Här funderas det på reglers vikt
*haha* ja, jag har oxå fått höra hur BRA mina barn sköter sig, hur ARTIGA de är osv, då JAG haft en helt annan syn på det hela, och man blir lika paff varje gång !!! Paff men givetvis stolt. Jag tror nog att alla dessa förmaningar och regler formar ens barn - även om det inte verkar så !
kram kram
Vad härligt att få höra sådant som mamma! Svårt det där med uppfostran. Allt det där som du undrar över hade jag också "problem" med och jag körde med olika teorier :)
Ja, jag tror ju på att man ska fråga sina barn varför de tror att man ska ha regler, så att de själva kommer på att det är bättre att följa dem än att strunta i dem. S.k handling - konsekvens. Men då måste man ju hitta rätt tidpunkt att prata med dem, för man kan ju inte göra det när man är irriterad :)
Men vad jag känner igen det där. Men det fiffiga i det hela är att vi ständigt ger dem kärlek genom att visa dem vägen. För det är det vi gör även om det inte känns så. För hur mycket gråt och skrik det är över saker här hemma såger jag dem ändå verktyg hur det kommer att fungera i deras framtida liv. Regler kommer det alltid att finnas och dessa är till för att följas för att det ska fungera i samhället, förhållanden och dyl. Det är detta vi ger dem och det är kärlek :-). / Nettan
Det är bara att fortsätta som du gör! Man känner sig ofta som en diktator när barnen är mindre, men det blir enklare, jag lovar. Dessutom, att visa hänsyn till andra och vara artig viktigast av allt.
Vad roligt att få sån positiv respons från skolan. Duktiga ni är!
Jag tycker folk curlar sina barn alldeles för mycket. Jag tycker att man som förälder ska vara en ledare man ska vara klar med vilka regler som gäller och berätta om varför de finns så de blir ansvarsfulla vuxna. Och när de är små så är det ju inte så stor idé med att förklara för de förstår ju inte. Det gäller ju bara att vara konsekves så förstår de ju tillslut att de inte kan tjata om godis i affären t ex
Jag visar dem så klart vad känslor är och kärlek med men att låta dem få "fri" uppfostran tror jag bara slår tillbaka till dem själva när de är vuxna.
Det är vårt jobb att tjata och ha regler. En familj utan regler och gränser är ofta även en familj utan kärlek och omtanke... reglerna finns ju där för allas bästa, så det är bara att tjata på :-)
