...då jag är så arg så det ryker ur öronen på mig och jag har INGEN lust alls att bli på bättre humör.
Grrrrrrrrr...
Ibland så, ja okey då väldigt ofta, så funderar jag på varför man över huvud taget anstränger sig och försöker att göra saker och ting mysigt. För det är nästan alltid då och UTAN undantag då, som det går åt pipsvängen, skitungarna beter sig som monster och hela familjen blir osams.
Idag är en sån dag då det rann över.
Och det blir bara värre.
Påminner mig faktisk om när vi var små och det var julafton och min mor var stressad som en gnu. Då blev vi ALLTID osams för att hennes tålamod rann över, vi betedde oss som själviska ungjäklar som inte hjälpte till (varför varför varför blir ungar alltid monster i de värsta ögonblicken) och sedan gick vi alla som på nålar som inför ett vulkanutbrott.
Sånn är jag nu, fast vulkanutbrottet redan har varit och nu går alla på nålar här för att det inte ska hända igen ;)
Det är så jädra typiskt att det ska hända just idag för den här söndagen har jag sett fram emot länge. Vi är färdiga med allt, har inget på agendan utan skulle bara vara hemma och mysa, baka bullar och slappa.
Vi skulle vara snälla och glada.
Inte arga som bin och ha en sorglig känsla av dåligt samvete i hjärtat.
Men det går faktiskt till en gräns, sen går det inte längre.
Jag försöker vanligtvis vara tålmodig och locka och pocka. Varenda dag vid frukosten så klagar Alexander. Eller han klagar för det mesta, på ALLT, är aldrig glad och nöjd. Lägger jag skinka på mackan så vill han ha korv, lägger jag korv så vill han ha skinka. Tar jag fram en jordgubbsyoghurt så ska han ha en annan osv.
Vanligtvis så låter jag honom hållas, eller har han tur så byter jag, om han har TUR ;)
Och Irma leker ALLTID med maten. Först så springer hon och tjatar hela morgonen om att hon är så hungrig och vill ha mat.
Vill äta, vill ha mat,vill äta osv.
Så man blir alldeles uppstressad och skyndar sig.
Men så sätter vi oss vid bordet, hon äter tre tuggor och så börjar hon leka och förstöra maten. Och sabbar matron för oss andra med att skrika.
Och jag brukar låta henne hållas. Hon leker och jag försöker att stoppa in en bit lite då och då på henne när hon inte märker något.
Vad är det med ungar och mat & sömn?
Alltd stora problem?
Och idag efter en morgon då vi försökt göra vårt allra yttersta med mysmorgon i sängen med täcken, kuddar och film. Tror ni det var någon som uppskattade det?
Nej.....just det.
Bråk och tandagnisslan så långt ögat kunde nå.
Idag blev det alltså EXPLOSION och bägge skitungarna blev utan frukost. Jag vägrar att fjäska mer. Vill de inte äta så kan de skita i det.
Idag kommer jag inte att bry mig.
Idag kommer jag inte att ge med mig och göra mellanmål.
Idag har jag lust att skippa maten helt och hållet på HELA dagen så att de fattar vad hunger är.
Jag är så jädra trött på att bli utnyttjad och stampad på.
Nintendot är konfiskerat, TV:n är konfiskerad, frukosten blev undanplockad. Irma är nedstoppad i sängen för förtidig middagslur och Alexander och Älsklingen (som också har fått sina vedträn varma) är utskickade på gården för att tvätta bilen.
Där kan de hållas.
Jag ska låsa in mig i köket och baka limpor och lussebullar med MIG själv. Sätta på MIN julmusik och inte fråga någon annan om de vill vara med och hjälpa till.
Det blir bara skit av det.
Jag ska mysa bara JAG, för då blir det bäst ;)
* ** * * * * * * *
Jag har också hört talas om några PMS-piller eller hormonsprutor som man kan ta för att bli av med PMS:en och DET kanske jag borde kolla upp.
För nu RYKER det verkligen ur öronen på mig och det verkar INTE avta.
För det kan ju INTE vara så här som jag EGENTLIGEN är ;)
.....men så kommer ju det västa av allt, det dåliga mammasamvetet. Jag ska inte bli arg och skrika åt min familj.
....yeh right ;)
/Y
