndet i behåll och lillasyster sovandes.
Men inte blev det nån njutning för honom.
Han fick klämma i sig så många att han inte ville ha några fler och så hoppas jag att det där chokladsuget är över...
....för alltid ;)
Och så DUBBEL tandborstning på det.
Och sen hade vi ett snack om att mammor och pappor även de behöver få sitta i lugn o ro i soffan om kvällarna utan att behöva tjaffsa med ungar hela tiden.
Det gick in.
Men om jag känner 6-åringar rätt, och till råga på detta även manliga sådana, så rann det ut lika fort igen på andra sidan.
Jag kan tala mig blå i ansiktet om allt mellan himmel och jord. Det stannar bara kvar konstiga fragment i alla fall av det jag sagt som inte har nån mening med något alls att göra.
Men men, det var inte det jag skulle tala om idag utan....
....CHOKLADASKAR!
Ända sedan min barndom så har jularna varit förknippade med chokladaskar. Mina föräldrar fick alltid en massa chokladaskar under julen som vi alla fick smaska på av hjärtans lust.
Det var Aladin, och Paradis och nån med som var platt och OTROLIGT stor......kommer inte ihåg vad den heter.
Så jag har alltid velat ha en chokladask till jul. Till och med tvingat föräldrarna att skicka hit en per post eller smuggla hit via resväskan.
Förra året till exempel
>>>
Men förra julen så tog jag mig en ransakare angående den däringa chokladasken:
- Hur många bitar i den där asken är det som jag egentligen gillar?
Egentligen bara EN - gräddnogaten.
Resten tvingar man i sig för att det inte ska gå till spillo.
Vilken galenskap.
Så i år bestämde jag mig för att jag bara skulle köpa de bitar som jag tycker om.
Nu är det ju så att ingen chokladask går att köpa i lösvikt.
Ett tips till de som gör chokladaskar: börja att sälja bitarna i lösvikt, eller gör din egna chokladask. (jag vill dock ha provision på den iden).
Så såg jag det på TV: Lind säljer sina praliner i olika smaker och i lösvikt till det otroliga priset av TJUGOSJU euro kilot.
Som hittat!
Not...
Men jag unnade mig det.
Vi tog en provsmakarkväll här med en pralin av varje sort och fick fram våra favoriter. Och av dem så slog jag till på, ja inte ett KILO men bra nära.
Så nu har vi en skål (chokladask) med BARA goda bitar i.
Inget smygande med andra lagret och inget kastande av äckliga bitar i slutet av julen.
Bara riktig njutning.
Ja fast inte ikväll då då det blev gråt- och tandagnisslan.
Vilken är din favorit i chokladasken?
/Y
