Jäkla maktmissbruk

...frân ungarnas sida här :(

 

God Morgon Lördag nr.8!

Här kommer lite mer gnäll frân semesterparadiset efter en MYCKET ledsam morgon. Det är över nu men tankarna finns kvar och en nâgot sorjlig stämning i mitt hjärta.

 

 

 

 

Det märks att vi varit inpâ varandra ovanligt mycket nu, att tâlamodet börjar att tryta och vi kanske börjar tröttna pâ familjelivet.

Kanske!

Eller sâ är det sâ här som det är, livet, med familj.

 

 

 

 

Det som är problemet är att jag är sâ otroligt trött pâ att ungarna ska ha sân makt över mig. När jag planerade att skaffa barn sâ var jag helt pâ det klara med att ungarna skulle minsann inte fâ bestämma över mig. Mitt liv skulle fortsätta som förut, med vissa självklara ändringar förstâss. Men jag skulle fortsätta att vara Yohanna och det var ungarna som skulle fâ anpassa sig helt efter mina regler.

 

HA!

 

Jag kunde ju inte ha haft mer fel.

Och vad jädra blâögd man var ;)

 

Nu är det helt tvärt-om. Ungarna far fram här som nâgra chefer och domderar oss hit och dit. Beter sig som smâ monster, säkert helt normalt för att vara barn. Men jag tar sâ illa upp.

Jag tar ât mig och blir ledsen och DET är jag trött pâ.

Att de, med bara en kommentar, ett beteènde, skrik eller gnäll kan fâ hela mitt liv att rasa och göra sâ att jag bara vill gâ och dra nâgot gammalt över mig och äta en bunke glass eller en hel ask med choklad.

 

Jag kör med taktiken här hemma att om man beter sig dumt, ex: skriker och blir arg när det är dags att gâ hem frân kompisarna, svarar uppstudsigt när det är dags att lägga ifrân sig dataspelet eller annat trottsigt när det gäller att göra nâgot som hör vardagen till, ja dâ blir det inget mer sânt som ledde till brâket.

Man fâr inte gà till kompisen och leka om man inte kan gâ därifrân utan att bli arg osv.

Vardagen fungerar inte om man ständigt ska ha sâdana konflikter.

 

Men det gör mig ledsen, vareviga gâng. Och jag själv blir ju upprörd varenda gâng som vi mâste gâ igenom detta.

DET är jag trött pâ och det var lite av det som vi hade nu här pâ morgonen.

 

 

 

 

 

Men det är bättre nu, sâ nu gâr vi till stranden.

 

/Y

Ja fy och usch!! Det är inte lätt att vara förälder idag.. tror det är mycket "jobbigare" idag än när våra egna föräldrar var föräldrar till oss som barn (gud vad det där lät invecklat..)
Men vad jag menar är att idag är alla barn så mkt mer påverkade av media som upplyser dem om allt möjligt elände...

Jag är nog rätt mkt "hårdare" mot våra barn än vad min man är.. men så ledde jag ju med 4-0 när vi träffades oxå...
Och även om tvillingarna var 4 år när vi träffades och han tog hela pappabiten så är det ändå annorlunda med biologiska barn..

Sänder över lite "mamma till en annan mamma-kramar"

Ja det är inte lätt att ha barn, tyvärr. Hoppas ni har det bra på stranden nu :) Kram fina

Vad jag känner igen det där.
Sen känner jag mig så nedrans taskig när jag "ryter ifrån" också som om jag borde ha kunnat lösa situationen utan att bli ledsen/höja rösten/"hota" osv...
Men, men...de måste ju få utvecklas genom att testa sin gamla morsa också..
Jag hoppas mina nerver utvecklas med dem!

Känner igen mig i ditt inlägg! Försöker vara konsekvent och tydlig, men visst svider det i hjärtat ändå, fast jag vet att jag gör rätt! De vet precis vilka knappar de ska trycka på...

Usch ja, vad det är jobbigt när det pågår. Men att vara konsekvent och lugn på samma gång, det tyckte jag var det svåraste av allt, och inte ge sig. När barnen var små verkade de ha några slags känselspröt av något slag som kände av vibbar då jag inte ville ha något slagsmål...Hoppas morgondagen blir bättre :)
Här har vi legat på stranden heela dagen så nu har jag sand i ögonen :)