Sist jag skrev om Irma så fyllde hon ju 20 månader >>> och tiden går....nej springer iväg. Hon har fyllt 21 månader för länge sedan och snart är det dags för 2-års-dagen.
Men en sak i taget.
Jag vill ju inte komma på efterkälken.

Jag har fått frågor om hur länge som man räknar ett barns ålder i månader och jag antar att det är lite upp till var och en. Jag tror nog att vid två år, ja då är det slut på det. Då är hon ett barn och inte bebis med ålder i månader längre.
Men nu, 21 månader alltså. 1 år och 9 månader. Eller 3 månader kvar tills 2-års-dagen om det känns lättare att förstå så ;)

TAL
Om jag tyckte att talet utvecklats enormt förra månaden så är det inget mot vad som hänt nu.
Här går det undan.
Nu säjer hon redan flera ord på raken. Ex:
- Titta, mamma, pippi.
Titta mamma en pippifågel.

Det är pippisar och vovvar och kissar och flygplan och BAJS när vi är ute och går.
- Titta mamma TITTA! skriker hon.
Och jag tittar.
Och för det mesta så ser jag ingenting. Inte förens jag antränger mig riktigt mycket. Då kanske jag ser en pippi uppflugen på nån lyktstolpe låååååångt där borta.

För Irma har syn som en falk och ser små små saker långt bort som ingen annan ser.
Hon kan till exempel se en liten liten musse i en leksakstidning som är omöjlig att upptäcka om man inte har förstoringsglas.
Men där är den ;)

Och det är Hola (hej) och Adios & hej då om vart annat till alla som vi möter när vi är ute och går. Vissa personer på gatan känner hon igen, för dem möter vi varje dag när vi går samma runda, och då blir det extra entusiastiska skrik och rop.

SÄNGEN
Vet ni vad?
Irma vill ha täcke på sig.
Helt plötsligt så blev det helt tvärt-om. Nu när värmen kom och alla andra svettades så ville Irma plötsligt ha täcke på sig.
Man kunde se henne dra det över sig på nätterna. Och när jag stoppade om henne på kvällarna så skulle jag bre det ut över henne.
Hon som HATAT att ha täcke på sig....när det var kallt ;)

Klart att efter nån timme eller så, så vaknade hon ju alldeles dyngsvettig och grät och ville ha vatten.
Suck!
Det blev att komma ihåg att gå in till henne när hon somnat och ta av täcket, INNAN hon började att svettas.

Fast sen så tog jag bort istoppstäcket och lät henne sova i boddy och då med bara lakanet över sig. Så gick det bättre.

Så har hon börjat vela krypa ner i Alexanders säng när vi sjunger god-natt-visor om kvällarna.
Med hans täcke över sig - naturligtvis ;)

SOVA
Ja, det är fortfarande inte smärtfritt detta med Irmas sovning och jag undrat verkligen om detta ska hålla på i evigheter.
En vecka kan hon sova kanon, hela nätter och inga problem. Men så kommer det veckor ibland som är så stuliga så vi håller på att gå under här.
Det är mycket drömmar nu har jag märkt. Hon vaknar upp, ibland varje timme, och är skitarg, kastar sig i sängen, gråter och slår efter mig.
Vill INTE ha vatten.
Vill INTE ha nappen.
Man ska ju inte väcka dem så jag försöker bara att hysha tryggt och få henne att lägga sig ner igen.

Andra gånger har jag hört henna skratta i sömnen.
Ja det är inte klokt.
Många gånger blir jag livrädd när hon sätter igång och gallskriker.
Jag mer än henne.

Jag är VERKLIGEN orolig inför bytet av rum, när hon ska få ett eget. Men som tur är så verkar ju det dröja. Jag ska försöka att flyttningen hamnar i en period då hon är lugn på nätterna, för att göra själva flytten smärtfri.
Men det är inte lätt med Irmas soveri.

FARLIGHETER
Irma är en riktig rackarunge, en riktig Emil. Hon bara hittar på bus.
Eller rättare sagt hon utforskar världen VÄLDIGT intensivt ;)

Hon ska pilla på ALLT, och det har blivit ett ständigt skämt om Irmas pillefinger. Sitter man vid datorn så ska hon sitta i knät och lyckas på något sätt, hur långt bort man än har henne, att trycka på alla tangenter samtidigt.

Hon ska trycka på diskmaskins- tvättmaskins- och spis-knapparna. Tända och släcka ljuset, även om dörrarna är stängda. För vi får ha alla dörrar stängda i huset, annars så ska hon in på toaletterna och leka med toaborsten.

Hon såg Alexander klättra upp på vardagsrumsbordet EN gång och vipps så kunde och skulle hon göra det också.

I Alexanders rum så är nästan allt trasigt nu för att Irma håller på där och utforskar. River sönder böcker, äter upp fotbollsbilderna, pillar ner klistermärkena från dörren och stampar på bilarna.
Allt måste ju utforskas.

Jag tycker så synd om Alexander för jag kommer ihåg hur det var med jobbiga småsyskon som hade sönder ens saker hela tiden. Och jag försår att han blir arg. Jag blir själv arg när hon har sönder alla våra saker här hemma.
MEN man måste ju vara diplomatisk och pedagogisk och tala om att samsas och dela på leksakerna och att Irma är så liten än. Medans jag själv bara har lust att skrika rakt ut ;)

TÄNDER
Under denna månaden så kom de sista två tänderna i underkäken, de som sitter mot vampyrtänderna. Så nu är raderna kompletta. Fattas gör väl hörntänderna. Men de kommer väl senare.

Det är skönt nu, för vilken skillnad det gör med ätandet, nu när hon har alla tänder. Kan bita och tugga ordentligt. Till och med kycklingbitar.
Allt blir ju så mycket lättare då.

Men HJÄLP vad hon ska bita på allt. Ständigt har hon något i munnen och biter på. Jag vet inte om det kliar eller bara är en vana hon fått.
Allt ska verkligen in och man får verkligen vara på sin vakt med vad som finns i hemmet och utanför. Till och med Alexanders klistermärken äter hon upp. Vad det nu kan vara för tuggmotstånd i dem ;)

RITA
Hon har ju sett Alexander rita och måla så det är ju klart att hon vill göra det, och det får hon ju.
Det är inte klokt hur snabbt småsyskonen lär sig av storasyskonen.

Men man får vara VÄLDIGT noggrann att plocka undan pennorna efter sig. För att hålla sig på pappret är inte så viktigt i Irmas värld. Det går lika bra med de klassiska väggarna och borden.

ANDRA BARN
Irma har ju blivit medveten om andra barn och att andra barn leker med varandra och det vill ju hon också göra. På ett helt annat sätt än vad Alexander gjorde när han var 1½.

När Alexander har kompisar hemma eller vi åker bort så följer hon dem hack i häl och ska vara med och leka. ÄN så länge har det inte varit några problem. ÄN SÅ LÄNGE!

Men i sommarstugan så har vi fått stänga av utgången från uteplatsen med en solsäng så att hon inte ska kunna smita ut och ner till poolen. Och när barnen hoppar över sängen och springer iväg för att leka och hon blir ensam kvar, ja då gäller det att ha en VÄLDIGT bra avledningsmanöver ;)

Hon lyckades till och med luska ut hur hon skulle ta sig förbi denna liggande solsäng genom att sätta sig på den intilliggande muren och svänga över benen.
Inget kan hindra utvecklingen...


Jag fortsätter att skriva under dagen medans jag förbereder mig för kvällens sånginsatts.

Återkommer!

/Y