Här var det argt idag.....och igår

...helt otroligt att så mycket ilska kan rymmas i en liten två-årings kropp. Att det inte börjar pysa ur öronen. Eller det kanske det gjorde, tittade inte så noga ;)

 

I går när Älsklingen kom hem från jobbet så höll grannarna på igen.

De håller på ganska så ofta.

Och är arga.

 

Älsklingen berättade att det hade hörts gråt och skrik ända ut på parkeringen. Ljudet av tallrikar som slängts i köket hade varit ofelbart och Älsklingen hade försökt att smyga sig upp i trapphuset UTAN att hamna i skottelden. Precis när han tog sista trappan upp öppnades granndörren och en resväska hade kastats ut med skrik om att dra så långt pepparn växer.

Huvaligen!

Jag blir nervös av sånt.

Spanskt temperament ;)

 

 

 

 

Och det verkar inte bättre än att vi har en till liten argbigga här hemma, MED spanskt temprament.

Återigen fick trapphuset uppleva raseri när vi kom hem från skollämning och morgonrunda idag.

 

Irma är verkligen en Dr Jekyl och en Mr Hyde och jag står som handfallen när de kommer fram. Ena stunden glad och sprudlande liten tjej som hälsar och skrattar åt alla hon möter på morgonen.

Mamman skrattar mindre när det ska hälsas på fan och hans moster under hela rundan och frukostmagen piper som en liten mus efter att få komma hem, duscha och få i sig dagens första mål, i lugn o ro ska jag väl inte tillägga för den intas ju tillsammans med Irma ;)

 

Och jag försöker verkligen att ha TÅLAMOD och inte avbryta den så "viktiga" utvecklingen hos barnen. De ska få prova på och ha ansvar och frihet, allt under rimliga gränser för vad JAG tycker går för sig.

Men att stå en halvtimme VARJE morgon och försöka se uppmuntrande ut medans Irma ska försöka att öppna ytterdörren, ja där tryter faktiskt mina resurser.

 

Och VARFÖR är det så jäkla viktigt med den där jäkla dörren vareviga morgon?

 

Och ska man försöka att förklara så är det som att hälla vatten på en gås. 2-åringar FÖRSTÅR verkligen INTE. Eller också har hon allvarliga hörselproblem, som bara uttrycker sig i sådana här tillfällen naturligtvis. Inte när det vankas godis eller annat skoj ;)

 

Så när jag tog nyckeln ifrån henne, för att ÄNTLIGEN få komma in, kissa, dricka vatten, duscha och få i oss lite mat, ja då var det som att öppna Pandoras ask, helvetet brakade lös och alla, och nu menar jag verkligen ALLA i hela Las Palmas fick sig en dos av Irma-raseri.

 

Av att inte få öppna dörren.

Efter en halvtimmes försökande.

 

Som tur är så går det över ganska så fort....hos henne. Jag är skärrad fortfarande.

 

Hur ska detta gå?

 

/Y

 

 

Hehe ja det är inte lätt...man ska vara pedagogisk som alla säger, men kissblåsan kanske talade med dig, jag hade nog gett upp tidigare, och det är ju bra att dom får visa ilska också, och som du sa, deras ilska brukar gå över ganska snabbt, dom hittar något annat att lägga intresset på.
Läskigt med sådanna grannar som har hett temperament. Gäller att se upp så ni inte får en resväska i huvudet när ni kliver ut i trapphuset....

Ohh en sån har jag oxå. Det blir långsamt bättre, men nu är hon på väg in i puberteten så då börjar det väl om... Många gånger som jag bara stänger öronen för hennes ilska bara för att inte jag ska bli lika arg tillbaka... Det har smällts i dörrar och skrikits och skällts, men just nu är det en lugnare period, lugnet före stormen...

Oj vilka utbrott du varit med om. Terrible twos.....jag bävar.

Sv: Aerius är allergimedicin!!