Ja det är inget nytt under solen här.
Jag mår fortfarande skitdåligt och äter Alvedon var 6:e timme. Den som uppfann Alvedonen måste ha fått Nobelpriset va. Det måste vara den över lag bästa uppfinningen ever. Ja, kanske tillsammans med randig kaviar då ;)

Äter alltså Alvedon, får ett par timmar i svettigt rus, för att sedan falla tillbaka i flunsans träsk. Innan det blir dags för en ny dos och så vidare dygnet runt.
Börjar bli ganska så enformigt.

Men jag får i alla fall en massa film sedd och igår såg jag en som jag blev redigt överaskad av. Men det är inte den jag ska ta upp nu utan den som jag såg tidigare i veckan. Det ligger en bunt på lager nu och väntar på att få bli presenterade.
Ja jag vet, det blir mycket film nu. Men det var så länge sedan, det är det enda jag orkar med nu och det ÄR ju så roligt.

Den här såg jag en reklam för, fladdra förbi i internetvärlden och fastnade för, för att det är Sara Jessica Parker förståss och jag är ett SATC fan av stora mått.
Och så handlar den ju om att vara småbarnsmamma.
Jag tror att den är ganska så ny, har inte sett till den här i Spanien. Kanske går den fortfarande på bio hemma i Sverige?

I Don´t Know How She Does It



Det här är en sån där amerikansk romantisk kommedi, en feel good-film, inget komplicerat bgara sätta sig ner och titta.

Det handlar om en småbarnsmamma som jobbar mycket och har dåligt samvete för det. Hon får ännu mer jobb, får ännu mer dåligt samvete och så strular allting ihop sig och så blir allt bra på slutet.
Inget konstigare än så.

Det är ju något speciellt med filmer som man kan känna igen sig i och denna är väl perfekt för småbarnsmammor då. Ja inte för att jag jobbar då, men jag skulle vilja. Eller kanske inte efter att ha sett denna då ;)

Hur små pettitesser som ett barns första hårklippning kan bli något så hjärteskärande när man själv har glömt bort det och missat den. Eller när barnen straffar en och säjer elaka saker till en för något som man inte kunnat hjälpa. Barn kan vara SÅ elaka, men de vet ju inte bättre. De vet inte hur mammor går in på toaletter världen över och gråter för elaka saker som barn sagt i sin omedvetenhet.

Jag tyckte om denna filmen för jag kände igen mig i mycket som tex när de ska ha in alla grejjer i bilen för att åka bort och den nästan exploderar.
Det är VI.
Varenda gång som vi ska åka till sommarstugan över sommaren.

Och jag tyckte om den för att de inte har gjort Sara JP till någon övernaturlig. Här får man se henne med fett hår och påsar under ögonen, precis som jag. Dock med höga klackar, men hon jobbar ju ;)
Visserligen så bor de i ett stort fint hus, som ALLTID i amerikanska filmer. Men deras matsalsbord är helt täckt av leksaker och annat skräp. Precis som hemma hos oss.

Och alla dessa saker som man går omkring med i handväskan...say no more.

Dock tycker jag nog att den sista scenen kunde ha skippats. Vykortet från de nyförälskade kompisarna. Det blev lite FÖR mycket. Som att ALLA måste vara lyckliga när filmen slutar, annars så är det inte rätt.

Men jag gillade denna.
Ingen storstilad film. Inga tekniska under. Men skön känsla och så slutar allt lyckligt ;)

Tre ***, nästan 4, av 5 möjliga.

Hälsningar
Yohanna som ska gå och lägga sig en sväng nu för Irma fick för sig att hon skulle gallskrika under två timmar i natt och INGENTING hjälpte som vi försökte med.
Hon ville helt enkelt inte sova.
Hon ville skrika.
Stackars Älsklingen som jobbar...