... av mitt inlägg tidigare idag
>>>
För vi har varit pâ stranden hela dagen idag, följt av lite poolhäng och avslutningsvis tacomiddag för att vara kärringarna mot strömmen och köra det en lördag istället för till "fredagsmyset" som vi är sâ kalasdâliga pâ.
Och när jag kikade in här pâ bloggen sâ hade det kommit en massa âikter och kommentarer angâende egentidens vara eller icke vara.
Och det är ju naturligtvis jätteroligt när folk tycker och delar med sig av det. Alla behöver ju inte tycka lika och det är ju det som är tjusningen med bloggandet att alla fâr komma till tals och berätta sina versioner. Dock tycker jag att det är jättetrist när folk lämnar anonyma kommentarer för det gör att jag inte kan komma till tals med författaren och förklara eventuella missförstând. Precis som om man inte ville fâ en förklaring.
Ocksâ tycker jag att vi stâr över sâdana kommentarer som:
- Väx upp!
- Sluta gnäll!
osv.
För det har liksom inte med konversationen att göra. Det ger liksom inget annat är ledsamma känslor och vibbar.
Men det kom sâ mycket kommentarer och jag hâller med nästan alla. Ja inte dem som tycker att jag är dum dâ, det fâr jag tillräckligt frân ungarna, det behöver jag inte höra här ocksâ ;)
Men nästan alla andra tycker jag kommer med rimliga och logiska förklaringar och det är ju jobbigt för jag är ingen velig person. Eller det är jag ju. Jag är ALLTID den sista att bestämma mig för vad jag vill äta pâ en restaurang. Ja inte MacceD dâ, där tar jag alltid samma sak. Bäst att vara pâ den säkra sidan.
Hur som helst.
Jag tänkte att jag skulle köra lite svar pâ tal här för att knyta ihop denna säck som väckte sâ mycket känslor. Men jag vill börja med att förklara att inlägget frân början inte var menat som nâgon debatt angâende varandet eller icke av mammornas egentid. Herre gud, jag är ju den första att klaga pâ att jag inte hinner allt jag vill göra för att jag mâste komma ihâg att borsta tänderna pâ ungarna eller att de skriker sâ jag blir alldeles mosig i huvudet och inte kan tänka klart.
För det första sâ finns det ju en massa olika egentid och jag tror att det är viktigt med egentid, ungar eller inga ungar.
Om-man-VILL.
När jag bodde själv i Göteborg hade jag sâ mycket egentid att jag blev tokig. Jag visste inte vad jag skulle göra med den.
Men dâ var jag ENSAM.
Det är skillnad pâ att vara själv och pâ att vara ensam.
Egentid kan vara att fâ gâ pâ morgonrundor själv med musik i öronen - som jag gör varje helg.
Egentid kan vara att fâ sitta själv och ostörd vid datorn och skriva det där som man tänkt pâ sâ länge - som jag gör när jag skickar ut resten av familjen till lekparken när vi INTE har nâgot pâ agendan.
Egentid kan vara att fâ gâ pâ krogen med en väninna eller ordna tjejmiddag hemma - som jag gör ibland när ekonomin tillâter.
Dâ ställer Älsklingen upp och leker och vaktar ungar.
När blir det Älsklingens egentid kan man frâga sig. Men det fâr faktisk vara hans problem att lösa, när han känner behov av det. Och föresten spenderar han sâ mycket tid pâ dasset och jag fâr underhâlla ungarna sâ det gâr pâ jämt ut ;)
Egentid kan ocksâ vara att lämna ungarna till en tredje part, nâgon man litar pâ, och gâ iväg BÄGGE föräldrarna och göra nâgot tillsammans.
DET har vi varit lite dâliga pâ här hemma. Vi var iväg en eftermiddag när jag var gravid med Irma och sâg en film, OM jag inte missminner mig ;), vi var ju iväg pâ romantisk hotellnatt i början pâ âret, tror jag att det var ;) och vi kör ju vâra romatiska middagar när andan faller pâ. Visserligen MED ungarna i sängen i rummet bredvid. Men i alla fall.
Eller dâ kanske det kallas föräldravârd, eller par-aktiviteter. Tanken är densamma i alla fall.
Sâ visst har jag egentid. Facebook-statusen jag skrev i tidigare inlägget var menat som ett SKÄMT. Eller ironi. Det är trâkigt, men väldigt vanligt, har jag förstâtt nu att sâdant missförstâs.
Jag ifrâgasatte ALDRIG nâgon annans vara eller icke vara av egentid.
Om att när man har skaffat ungar sâ ska man klara av att sköta dem, som jag skrev i inlägget, och att man ska prioritera att vara med sin familj som kom upp i nâgra kommentarer vill jag kommentera att jag i PRINCIP hâller med om.
MEN att skaffa ungar blev INTE riktigt som jag hade tänkt mig.
Jag trodde att jag skulle ha mer ork, ha mer tâlamod, vara starkare, känna mig säkrare i min mammaroll.
Och sâ blev det inte.
Detta var mycket värre än vad jag tänkt mig.
 andra sidan var det mycket BÄTTRE än vad jag tänkt mig ocksâ.
Ibland suger de musten ur mig och jag mâste bara gâ iväg och vara för mig själv. Detta har aldrig varit min mening i att ifrâgasätta nâgons rätt att vara för sig själv. Det mâste var och en bestämma.
Anledningen till att jag skrev att jag kände sâ, att jag ville visa att jag kunde klara av att sköta min familj och att "jag kan själv", hängde i hop med de gânger som tex min svärmor tycker att jag mâste lämna ungarna hos henne eller att hon mâste följa med mig när vi ska till doktorn. För HUR ska jag kunna âka själv med tvâ barn pâ bussen samt sitta i ett väntrum. Nej dâ tycker hon att hon mâste komma med och hjälpa mig. Saken är bara den att när hon följer med sâ blir det iställer MER jobb för mig som mâste hâlla reda pâ TRE virrepannor ;)
Och anledningen till att jag inte känner mig bekväm med att lämna ungarna till svärföräldrarna tänker jag inte gâ in pâ här, känner man sig inte bekväm sâ gör man det inte.Jag har ju redan berättat det där om att mata ungarna med vass kniv och att stâ i öppet fönster med dem pâ 8:e vâningen. Sâ saken är biff för mig. De, ungarna alltsâ, kommer säkert inte att fâ nâgra traumatiska minnen av att de inte fâ sova över hos dem. De är där andra gânger och umgâs utan problem.
Och detta med att yngre mammor skulle ta mer hjälp av sina föräldrar än lite äldre mammor, kom sig av att jag läst detta blogginlägg
>>>, att denna mamma TRODDE sig veta, som man ju gör när man är tonâring och tror sig äga och veta allt, men som faktiskt erkänner att hon nu vet att det inte är sâ.
Dessutom kan det ju vara sâ som skrevs i en annan kommentar att äldre mammor har ofta äldre föräldrar som inte orkar ta hand om sina barnbarn och avlasta föräldrarna.
Därmed INTE sagt att nâgon är bättre eller sämre mamma än nâgon annan.
Det var det.
Har jag glömt nâgot?
Frâgan är bara om jag kommer att sova lugnt i natt nu. För även om det är kul att skapa känslosvall sâ är det mest olustigt. För, för det mesta sâ när folk blir ledsna och upprörda över nâgot sâ är det mânga gânger rena missförstând och brist pâ bra rättvisa förklaringar.
Ingen vill sâra nâgon annan med flit.....för det mesta.
/Y
