...för man kan ju inte bara komma från 20 grader varmt och kasta sig ut i 13 grader minus hur-som-helst. Speciellt inte om man ALDRIG varit med om detta förrut.
Gårdagens skräckupplevelser i alldeles fel vinter utstyrsel, vinterutstyrsel a´la Gran Canaria (det varmaste Las Palmas kunde frambringa i klädväg och helt FEL för den vinter vi kastades ut i), räknas inte. Det var bara en OTROLIG mardröm som vi lyckligtvis vaknade upp ifrån i morse.
Skitungarna sov, exemplariskt nog, till klockan NIO i morse (åtta kanarisk tid men det låter inte lika imponerande) och när vi drog upp persiennerna i fönstret så var det tefatsögon vill jag lova. Störst var de nog hos Älsklingen som ville slänga upp fönstret direkt, på vid gavel och fotografera hela härligheten. Som tur var fick jag stopp på den tokigheten och efter en förklaring om minus 13 graders effekt på morgonkroppar som förstog han detta till min faders stora lättnad som håller elräkningen och uppvärmningskostnaderna i detta hus under sträng uppsikt.
Så skulle det snötränas efter att alla vinterkläder (svenska vinterkläder efter svensk vinter mätt) provats ut och undersökts.
Vi skulle ut och gå en sväng....var det meningen.
Testköra utrustningen så att säja.
Testköra testpatrullen också kan vi säja.
Se om spanjackerna överlevde ;)
Se om JAG hade kvar de gamla takterna.
EN timme tog det att få på hela fotbollslaget all utrustning och då var alla redan på bristningsgränsen och hade tappat hoppet om att NÅGONSIN få komma ut i det där pudriga vita som låg där ute.
DOCK hade jag förutsett den där klassikern om kissenödigheten som alltid uppstår EFTER att alla kläder kommit på. Så här var det tvångskissning för ALLA innan så mycket som en endaste långkalling kommit på kroppen.
Så var det UT med alla men då hade redan Irmas mat-och-sov-klocka slagit till och tillsammans med lite förvåningsrädsla över kylan och hur det nyper i kinder och haka när det är riktigt kallt, så blev det mycket gråt och tandagnissnan innan vi kom så långt så att det kunde kallas för en promenix.
Så fick Irma gå in och lägga sig en sväng.
I morgon har jag lärt mig lite mer. Då ska vi göra en del justeringar och FÖRHOPPNINGSVIS få lite bättre resultat.
Alexander däremot och Älsklingen, var hänförda och lekte som yra höns i snön.
Det här kommer att bli bra det.
Det känner jag på mig.
Men hur i all världen tar man kort med stora lovvikavantar på sig?
Dagens stora mysterium....
Det var det - tisdagen- dag 2 av 15.
/Y
