Här är jag gräsänka

...när Älsklingen drog i väg på by-kalas med ett kompis-par till oss och jag blev själv hemma med skitungarna.

 

Vi åkte hem från sommarstugan i går för att starta upp semestern med en vecka på hemmaplan i storstan och fixa saker inför skolstarten och annat, som skolböcker, skoluniformer, födelsedagspresenter och lite annat smått och gott som kan kännas skönt att ha avklarat innan verkligehen börjar igen när vi kommer tillbaka i början av september.

 

 

 

För Älsklingen började semestern med byfesten La Rama (kvistfesten) i Agaete på norra denle av ön >>>, den varar i två dagar och de har FORTFARANDE inte kommit hem.

Undrar om jag har nån gubbe kvar ;)

 

Förra året var det samma sak, Älsklingen drog iväg med kompisarna och jag var hemma och mös med skitungarna >>>. I år tänkte jag köra på samma sak, men innerst inne så började jag fundera på om jag inte skulle ta och följa med istället.

Lämna ungarna hos svärföräldrarna.

Ta och åka iväg ensam med Älsklingen på vuxenaktivitet.

Unna oss lite egen-tid.

 

Men jag ville inte.

Och jag ville.

Och så velade jag fram och tillbaka hela veckan lång.

Och PRECIS när det var dags för Älsklingen att åka, DÅ kom jag fram till att jag nog ville.

Men då var det ju försent.

 

Typiskt mig.

 

 

 

 

 

 

 

 

Så igår kväll satt jag ensam i soffan när ungarna somnat och kände mig lite ensam där, mitt i mig egentid som jag suktat efter så länge.

Det får bli detta årets läxa.

Hoppas att jag har lärt mig den.

 

/Y

Det är en kort tid som barnen är så små att det inte känns bra att lämna bort dem. Just nu är dottern flera mil bort på scoutläger och jag får inte träffa henne på en vecka. Och då är DET oxå jobbigt...

Ha ha, så tjejigt;) Nästa år följer du med!! Sen drar du iväg på egohelg utan man och barn!! Basta=))

"you always want what you have not"
Ofta är det så, ju.

Ruth i Virginia

"you always want what you have not"
Ganska sant, eller hur?