Det har varit lite gnälligt på sista tiden. Ja jag har nästan tröttnat på mig själv ;)
Men bara nästan...
Att gnälla är ju nästan mitt varumärke - jag är ju från gnällbältet Ööööööörebro.
Det var ju deppig födelsedag.
>>>Och utgången som blev misslyckad.
>>>Och som grädde på isberget så var jag missnöjd med mitt liv.
>>>Ta tag i dig själv Yohanna!
Jag ÄR faktiskt medveten om att jag är lyckligt lottad som får bo här i solen, ha två friska barn och en lätthanterlig, inte otrogen (peppar peppar) men väl fotbollstokig man ;)
Men jag tycker också att det är viktigt att vara medveten om och sätta på pränt, även dessa andra, lite mindre smickrande känslorna som jag faktiskt drar omkring på. Och som faktiskt skrämmer mig rejält ibland.
Är DETTA 40-årskrisen?
Nån gång måste den ju komma och nu har jag väntat och spekulerat jättelänge om den.
Jag har nämligen en väääääldigt lång startsträcka. Jag kan komma till skott. Men vanligtvis så brukar jag inte göra det förens det är för sent och någon annan redan kommit på min smarta idé, sökt mitt drömjobb, ringt den där snygga killen, skrivit den där skjutgärnsartikel...
Men om jag får gnälla så mycket så att jag till slut "nästan" tröttnar på mig själv, ja då kan kan lyckas komma till skott och verkligen få saker och ting ändrade på.
En nytändning.
Leta lösningar.
Kickoffa mig själv lite.
För jag var/är ju väldigt missnöjd med mitt liv.
Och varför då?
Jag sitter verkligen inte i en sjunkande båt. Ja, jo, kanske om man ser på ekonomin men inte i övriga livet.
MEN ingen kommer att komma hit med någon allsmäktig lösning på mina problem och missnöjen. Hur mycket jag är hoppas på att nån ska komma och hur mycket jag än försöker att bortse ifrån faktumet att det inte kommer nån.
Det är jag själv som måste göra det.
(please please kan nån komma och rädda mig bort ifrån denna hemska sanning och stoppa tillbaka mitt huvud ner i sanden ;)
Så jag har beslutat att anställa mig själv.
En av de saker som jag är så missnöjd med i mitt liv är ju att jag aldrig får tid över att göra alla dessa saker som ska förändra mitt liv.
Jag bara kör på med vardagsstressen och dagarna går och inte kommer de tillbaka.
Så den timmen om dagen, den mellan att lunchen är ihopplockad och klockslaget då ungarna ska i badet, den som vi brukar uttyttja för att göra ärenden eller springa ut med ungarna i parken för att de ska få rusa av sig, den ska här med ägnas åt:
"Projekt: Yohannas karriär"
Ja det vill säja, de dagar då vi inte måste göra några ärenden under just den timmen, och de dagar som Älsklingen inte kommer hem så sent att det redan är dags att stoppa ungarna i badet eller ännu sämre, det är redan gjort. De dagarna, då ska jag skicka ut Älsklingen ENSAM med ungarna och stanna inne SJÄLV för att jobba.....med min karriär. UTAN dåligt mammasamvete och utan "det-är-fint-väder-ute-alltså-måste-jag-gå-ut-och-njuta-av-det"-samveten.
Det kanske inte blir många timmar i veckan.
Men det är en bra början.
Nu gäller det bara att övertyga de andra om det också.
Jag känner mig peppad och genast på bättre humör.
/Y
