...när vi gick till stranden idag och för första gången på hundra år UTAN barnvagn.

På sista tiden har vi i alla fall mest använt den som lastkärra för allehanda påsar och väskor, men på stranden har den varit ett självklart hjälpmedel för att hålla fast Lillskatten och undvika att hon panerar sig medans vi äter.

Men inte idag.
Nu får den gamle trotjänaren gå i pension....från vår familj.

Och det kändes så konstigt på något sätt.
Att inte ha nån vagn med sig.
Så vuxet.

Ingen vagn.
Inga dagblöjor.
Där hemma väntar en stor säng på att bli monterad och ta över efter spjälsängen.
Och i september ska hon börja skolan.

Tiden springer i väg...

/Y