Köttbullar med mos

Idag vankas det husmanskost i Familjen Ode-Medinas hem.
Jajjemen, man kan ata husmanskost aven om man bantar. Vilket jag ju inte gor ;)

Potatismos och kottbullar star pa menyn.

Alltsa det ar bara att koka tva delar potatis och en del morotter och sedan mixa det med stavmixer.
Mer behovs inte.
Blir det for trogt kan man halla pa lite mjolk.
Och sa salta och smaka av.

Kottbullarna rullar jag av bara notfars. Men i Sverige sa har ni ju sa manga bra alternativ. Fettsnala och light och latt och smala korvar och kottbullar.
Det ar bara att valja.

Jag serverar med tomat och lok-sallad och mina brysselkalare.
Ungarna far smor i moset och nagra korvar till kottbullarna ocksa.

Smaklig lunch!

/Y














UPPDATERING
Behöver jag berätta att detta blev en succe här hemma och ungarna smaskade och åt utan en endaste påminnelse. Vilket är mycket sällsynt i denna familj ;)
Fem välförtjänade gafflar av fem. Lättlagat, gott och nyttighetskänsla.

Fick läsa om och om igen. Har bara följt din blogg i någon dag nu och idag slutar jag också att följa den. Kanske har jag missat, kanske var du ironisk eller ja jag vet inte. Men jag läste väl örfil?, att du gav honom en örfil? Fick ont i magen.....

Gav du honom verkligen en örfil? Hoppas du blir anmäld!

Det är verkligen svårt det där med att sätta gränser tycker jag.. men ibland måste man försöka lära dom små liven.



mums vad gott =) åt hemmagjorda kötbullar idag ja med.. fast de slängde jag ihop igårkväll!



Men gud vad härligt, då har ni verkligen bikiniväder när som helst nu ju!

Mm go middag, hemgjorda köttbullar är ju smaskens.

Ja se barn, de kan de när de sätter den sidan till... Men det löser sig ;)

Kram Sussi

Även jag blir upprörd och ledsen när jag läser om den där örfilen. Ändå vet jag hur otroligt jobbigt det kan vara med ett litet hysteriskt barn. Kanske är sådant tillåtet i Spanien, jag vet inte.

Någon här säger att man måste försöka lära de små liven men om du med det menar att slå dem, då undrar jag vad du tänker göra när de blir äldre, tonåringar? Jag säger som Astrid Lindgren: Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv."

mums va gott,våra bekanta på Fuerteventura brukar några gånger/år ta båten till IKEA på Lanzarote å köka köttbullar där:) må gott

Jag läste om örfilen och ser nu att du inte vågar står för vad du skrev utan tagit bort den delen av inlägget. Svagt tjejen!

Toppen att göra egna köttbullar, så slipper man all glutamat och vad de nu stoppar i dem som man köper. Är alltid någon konstig bismak tycker jag, dock inte med riktigt välkryddade hemgjorda!

Nu har jag funderat några vändor till. Jag skäms om jag uttalade mig om något som jag inte känner till. Jag var ju inte där och kanske var lillgossen så hysterisk att det inte gick över? Som om en vuxen som blir hysterisk och där man brukar rekommenderas att ge en örfil? Jag vet ju inte och inte hjälper jag dig genom att tala om vad man ska och inte ska göra. Det vet du säkert själv. Gjort är gjort. Det jag skulle vilja förmedla till er som har små barn nu, är att man som mamma kan ångra de gånger man brustit, inte orkat, under hela livet sedan och att barnen för alltid minns sådant. Läste att barnaga är tillåtet i Spanien och sådant spelar kanske också roll? Eftersom det varit förbjudet under så många år i Sverige förmodar jag att vi reagerar starkare.

oj vad rund =)

Jag och mina syskon (vi var 4 på 3 år) var tokiga, tog mycket energi och hade mycket bråk när vi var små (inget som jag minns ^^). och visst tog mina föräldrars tålamod slut ibland, och vi fick nån örfil (alltid!! så att det skrämdes mer än gjorde ont!) och jag har inte tagit skada av det, snarare tvärtom... lärt mig vart gränserna går och gjort vardagen lättare för alla. Barn behöver lära sig, men det är sista vägen om inget annat fungerar :)

Läser det du skriver och kan förstå ditt agerande att ta bort texten och dina reflektioner kring det som hände. Förstår dock inte en del kommentarer, barn behöver inte våld och gränser på det sättet, våld föder våld och så är det. Den enda man kan sätta gränser för är sig själv och det man kan lära sina barn är att respektera sina egna och andras gränser och behov, inte att frukta den våldsamma konsekvensen av att bryta dem. Det är två helt olika saker enligt min mening. Men det var som sagt riktat mot en del kommentarer, inte till dig som bloggskrivare.

Ha en fin helg!