Jag har knappt kunnat sova i natt och jag kunde nästan inte skriva sammanställningen av real life igår kväll.
Jag var så full av adrenalin så det nästan sprakade om fingertopparna på mig.
Vilken dag.
Vilka bedrifter.
Älsklingen var inte sämre han, efter att hav favvo-fotbolls-lag vunnit mot ärkefienden. Vi var som två bomber som gick och flinade mot varandra av lycka.

Om han kunde sova?
Ingen aning. Men han låg i alla fall i sin säng när jag vaknade för den obligatoriska toa-pausen mitt i natten. Obligatorisk paus sedan vattenpimplingen infördes i OF i söndags.

Så vad har hänt?
Jo jag gjorde det!
Jag/vi gick iväg för att öva oss i prutningens ädla konsts, igår efter att en snubbe varit och tittat på vår skokartong och gett ett skambud.

Jag körde raka puckar med bilförsäljaren och sa att denna summa har vi. Denna summa ger din polare oss för vår skokartong. Detta är priset på bilen. Och denna summa fattas.
Vad ska vi göra?

Vi KAN vänta och se om vi kan få mer pengar för vår bil. Men det vet man aldrig hur länge det kan ta och OM det ger något...

Naturligtvis var bilförsäljaren tvungen att gå iväg och prata med sin chef. Det måste de alltid göra ;)
Och sedan kom han tillbaka och körde den varliga historien att:
- de skulle göra något de aldrig gjort förut ;)
- jag fick inte säja något till någon ;)
- nu skulle de inte tjäna något på affären men vi var ju i så stort behov av bilen ;)
- han hade aldrig hört talas om något liknande ;)
ja ni fattar. Den vanliga svadan med ett lidande ansiktuttryck.

Och så gick han med på att sänka priset PRECIS så mycket som jag hade hoppats på.
YIHAAAAA!
Jag höll på att börja gapskratta där på plats. Så glad blev jag.

Och så kunde ju inte jag slappna av mer den dagen...

Men nu måste jag söva bebis och dra iväg för att lämna in nycklarna till den gamla bilen hos den nya ägaren och sätta in de pengarna på kontor så vi kan betala den nya. Och sen så börjar den stora VÄNTAN på att den ska komma.
Spännande.

Vi får höras.

/Y