Fredagskväll.
Ungarna sover, veckohandlingen avklarad, den obligatoriska fredagslunchen hos svärmor avklarad och jag kom även i väg på en snabb runda med barnvagnen i den sista eftermiddagssolen.
Denna veckan är avklarad. Punkt slut.

Men BÄGGE ungarna är febriga och sjuka igen och det är ju förståss tråkigt.
Vi var iväg på Irmas kontroll på BVC och lagom tills vi skulle iväg på den, när jag väckte henne efter hennes lur, så var hon varm, varmare än normalt. De tillhörande vaccineringarna till kontrollen blev inte av, läkaren ville inte chansa. MEN hon trodde inte att det var streptokockerna som kommit tillbaka.
Hoppas hoppas.

Alexanders hals blev kikad på och hon såg inga beläggningar, så det blev avvaktning över helgen. Ingen starkare medicin skrevs ut idag. Det känns både si och så.
Bra för att det känns inte bra att han ska äta så mycket medicin under så lång tid.
Oroligt för att BVC stänger nu under helgen så blir det värre blir det hemska slum-akuten som vi måste vända oss till.
Men jag hoppas så att doktorn har rätt och detta är bara en vanlig förkylning som opassligt kommit direkt efter halsflussen.

DOCK berättade hon en förhoppningsfull sak, att det är väldigt sällsynt att barn under tre år får halsfluss. Det fastnar inte på dem och det vore ju underbart om Irma kunde få slippa detta.
Det blir att avvakta och se under helgen.
Och att hålla ALLA tummar och tår för detta.


Det är klart att Liws musikutmaning skall uppdateras och idag så handlar det om:
Dag 12:En engelsk låt ni sjöng i mellanstadiet.

Herre gud, minnet är ju inte det bästa, jag kan inte ens komma ihåg att vi hade musiklektioner i mellanstadiet.
Sjöng vi någonsin i skolan på den tiden?
Och på engelska?
Nej jag få lämna walk over på den och i stället berätta om en låt på engelska som vi SPELADE i HÖGSTADIET.




På högstadiet hade vi musik som ämne och i det så var en lärare vid namn Eivor eldsjälen. Hon kunde plocka fram det musikaliska i oss alla och vi fick lära oss musik när det är som bäst, med glädje.
Jag älskade hennes lektioner.

För ett tag sedan så fick jag höra att hon inte finns bland oss längre utan fick gå vidare till en bättre plats alldeles för tidigt i livet.
Det här är till dig Eivor.

Vi var 4 högstadieklasser i varje årskull och varje klass fick den enorma upplevelsen att lära sig spela, en av just den klassen egen vald låt. Varje elev spelade ett instrument och när vi kunde låten och kunde spela den samstämmigt fick vi möjligheten att åka till en studio och spela in den för att sedan få med oss inspelningen hem som ett minne för livet.
Ja, jag sa ju att denna läraren var en eldsjäl som brann för sitt ämne.

Våran klass valde just denna låten och jag fick spela akorden på piano tillsammans med en kille som spelade melodin. Varför jag på piano?
Jo på grund av de där förhatliga pianolektionerna som jag tagit när jag var liten. >>> 
Kanske trodde Eivor att jag på något sätt hade talang för piano eller att jag hade i alla fall lite hum om hur man spelar.
Ack så fel hon hade ;)
Men det visade jag inte, utan pluggade in pianoakorden precis som man lär sig en matematisk formel, som jag ju är bättre på.

Men vilken upplevelse det var.
Och fortfarande så är det henne, vår musiklärare Eivor som jag tänker på när jag hör denna sången. Trots att det inte var någon som sjöng utan vi spelade bara.

Eivor ♥

/Y