Sån där mor-son-bråk-morgon :(
Det är frukost-mysteriet som spökar igen. >>>Hur kan man (Alexander) sitta och bara titta på frukosten i 40 minuter? Speciellt när jag går fram och tillbaka och tjatar om att han ska äta, hela tiden.
Igår och idag så blev det ingen TV, vilket var den mest misstänktsamma faktorn i frukost-mysteriet.
Ja, jag låter mina ungar titta på TV på morgonen medans de äter frukost. Och det har lite med att göra med att Irma är med och dricker en flaska välling då och sitter still i sin stol om TV:n är på. Annars så ska hon hoppa ner på en gång när hon är färdig, springa runt benen på mig, dra ut alla saker hon kommer åt, och så blir vi ÄNNU mer sena/stressade än vad vi är.
Hur-som-helst.
Ingen TV idag eftersom Alexander inte äter sig frukost. Gråt och tandagnisslan naturligtvis.
Världens dummaste mamma :(
Men frukosten blev inte uppäten nu heller och i vanliga fall så stress-matar jag honom de sista 5 minutrarna innan vi helt enkelt MÅSTE borsta tänderna för att komma iväg.
Igår och idag gjorde jag inte det. Ungen fick gå till skolan utan frukost.
Det sägs ju att de ska lära sig av konsekvenser och hajja att man blir hungrig av att inte äta.
Men det skär i mamma-hjärtat att göra så.
Matning av avkommorna är något som ligger lagrat i DNI:n hos föräldrar tror jag.
Nu gick han utan frukost i varje fall, igår och idag. Men jag är inte så säker på att han hajjar konsekvenserna. Det är så mycket lek och kul i skolan så de känner nog inte av hur de mår. Det är bara det att när JAG kommer och hämtar, då är gränsen nådd och det ska bråkas och gnällas på grund av trötthet och hunger.
Men, men, nu provar vi detta...
I alla fall, precis som när det var som MEST stressigt att komma iväg och jag hade fått på HALVA klädseln på Irma och var mitt uppe i gormandet åt Alexander, så nådde en väldigt bekans stank min näsa och det vara bara att dra av alla kläder och in till blöj-byter-bordet.
Varför varför varför?
Och inte kan man bli arg och skälla för sånt ;)
Hur som helst, vi kom till skolan och Alexander träffade en kompis och hade helt glömt morgonens osämja, vilket jag INTE hade gjort och mitt hjärta var tungt av dåligt samvete.
Han skulle precis springa in genom skolporten hand i hand med kompisen när han kom på något och jag såg att han sa något till kompisen som också kom kutande efter Alexander när han tvärvände.
Tvärvände och kom kutande tillbaka till mig för att kasta sig om halsen på mig och ge mig en hej-då-puss och ett leende.
Det där var en sån där scen från en film när jag höll på att börja böla mitt utanför skolan och snabbt fick böja mig ner och fixa något med Irma för att inte alla andra mammor runt omkring mig skulle se.
Fast jag undrar om det skulle ha varit någon som skrattat åt mig där.
De flesta skulle nog ha nickat och lett igenkännande.
/Y
PS Glöm inte att skicka in till veckans REAL LIFE. Ända tills ikväll har ni på er. Sedan sammanställer jag. DS
Nää... jag tror ingen skulle ha skrattat utan alla skulle ha känt igen sig i det där.
Vad ÄR det med oss mammor? Vi får dåligt samvete trots att vi vet att vi handlat rätt. Det skulle aldrig en karl få ;)
Kram du världens bästa mamma till dina barn!
Håller med föregående talare;) säg den som inte skulle känna igen sig, det där känner jag igen, där har jag varit några gånger under årens lopp o då har det även gällt dagbarn;)))
Hoppas att eftermiddagen blir skön o en sak ska du veta, dina barn skulle inte kunna ha en bättre mamma, så sträck på dig vännen;))
Kramizzzzz
Åh hjärtat! Alla har vi såna dagar när det bara blir fel. Man gapar och skriker på barnen och sen mår man ju så dåligt efteråt. Men det bästa av allt är att barnen inte verkar komma ihåg det efteråt. Glöm inte att du är världens bästa mamma till dina barn! KRAM!
Jobbigt när det blir bråk men så blir det ibland.
Åh...vad gullig kille du har!
Förstår att du känner dig kluven men det blir folk av dom så småningom...men det är jobbigt medan det pågår. Han känner ju i alla fall att han är älskad det har du ju bevis på nu :)
Ha en härlig kväll!
Kram!
Tuff start, men barnen verkar inte märka av det på något sätt verkar det ju som.
Nu har jag ju inga barn själv och är väl inte rätt person att komma med tips och råd då jag inte har direkt koll på hur småbarnslivet ser ut. Men jag jobbar ju i alla fall med barn och det som jag märker är att alla mår bra av tydliga och fasta gränser och rutiner. Kan ni göra någon form av schema med hjälp av bilder som ni sätter upp tillsammans på kvällen. Bilderna visar vad som ska göras (kliva upp ur sängen, klä på sig, äta frukost, packa väska eller vad det nu är som ska göras) och i vilken ordning det ska göras. Efter varje genomfört moment kan bilden ev plockas bort eller markeras på något sätt. När alla moment är avklarade kanske det kan finnas en liten tid över till tv-tittande. På så sätt styr ju Alexander själv över sina morgonrutiner och kan nog kännas sig stor och lite självständig. Slösar han bort tiden så blir det helt enkelt ingen tv, men är han effektiv så blir det mer tv-tid.
Pratar ofta med föräldrar om just detta med rutiner och tydlighet för barnen, då jag vet att de flesta mår bra av eget ansvar efter egen förmåga och det blir aldrig något tjafs om vad som ska göras då man har pratat igenom det kvällen innan.
Har även ett bildschema över skoldagen i klassrummet som jag går igenom med eleverna varje morgon, skulle jag missa det blir det minsann protester! Sedan allt eftersom dagen går visar jag på schemat vart vi är och vad som återstår av dagen. Oroliga barn trivs väldigt bra med detta.
Testa gärna och berättar hur det går!
Kram
Så himla gulligt! Klart man får nära till gråten då!
Svar: (hundra år senare, förlåt!)
Ja fy, det var redigt kallt ett tag. Nu håller det sig runt nollan, men det blåser ju snålblåst vilket nästan är värre än 13-
Den där jäkla fläkten, verkligen lagen om alltings...ja (:
