Skrivet den: 2011-03-31 Klockan: 23:57:38
Födelsedagskalas på Lek- & Bus-land
Förra lördagen hade vi födelsedagskalas tillsammans med en kompis.
Med nyårsaftonen >>> färskt i minne så hade vi bestämt oss för att åka bort och ha kalas. Här finns många sk. lek- och bus-land som anordnar födelsadagskalas till en dyr penning. Men det var det värt att slippa att städa innan och efter samt jättedisk-berget som alltid uppstår efter kalas.
Vi väntar på startskottet för att få komma in i lekparken.
Lekparken. Det ordnades tre kalas på samma gång, denna lördagen och alla barnen lekte för glatta livet tillsammans. Under ett vakande öka från ordningsvakterna.
Utanför parken var det uppdukat ett bord för de vuxna där vi kunde sitta och skvallra. Jag missade som vanligt halva kalaset för jag var och vaggade övertrött Irma som inte ville somna på kalas.
Mellanmål för barnen medans de vuxna tittar på utifrån.
Födelsedagsbarnen, Arico och Alexander 4 år. Hmmm vem är kanarier och vem är viking?
Här kommer tårtorna: Ja må de leva....
Alexander med sin tårta och Irma var naturligtvis också med på kalaset. När hon vaknade.
Vi kom hem seeent på natten och Alexander somnade inte förens kl 24. Ändå var han uppe och hoppade klockan 8 dan därpå. Konstigt det där med barn och sömn.
Fast vi hade ju bytt till sommartid så klockan var redan 9 då...
/Y
PS Alexander hade själv valt födelsedagsutstyrseln: Mamma jag vill ha kläderna från mormor & morfar. Vilket betyder kläderna från dopet. Han är så söt i dem men Älsklingen blev lite fundersam över valet. Inte är väl det där kläder att hoppa och leka i? Men Alexander vet att välja kläder med stil. DS
Med nyårsaftonen >>> färskt i minne så hade vi bestämt oss för att åka bort och ha kalas. Här finns många sk. lek- och bus-land som anordnar födelsadagskalas till en dyr penning. Men det var det värt att slippa att städa innan och efter samt jättedisk-berget som alltid uppstår efter kalas.
Vi väntar på startskottet för att få komma in i lekparken.
Lekparken. Det ordnades tre kalas på samma gång, denna lördagen och alla barnen lekte för glatta livet tillsammans. Under ett vakande öka från ordningsvakterna.
Utanför parken var det uppdukat ett bord för de vuxna där vi kunde sitta och skvallra. Jag missade som vanligt halva kalaset för jag var och vaggade övertrött Irma som inte ville somna på kalas.
Mellanmål för barnen medans de vuxna tittar på utifrån.
Födelsedagsbarnen, Arico och Alexander 4 år. Hmmm vem är kanarier och vem är viking?
Här kommer tårtorna: Ja må de leva....
Alexander med sin tårta och Irma var naturligtvis också med på kalaset. När hon vaknade.
Vi kom hem seeent på natten och Alexander somnade inte förens kl 24. Ändå var han uppe och hoppade klockan 8 dan därpå. Konstigt det där med barn och sömn.
Fast vi hade ju bytt till sommartid så klockan var redan 9 då...
/Y
PS Alexander hade själv valt födelsedagsutstyrseln: Mamma jag vill ha kläderna från mormor & morfar. Vilket betyder kläderna från dopet. Han är så söt i dem men Älsklingen blev lite fundersam över valet. Inte är väl det där kläder att hoppa och leka i? Men Alexander vet att välja kläder med stil. DS
Skrivet den: 2011-03-31 Klockan: 11:09:33
Gissa vad?
Irma sov hela natten i natt!!!
April april.....nej det var ju inte idag det. Får hålla mig lite till med det skämtet.
Ja, för det känns nästan som ett skämt nu, dessa skitnätter. Tror att jag har varit vaken hela natten i natt. Jag är så trött på detta så jag skriver inget mer. Detta ämne är slutavhandlat. Jag märker ju att jag bara upprepar och upprepar mig. Tro mig, när hon sover en hel natt, eller bara ett par timmar på raken (jag är inte kinkig, kräver inte mycket nu för tiden) så skriver jag om det.
Just nu känns det bara som om jag tänker på sömn och att få sova. Livet måste innehålla mer saker....eller. Minnet sviker mig.
Jag ska i alla fall gå och lägga mig en sväng när lilla donnan behagar sova förmiddag. OM hon behagar...
Så hör ni inget mer från mig nu på förmiddagen så ZZzzzzzzzz
Skrivet den: 2011-03-30 Klockan: 23:52:06
Alexanders födelsedag
Alexanders födelsedag, förra onsdagen, firade vi med att bjuda in farmor & farfar på lunch och tårta. Kalas skulle vi ju ha lördagen efter (som i lördags), men liiiite måste man ju fira.
Provade ny inställning på kameran och det gick ju sådär. Måste troligen leta på instruktionerna och lära mig lite om de olika knapparna.
Ja må han leva i alla fall. Och Alexander hade valt tårtan helt själv i butiken. Ja jag köpte tårta. Man får vara lite smart ibland. Och den var verkligen god.
Till lunch svängde jag ihop en liten hemmavariant av Flygande Jacob och det gick hem hos kanarierna.
Tur att man blir så tjusig på kort. Griskultingen kom fram igen. Tur att man ligger i "hårdträning" inför bikinisäsongen. Annars så skulle jag helt tappa hoppet.
Paketöppning är alltid lika spännande...
Så här glad blir man om man får ett nytt spel till Nintendot. Hittills så har vi bara haft "vuxenspel" och Alexander har pillat och knappat med dem så att han har blivit superduktig. Men det är alltid roligt att få ett anpassat till sin egen ålder. Här var det Toy Story 3 som låg i paketet.
Så nu är vi, hela familjen, spelgalna här hemma.
Jag har aldrig varit ett fan av varken data- eller TV-spel och hade aldrig nåt DonkyKong eller annat spel när jag var liten.
Men det blir en drog...
När man väl börjat.
Vi har ett braintraining-spel som man kan öva upp hjärnan, ett Dr Layton-spel där man ska lösa mysterier och nu detta Toy Story som funkar lika bra på vuxna som inte är så händiga med sånt här.
Alexander är fast. Jag är fast. Och pappa är fast. Här sitter vi allihopa som fastklistrade vid Nintendot.
Jag vet ju vad vi ska ha med oss på planet till Sverige i alla fall.
Inte glömma laddaren bara. Till hemresan :)
Provade ny inställning på kameran och det gick ju sådär. Måste troligen leta på instruktionerna och lära mig lite om de olika knapparna.
Ja må han leva i alla fall. Och Alexander hade valt tårtan helt själv i butiken. Ja jag köpte tårta. Man får vara lite smart ibland. Och den var verkligen god.
Till lunch svängde jag ihop en liten hemmavariant av Flygande Jacob och det gick hem hos kanarierna.
Tur att man blir så tjusig på kort. Griskultingen kom fram igen. Tur att man ligger i "hårdträning" inför bikinisäsongen. Annars så skulle jag helt tappa hoppet.
Paketöppning är alltid lika spännande...
Så här glad blir man om man får ett nytt spel till Nintendot. Hittills så har vi bara haft "vuxenspel" och Alexander har pillat och knappat med dem så att han har blivit superduktig. Men det är alltid roligt att få ett anpassat till sin egen ålder. Här var det Toy Story 3 som låg i paketet.
Så nu är vi, hela familjen, spelgalna här hemma.
Jag har aldrig varit ett fan av varken data- eller TV-spel och hade aldrig nåt DonkyKong eller annat spel när jag var liten.
Men det blir en drog...
När man väl börjat.
Vi har ett braintraining-spel som man kan öva upp hjärnan, ett Dr Layton-spel där man ska lösa mysterier och nu detta Toy Story som funkar lika bra på vuxna som inte är så händiga med sånt här.
Alexander är fast. Jag är fast. Och pappa är fast. Här sitter vi allihopa som fastklistrade vid Nintendot.
Jag vet ju vad vi ska ha med oss på planet till Sverige i alla fall.
Inte glömma laddaren bara. Till hemresan :)
Skrivet den: 2011-03-30 Klockan: 10:50:28
Up to date
Jag ser på Facebook (det är där som jag får de viktigaste nyheterna ha ha) att ett nytt avsnitt av "En ungen på minuten" har sänts på TV.
Då vet jag vad jag ska göra nu på morgonen.
En dos nostagi...
Irma och jag har just ätit frukost, efter att ha varit och lämnat Alexander i skolan.
Det är gråmulet i Las Palmas och vi har haft en skitnatt igen.
Kan det vara tänderna?
Alexander hade aldrig några problem när han fick sina tänder. Ingen feber, inget ont, inget snor och ingen diaré. Allt som man har hört kan förekomma.
Därför är jag lite borta nu.
Det är inte alltid man kan dra nytta av sina erfarenheter från tidigare barn och använda dem på nästa märker jag.
Hur har ni märkt att det kommit tänder på era barn?
Om ni nu har några.
Annars så får ni vänta på ett roligare inlägg om annat.
Nu ska vi se på web-TV, jag och Irma.
Vi hörs snart igen.
Fram med näsdukarna...
/Y
Då vet jag vad jag ska göra nu på morgonen.
En dos nostagi...
Irma och jag har just ätit frukost, efter att ha varit och lämnat Alexander i skolan.
Det är gråmulet i Las Palmas och vi har haft en skitnatt igen.
Kan det vara tänderna?
Alexander hade aldrig några problem när han fick sina tänder. Ingen feber, inget ont, inget snor och ingen diaré. Allt som man har hört kan förekomma.
Därför är jag lite borta nu.
Det är inte alltid man kan dra nytta av sina erfarenheter från tidigare barn och använda dem på nästa märker jag.
Hur har ni märkt att det kommit tänder på era barn?
Om ni nu har några.
Annars så får ni vänta på ett roligare inlägg om annat.
Nu ska vi se på web-TV, jag och Irma.
Vi hörs snart igen.
Fram med näsdukarna...
/Y
Skrivet den: 2011-03-29 Klockan: 21:54:41
♥♥♥ Grattis pappa ♥♥♥
Det här är min lille far.
Han fyller 65 år i dag.
GRATTIS så jättemycket på födelsedagen önskar vi härifrån Las Palmas.
Alexander har målat en hög med "akvareller" till dig. Vi skickar dem på posten.
Visst är han stilig min pappa Görgen...? (Det är jag som sitter där bak och ser skakis ut. Min första motorcykeltur.)
> Min pappa kan köra hundratals mil utan att somna vid ratten. Jag vet ingen som är så bra chaffis som han. Ja det skulle vara min Älskling då. Men han har aldrig kört 100 mil på raken, inte ens suttit i en bil längre än 4 timmar, och det var i Sverige.
> Min pappa fixar det mesta med sin verktygslåda och när han kommer och hälsar på mig så hjälper han mig med att få saker och ting att fungera.
> Min pappa kom och hämtade mig i gryningen en hel vecka under nollningen på högskolan, även fastän han skulle upp och jobba tidigt på morgonen.....utan att klaga.
> Min pappa ÄLSKAR marsipangrisar. Det är i alla fall vad vi systrar tror eftersom vi gett honom det i födelsedagspresent de senaste 20 åren. Ja Anthon Berg-choklad går också bra.
> Min pappa är en mästergrillare och står gärna på sommarkvällarna och vänder på karrékotletter.
> Min pappa har förverkligat en dröm på senare år och köpt sig en motorcykel. Visst är han fräsig.
> Min pappa spelade godingar för oss barn på bilbandspelaren så att vi kunde låttexter till Niel Sedaka och andra tidsenliga klassiker.
> Min pappa är en working class heroe och min stora idol.
GRATTIS Pappa, det är DIN dag idag. ♥ ♥ ♥ ♥ ♥
Han fyller 65 år i dag.
GRATTIS så jättemycket på födelsedagen önskar vi härifrån Las Palmas.
Alexander har målat en hög med "akvareller" till dig. Vi skickar dem på posten.
Visst är han stilig min pappa Görgen...? (Det är jag som sitter där bak och ser skakis ut. Min första motorcykeltur.)
> Min pappa kan köra hundratals mil utan att somna vid ratten. Jag vet ingen som är så bra chaffis som han. Ja det skulle vara min Älskling då. Men han har aldrig kört 100 mil på raken, inte ens suttit i en bil längre än 4 timmar, och det var i Sverige.
> Min pappa fixar det mesta med sin verktygslåda och när han kommer och hälsar på mig så hjälper han mig med att få saker och ting att fungera.
> Min pappa kom och hämtade mig i gryningen en hel vecka under nollningen på högskolan, även fastän han skulle upp och jobba tidigt på morgonen.....utan att klaga.
> Min pappa ÄLSKAR marsipangrisar. Det är i alla fall vad vi systrar tror eftersom vi gett honom det i födelsedagspresent de senaste 20 åren. Ja Anthon Berg-choklad går också bra.
> Min pappa är en mästergrillare och står gärna på sommarkvällarna och vänder på karrékotletter.
> Min pappa har förverkligat en dröm på senare år och köpt sig en motorcykel. Visst är han fräsig.
> Min pappa spelade godingar för oss barn på bilbandspelaren så att vi kunde låttexter till Niel Sedaka och andra tidsenliga klassiker.
> Min pappa är en working class heroe och min stora idol.
GRATTIS Pappa, det är DIN dag idag. ♥ ♥ ♥ ♥ ♥
Skrivet den: 2011-03-29 Klockan: 16:24:07
Jag ska bara...
Jag har lovat, att nu efter lunchen, så ska jag måla med vattenfärger. Alexander fick ett kit i födelsedagspresent och brinner av längtan att få måla. Så nu ska vi måla.
Jag återkommer senare med grattishälsningar tilll världens bästa pappa/morfar Görgen som blir 65 i dag.
Snart. ja ska ba....
/Y
Jag återkommer senare med grattishälsningar tilll världens bästa pappa/morfar Görgen som blir 65 i dag.
Snart. ja ska ba....
/Y
Skrivet den: 2011-03-29 Klockan: 11:01:04
Say no more...
Ibland är det liksom förgjort. Allting går på tok.
Jag gick ju och lade mig tidigt, precis efter att Irma somnat, med förhoppning om att få sova en lite stund i alla fall innan första amningen.
Men tji fick jag.
Hon vaknade på en gång när jag smög in i sängkammaren. Ibland vaknar de av minsta fjäder som faller och ibland kan de sova med värta gatuarbetet rakt utanför fönstret. Jag blir inte klok på detta...
Sedan körde hon 20 minutersracet och vaknade 5 gånger innan 12. Då var jag redigt trött. Klockan 1 bestämde jag att det inte var värt att stanna kvar i sängen. Varför försöka sova när man bara blir väkt?
Men det var något konstigt.
Såhär jobbigt brukar det inte vara.
Hon hade inte feber.
Hon hade inte snor.
Så varför somnade hon inte?
Hon ville inte ligga i sin säng.
Hon ville inte ligga i MIN säng.
Hon ville ligga i armarna och vyshas. Men så fort som jag la ner henne i sin säng så: Bbbuuuäääää
Konstigt...
Så höll vi på ända till klockan 3. Då somnade hon i mina armar och jag satt upp i sängen.
Klockan 6 så steg febern och hon blev orolig igen.
Konstigt...
Så nu sitter jag här lite mosig och väntar på att det ska bli dags för henne att sova förmiddag. För då hänger jag baskemej på. Jag satt till och med och nickade till när jag gav Alexander frukost i morse.
Undrar hur Octavio har det i sin lastbil (orolig). Hoppas han inte somnar vid ratten...
/Y
********
UPPDATERING
Jag fick mig en underbar förmiddagslur.
Lillskatten sov i två timmar och mer. Vilken tur att jag ställde mobilen. Annars så hade jag sovit fortfarande.
Men det var dags att vakna och hämta hem Guldklimpen. Så jag fick allt ta och väcka Irma. På eftermiddagen sov hon i mer än tre timmar. Nu är jag lite orolig inför denna natten.....
Jag gick ju och lade mig tidigt, precis efter att Irma somnat, med förhoppning om att få sova en lite stund i alla fall innan första amningen.
Men tji fick jag.
Hon vaknade på en gång när jag smög in i sängkammaren. Ibland vaknar de av minsta fjäder som faller och ibland kan de sova med värta gatuarbetet rakt utanför fönstret. Jag blir inte klok på detta...
Sedan körde hon 20 minutersracet och vaknade 5 gånger innan 12. Då var jag redigt trött. Klockan 1 bestämde jag att det inte var värt att stanna kvar i sängen. Varför försöka sova när man bara blir väkt?
Men det var något konstigt.
Såhär jobbigt brukar det inte vara.
Hon hade inte feber.
Hon hade inte snor.
Så varför somnade hon inte?
Hon ville inte ligga i sin säng.
Hon ville inte ligga i MIN säng.
Hon ville ligga i armarna och vyshas. Men så fort som jag la ner henne i sin säng så: Bbbuuuäääää
Konstigt...
Så höll vi på ända till klockan 3. Då somnade hon i mina armar och jag satt upp i sängen.
Klockan 6 så steg febern och hon blev orolig igen.
Konstigt...
Så nu sitter jag här lite mosig och väntar på att det ska bli dags för henne att sova förmiddag. För då hänger jag baskemej på. Jag satt till och med och nickade till när jag gav Alexander frukost i morse.
Undrar hur Octavio har det i sin lastbil (orolig). Hoppas han inte somnar vid ratten...
/Y
********
UPPDATERING
Jag fick mig en underbar förmiddagslur.
Lillskatten sov i två timmar och mer. Vilken tur att jag ställde mobilen. Annars så hade jag sovit fortfarande.
Men det var dags att vakna och hämta hem Guldklimpen. Så jag fick allt ta och väcka Irma. På eftermiddagen sov hon i mer än tre timmar. Nu är jag lite orolig inför denna natten.....
Skrivet den: 2011-03-28 Klockan: 22:51:23
God Natt!
Jag ska verkligen gå och lägga mig nu, kl 21:45. Det får jag.
Vanligtvis brukar jag fastna här framför datorn på kvällskvisten och läsa bloggar och skriva lite hälsningar. Idag gör jag inte det. Jag ska gå direkt i säng.
Vi har haft ett par jobbiga veckor nu med mycket vaket på nätterna. Och inte blev det bättre med sommartiden heller. Den ställer verkligen till det i rutinerna...
För ett par veckor sedan så hade Irma ett par (2) nätter som hon vaknade bara två gånger på, vid 1 & 4. Så jag kände mig nästan tillbaka på banan. Men så kom en förkylning och trassel och nu är vi tillbaka i 1-2-timmarsintervallet + att hon nu vill sova nära nära mig och slå kullerbyttor i sängen. Hon kanske kan sova görandes det men jag kan inte det.
Hur som helst.
Jag känner mig lite darrig, för inte kunde jag passa på att sova förmiddag med henne heller idag. Så nu ska jag faktiskt gå och sova.
Jag kommer tillbaka i morgon.
God natt!
/Y
Vanligtvis brukar jag fastna här framför datorn på kvällskvisten och läsa bloggar och skriva lite hälsningar. Idag gör jag inte det. Jag ska gå direkt i säng.
Vi har haft ett par jobbiga veckor nu med mycket vaket på nätterna. Och inte blev det bättre med sommartiden heller. Den ställer verkligen till det i rutinerna...
För ett par veckor sedan så hade Irma ett par (2) nätter som hon vaknade bara två gånger på, vid 1 & 4. Så jag kände mig nästan tillbaka på banan. Men så kom en förkylning och trassel och nu är vi tillbaka i 1-2-timmarsintervallet + att hon nu vill sova nära nära mig och slå kullerbyttor i sängen. Hon kanske kan sova görandes det men jag kan inte det.
Hur som helst.
Jag känner mig lite darrig, för inte kunde jag passa på att sova förmiddag med henne heller idag. Så nu ska jag faktiskt gå och sova.
Jag kommer tillbaka i morgon.
God natt!
/Y
Skrivet den: 2011-03-28 Klockan: 12:39:37
Crash
Herre gud vad denna helgen gick fort!
Jag fick inte en sekund över att sätta mig ner vid datorn eller skriva något blogginlägg. Det har varit fullt ös medvetslös hela tiden.
Det gör att det känns nästan lite skönt att det är måndag idag så att man kan försöka få ordning på saker och ting.
Jag är en ordnings- och rutin-människa. När det blir kaos så mår jag faktiskt lite dåligt.....Jungfru, ni vet?!?
I går kväll när jag skulle sätta mig och rapportera från helgen på bloggen så slog O över på en kanal på TV:n som visade Crash.
Farligt.... Det blev naturligtvis inget blogg-uppdaterande.
Jag har sett denna filmen tidigare, men jag fastnade igen.
Detta måste vara en av tidernas bästa film.
Jag vet inte hur jag ska klassa den.
Är det ett drama?
Är det accion?
Är det en polisfilm?
Är det kärlek?
Ja, faktiskt. Lite av allt.
Som det står på youtube om denna film:
"this movie is not another movie, but a piece of power, something that gives you that feeling ,feeling of understanding and loving other human beings, and respecting them. this movie shows that ther is a good part and a bad one in each one of us and its like everything happens for a reason, this movie is worth watching, never seen anything like it, not that the efects are to good or some of that shit, but its a movie doing its work."
Just precis.
Filmen visar att alla är inte enbart onda eller goda utan att allt hänger ihop. En människa är inte ond utan gör onda gärningar på grund av att något har hänt i ens liv (normalt sett alltså).
Den gamla refrängen: Orsak och verkan.
Och alla skådespelare, nästan alla har jag sett förut i andra filmer. Men i denna filmen så har de helt andra rollfigurer mot vad de brukar ha. Sandra Bullok tex. Som alltid brukar vara nån typ halvblåst tjej. Är en bitter hemmafru som är elak hela tiden och inte har några vänner (som jag ungefär ;)...). Och Brandon Fraiser som alltid gör nån typ av pajas är här en tråkig politiker.
Alla mycket bra och övertygande.
Inte en film som jag skulle se varje vecka. Inte för att den inte är SÅ bra utan för att den gör en så fundersam efteråt.
Tex: När de sköt den lilla flickan, då började jag storböla och O tittade oroligt på mig. Sånt orkar man inte med hur ofta som helst.
Jag ger den FEM + av 5 möjliga. Den toppar min filmlista.
Jag fick inte en sekund över att sätta mig ner vid datorn eller skriva något blogginlägg. Det har varit fullt ös medvetslös hela tiden.
Det gör att det känns nästan lite skönt att det är måndag idag så att man kan försöka få ordning på saker och ting.
Jag är en ordnings- och rutin-människa. När det blir kaos så mår jag faktiskt lite dåligt.....Jungfru, ni vet?!?
I går kväll när jag skulle sätta mig och rapportera från helgen på bloggen så slog O över på en kanal på TV:n som visade Crash.
Farligt.... Det blev naturligtvis inget blogg-uppdaterande.
Jag har sett denna filmen tidigare, men jag fastnade igen.
Detta måste vara en av tidernas bästa film.
Jag vet inte hur jag ska klassa den.
Är det ett drama?
Är det accion?
Är det en polisfilm?
Är det kärlek?
Ja, faktiskt. Lite av allt.
Som det står på youtube om denna film:
"this movie is not another movie, but a piece of power, something that gives you that feeling ,feeling of understanding and loving other human beings, and respecting them. this movie shows that ther is a good part and a bad one in each one of us and its like everything happens for a reason, this movie is worth watching, never seen anything like it, not that the efects are to good or some of that shit, but its a movie doing its work."
Just precis.
Filmen visar att alla är inte enbart onda eller goda utan att allt hänger ihop. En människa är inte ond utan gör onda gärningar på grund av att något har hänt i ens liv (normalt sett alltså).
Den gamla refrängen: Orsak och verkan.
Och alla skådespelare, nästan alla har jag sett förut i andra filmer. Men i denna filmen så har de helt andra rollfigurer mot vad de brukar ha. Sandra Bullok tex. Som alltid brukar vara nån typ halvblåst tjej. Är en bitter hemmafru som är elak hela tiden och inte har några vänner (som jag ungefär ;)...). Och Brandon Fraiser som alltid gör nån typ av pajas är här en tråkig politiker.
Alla mycket bra och övertygande.
Inte en film som jag skulle se varje vecka. Inte för att den inte är SÅ bra utan för att den gör en så fundersam efteråt.
Tex: När de sköt den lilla flickan, då började jag storböla och O tittade oroligt på mig. Sånt orkar man inte med hur ofta som helst.
Jag ger den FEM + av 5 möjliga. Den toppar min filmlista.
Skrivet den: 2011-03-25 Klockan: 12:31:28
Real life: Återvinning
Yes!
Det är fredag och i dag är en RIKTIGT bra dag. Solen skiner, termometern visar på si så där en 21 grader och vågen på -0,6 kg.
Fredagar borde vara en riktig städdag hemma hos oss och jag ska verkligen anstränga mig för att få till den rutinen. Dels för att det känns så roligt att börja helgen med ett städat hem men också för att på fredagar brukar vi äta lunch hos svärisarna och då behöver jag inte förbereda lunchen. Vilket BORDE frigöra en massa tid som kan ägnas åt städning.
Konstigt nog så har jag inte sett till den tiden.....
På fredagar i alla fall så ställer jag i ordning veckans dos till återvinningsstationen. Den som går och köper frukostbröd sen på lördagsmorgonen tar med sig skräpet och dumpar av det i återvinningsboxarna. Som jag har fått kämpa för att vi ska sopsortera här. När jag kom hit för 8 år sedan så sopsorterade folk inte. Och jag ser FORTFARANDE folk som går och slänger sina plastdunkar från vattnet direkt i soporna fastän plast-iglon står alldeles bredvid.
Då kan man undra vad som rör sig i huvet på dessa personer. Eller snarare sagt: vad som INTE rör sig...
Allt står förberett hemma hos oss. Stiligt va!
Hur har ni det med sopsorteringen hemma hos er?
Detta med "Real-life"-bilder kom sig ju av att jag tröttnade på att se alla stylade bilder från alla perfekta hem. Och lade ut en utmaning här på bloggen >>> (vårt skräprum).
Är det bara jag som har det stökigt och kaotiskt hemma?
Och övriga "real-life"-inlägg är köket >>> & medicinskåpet >>> & sängen >>> & helgprojekt >>> & vårfönster >>>.
Lägg upp en "real-bild" på din blogg och länka här i kommentarerna. Eller skriv en beskrivning av läget, det går lika bra.
Så tittar jag in hos dig och gör en sammanställning här på bloggen efter helgen.
Ha en UNDERBAR fredag!
/Y
Det är fredag och i dag är en RIKTIGT bra dag. Solen skiner, termometern visar på si så där en 21 grader och vågen på -0,6 kg.
Fredagar borde vara en riktig städdag hemma hos oss och jag ska verkligen anstränga mig för att få till den rutinen. Dels för att det känns så roligt att börja helgen med ett städat hem men också för att på fredagar brukar vi äta lunch hos svärisarna och då behöver jag inte förbereda lunchen. Vilket BORDE frigöra en massa tid som kan ägnas åt städning.
Konstigt nog så har jag inte sett till den tiden.....
På fredagar i alla fall så ställer jag i ordning veckans dos till återvinningsstationen. Den som går och köper frukostbröd sen på lördagsmorgonen tar med sig skräpet och dumpar av det i återvinningsboxarna. Som jag har fått kämpa för att vi ska sopsortera här. När jag kom hit för 8 år sedan så sopsorterade folk inte. Och jag ser FORTFARANDE folk som går och slänger sina plastdunkar från vattnet direkt i soporna fastän plast-iglon står alldeles bredvid.
Då kan man undra vad som rör sig i huvet på dessa personer. Eller snarare sagt: vad som INTE rör sig...
Allt står förberett hemma hos oss. Stiligt va!
Hur har ni det med sopsorteringen hemma hos er?
Detta med "Real-life"-bilder kom sig ju av att jag tröttnade på att se alla stylade bilder från alla perfekta hem. Och lade ut en utmaning här på bloggen >>> (vårt skräprum).
Är det bara jag som har det stökigt och kaotiskt hemma?
Och övriga "real-life"-inlägg är köket >>> & medicinskåpet >>> & sängen >>> & helgprojekt >>> & vårfönster >>>.
Lägg upp en "real-bild" på din blogg och länka här i kommentarerna. Eller skriv en beskrivning av läget, det går lika bra.
Så tittar jag in hos dig och gör en sammanställning här på bloggen efter helgen.
Ha en UNDERBAR fredag!
/Y
Skrivet den: 2011-03-25 Klockan: 10:58:36
Jag tävlar...
Vi kör väl på med en liten tävling så här på fredagsmorgonen. Allt för att komma i stämning.
Ejmis >>> firar att hennes blogg fyller 4 år.
Ett hemligt påskägg.....mumma
Ejmis >>> firar att hennes blogg fyller 4 år.
Ett hemligt påskägg.....mumma
Skrivet den: 2011-03-24 Klockan: 12:26:48
Platt fall i glädjen
Jag gick hem från skolan i dag och tog den där extrasvängen för att påbörja mitt "nya"liv. Solen sken och jag kände mig så glad. Alexander hade varit så glad i dag på morgonen efter sin bästaste födelsedag och han bar med stolthet sin nya ryggsäck till skolan.
Detta är en UNDERBAR dag tänkte jag och hade stora planer inför dagen.
Det första jag gör när jag öppnar mailen är att läsa ett trevlig kommentar från en ny läsare på bloggen och kikar in på hennes blogg för att se hur hon har det.
Då får jag se det där klippet om mamman som bestraffar sin son med att äta tabasco och duscha honom kallt.
Jag har undvikit att se på det där klippet, för jag har kommit förbi det förr, på fejjan. Men jag har undvikit att titta på det för jag vet att jag kommer att må pest och gråta floder. Om jag gråter när jag ser nyheterna, hur ska det då inte bli med detta.
Så jag har låtit bli.
Av självberarelsedrift.
Nu, idag i alla fall så får jag för mig att jag ska titta på det. Klippet. Med alla glädje som jag har i kroppen idag så känns det som jag är oövervinnerlig.
Jag klarar allt. (se det själva om ni VILL, strunta i det annars)
.....men inte detta.
Jag klarar inte av att se barn som far illa. Jag börjar att storböla här framför datorn. Mitt i frukosten. Och Irma tittar storögt på mig.
Vad händer?
Lugn, lugn, det är ingen fara Irma. Mamma ÄR glad.
Men nu sitter jag här med sot i själen igen och har blivit fundersam. Tankarna som vanligt kommer över mig och jag kan inte låta bli att fundera och grunna.
Visst är mamman i klippet hemsk. Och visst gör hon hemska saker mot sitt barn. Jag skulle gärna vilja se hur hon förklarade detta hos Dr Phil. Hon skulle visst vara där idag och prata om detta. Vi får se om jag lyckas komma över ett klipp nånstans på nätet.
MEN jag gör också hemska saker mot mina barn. Ja INTE ger jag dem tabasco eller duschar dem kallt. Men jag gör saker som jag, i efterhand, inte tycker var så bra. Och jag har jättedåligt samvete för så här var inte den typen av mamma som jag hade tänkt bli.
Tex:
Jag kommer ihåg förra året när jag var sjuk av illamående i graviditetens första skede. Vi var ute på stan för att byta några saker och jag försökte att förklara för expediten vad jag ville. A satt i sin vagn och skrek och gormade och förstörde varje försök till prat. Jag var tvungen att gå i från butiken och när vi träffade pappa så försökte jag förklara vad som hänt. A forfarande skrikandes i kärran. Då skrek jag högt och ljudligt så att hela köpcentrumet kunde höra mig:
- Håll käften unge!
Alla tittade på mig. Och jag blev så ledsen över mitt beteénde att jag bara sprang därifrån och satte mig att gråta i ett hörn.
Eller det här med Alexander och maten. Jag blir så arg ibland på honom när han sitter där och spottar ut sin mat. Av någon konstig anledning. Men tror att han ska få godis efteråt.
Då kan jag inte låta bli att hota:
- Det blir inget godis efteråt om du tror det...
Aj aj aj. Så VILLE jag ju inte säja.
Eller när Irma kör sitt 1-timmesrace på natten. När man har gått upp 100 gånger på natten och inte fått sova mer än 10 sekunder i sträck. Då kanske mina händer inte är SÅ mjuka när jag tar upp hemme för 70-11 gången. Och tanken om att få kasta ut henne genom fönstret far förbi i huvudet.
Många situationer där jag inte föregår med gott exempel och agerar som en "bra" mamma ska göra. Och därför blir jag så ledsen över att se detta klipp.
Jag är också en sån där dålig mamma som får håret att resa sig på huvet på folk. Eller är det bara i mina tankar....? Men jag lär mig, pö om pö, och förhoppningsvis blir jag bättre med erfarenheterna.
Jag tar alla tillfällen i akt, när vi är glada och lyckliga och har några sekunder över, att pussa på mina barn och tala om för den, gång på gång, hur mycket jag älskar dem. För att de, de dagar då jag inte har så mycket tålamod och skriker åt dem, ska känna sig trygga i att jag älskar dem och att jag aldrig kommer ge dem tabasco eller duscha dem kallt.
/Y
Detta är en UNDERBAR dag tänkte jag och hade stora planer inför dagen.
Det första jag gör när jag öppnar mailen är att läsa ett trevlig kommentar från en ny läsare på bloggen och kikar in på hennes blogg för att se hur hon har det.
Då får jag se det där klippet om mamman som bestraffar sin son med att äta tabasco och duscha honom kallt.
Jag har undvikit att se på det där klippet, för jag har kommit förbi det förr, på fejjan. Men jag har undvikit att titta på det för jag vet att jag kommer att må pest och gråta floder. Om jag gråter när jag ser nyheterna, hur ska det då inte bli med detta.
Så jag har låtit bli.
Av självberarelsedrift.
Nu, idag i alla fall så får jag för mig att jag ska titta på det. Klippet. Med alla glädje som jag har i kroppen idag så känns det som jag är oövervinnerlig.
Jag klarar allt. (se det själva om ni VILL, strunta i det annars)
.....men inte detta.
Jag klarar inte av att se barn som far illa. Jag börjar att storböla här framför datorn. Mitt i frukosten. Och Irma tittar storögt på mig.
Vad händer?
Lugn, lugn, det är ingen fara Irma. Mamma ÄR glad.
Men nu sitter jag här med sot i själen igen och har blivit fundersam. Tankarna som vanligt kommer över mig och jag kan inte låta bli att fundera och grunna.
Visst är mamman i klippet hemsk. Och visst gör hon hemska saker mot sitt barn. Jag skulle gärna vilja se hur hon förklarade detta hos Dr Phil. Hon skulle visst vara där idag och prata om detta. Vi får se om jag lyckas komma över ett klipp nånstans på nätet.
MEN jag gör också hemska saker mot mina barn. Ja INTE ger jag dem tabasco eller duschar dem kallt. Men jag gör saker som jag, i efterhand, inte tycker var så bra. Och jag har jättedåligt samvete för så här var inte den typen av mamma som jag hade tänkt bli.
Tex:
Jag kommer ihåg förra året när jag var sjuk av illamående i graviditetens första skede. Vi var ute på stan för att byta några saker och jag försökte att förklara för expediten vad jag ville. A satt i sin vagn och skrek och gormade och förstörde varje försök till prat. Jag var tvungen att gå i från butiken och när vi träffade pappa så försökte jag förklara vad som hänt. A forfarande skrikandes i kärran. Då skrek jag högt och ljudligt så att hela köpcentrumet kunde höra mig:
- Håll käften unge!
Alla tittade på mig. Och jag blev så ledsen över mitt beteénde att jag bara sprang därifrån och satte mig att gråta i ett hörn.
Eller det här med Alexander och maten. Jag blir så arg ibland på honom när han sitter där och spottar ut sin mat. Av någon konstig anledning. Men tror att han ska få godis efteråt.
Då kan jag inte låta bli att hota:
- Det blir inget godis efteråt om du tror det...
Aj aj aj. Så VILLE jag ju inte säja.
Eller när Irma kör sitt 1-timmesrace på natten. När man har gått upp 100 gånger på natten och inte fått sova mer än 10 sekunder i sträck. Då kanske mina händer inte är SÅ mjuka när jag tar upp hemme för 70-11 gången. Och tanken om att få kasta ut henne genom fönstret far förbi i huvudet.
Många situationer där jag inte föregår med gott exempel och agerar som en "bra" mamma ska göra. Och därför blir jag så ledsen över att se detta klipp.
Jag är också en sån där dålig mamma som får håret att resa sig på huvet på folk. Eller är det bara i mina tankar....? Men jag lär mig, pö om pö, och förhoppningsvis blir jag bättre med erfarenheterna.
Jag tar alla tillfällen i akt, när vi är glada och lyckliga och har några sekunder över, att pussa på mina barn och tala om för den, gång på gång, hur mycket jag älskar dem. För att de, de dagar då jag inte har så mycket tålamod och skriker åt dem, ska känna sig trygga i att jag älskar dem och att jag aldrig kommer ge dem tabasco eller duscha dem kallt.
/Y
Skrivet den: 2011-03-23 Klockan: 10:56:22
Alexander 4 år! ♥
I dag firar vi Alexander som fyller hela 4 år.
Min förstfödde, min Guldklimp, the one and only ALEXANDER.
Hipp hipp HURRA!
Tänk att för precis 4 år sedan så låg jag i den mest utblottade possitionen och skrek:
Neeeej, detta går inte!
Men plupp (ja inte riktigt då för de fick ju dra ut honom med tång) så kom världens bästa Alexander till världen.
Vi fick vänta ett tag i bevakningsrummet innan han kom till oss. För han hade varit lite trött när han kom och hade behövt lite extra ompyssel. Men sen satt vi och tittade på honom och undrade vart han kom ifrån.
Detta år har det verkligen hänt mycket med Alexander. Han har vuxit nästan 10 cemtimeter och blivit så stor, och fått så stora fötter.:)
Det har även hänt mycket med hans utveckling och han har gått från att ha varit ett småbarn till ett riktigt barn med stark vilja och ett häftigt humör. Men oj så kärleksfull och gosig. I lördags när vi målade så stog han bredvid mig hela tiden och pussade konstant på mig.
När han fyllde tre år så fick han ett pussel och den stora pusselperioden började. Från att ha bara lagt pussel med 6 bitar eller en-bitars att passa i i hål så lägger han nu stora 36-bitars utan problem och kan räkna ut och se vart bitarna ska vara.
Så fick han en cykel, visserligen utan pedaler, men han far fram som en virvelvind och har övat upp både balansen och beräkning av avstång.
När skolan började så fick han upp ögonen för ritning och skrivning och skriver numera hela sitt namn själv och kan nästan alla bokstäverna och deras ljud. Han har fått en gammal almanacka som han fyller med bokstäver och han vill att jag ska skriva ord åt honom som han sedan kopierar. Jag tror inte det dröjer länge innan han börjar att läsa så smått också.
Rita tycker han om också och teckningarna har gått från att ha varit ett virrevarr av trassel till att föreställa saker. Han ritade av julkrubban i julas, ritar hela familjen med ögon och skägg och olika storlekar på figurerna. Han ritar sol, moln, fåglar och flygplan och sist såg jag ett helt tåg med lok, vagnar och hjul. På det området har det verkligen gått fort.
Han kan räkna till 20 både på spanska och svenska och kan en del fraser på engelska.
Men uj så jobbigt det ha varit att vara tre år. Allt har varit nej, nej jag vill inte, jag tycker inte om osv. Det spelar ingen roll vad man har frågat så har det varit nej.
Nej jag vill inte gå ut.
Nej jag vill inte gå hem.
Nej jag vill inte äta.
Nej jag vill inte sova.
Nej jag vill inte borsta tänderna.
Han vet vad som är rätt och fel och tittar på mig när han gör nåt tokigt för att se min reaktion. Men han talar också om för andra vad man inte får göra och fröken i skolan tyckte han var lill-gammal och sa åt mig att låta honom vara tre år.....(där fick jag mig en pekpinne).
Han har slutat med dagblöja och nattblöjan dröjer nog inte länge, för han vaknar torr varenda dag. Trixet är att få honom att gå på toa på morgonen innan det händer...
Sluta med napp försökte vi i julas men det gick inte så bra och jag vill inte att det ska ske under gråt och tandagnisslan. Kanske att jag, när vi åker till Sverige på semester, "råkar" glömma dem hemma.
Annars så har det varit ganska skönt med en 3-åring. Man kan släppa dem på ett annat sätt. De klarar sig själva i en lekpark och kan gå och leka med sina kompisar utan att man behöver vaka över dem.
Så där. Nu får jag köra igång här. Svärisarna kommer på lunch klockan 3 och här ser ut som ett bombnedslag. Mat ska fixas, presenter ska slås in, det ska städas, diskas och så ska jag gå och köpa en tårta.
Vi höres.....
/Y
Min förstfödde, min Guldklimp, the one and only ALEXANDER.
Hipp hipp HURRA!
Tänk att för precis 4 år sedan så låg jag i den mest utblottade possitionen och skrek:
Neeeej, detta går inte!
Men plupp (ja inte riktigt då för de fick ju dra ut honom med tång) så kom världens bästa Alexander till världen.
Vi fick vänta ett tag i bevakningsrummet innan han kom till oss. För han hade varit lite trött när han kom och hade behövt lite extra ompyssel. Men sen satt vi och tittade på honom och undrade vart han kom ifrån.
Detta år har det verkligen hänt mycket med Alexander. Han har vuxit nästan 10 cemtimeter och blivit så stor, och fått så stora fötter.:)
Det har även hänt mycket med hans utveckling och han har gått från att ha varit ett småbarn till ett riktigt barn med stark vilja och ett häftigt humör. Men oj så kärleksfull och gosig. I lördags när vi målade så stog han bredvid mig hela tiden och pussade konstant på mig.
När han fyllde tre år så fick han ett pussel och den stora pusselperioden började. Från att ha bara lagt pussel med 6 bitar eller en-bitars att passa i i hål så lägger han nu stora 36-bitars utan problem och kan räkna ut och se vart bitarna ska vara.
Så fick han en cykel, visserligen utan pedaler, men han far fram som en virvelvind och har övat upp både balansen och beräkning av avstång.
När skolan började så fick han upp ögonen för ritning och skrivning och skriver numera hela sitt namn själv och kan nästan alla bokstäverna och deras ljud. Han har fått en gammal almanacka som han fyller med bokstäver och han vill att jag ska skriva ord åt honom som han sedan kopierar. Jag tror inte det dröjer länge innan han börjar att läsa så smått också.
Rita tycker han om också och teckningarna har gått från att ha varit ett virrevarr av trassel till att föreställa saker. Han ritade av julkrubban i julas, ritar hela familjen med ögon och skägg och olika storlekar på figurerna. Han ritar sol, moln, fåglar och flygplan och sist såg jag ett helt tåg med lok, vagnar och hjul. På det området har det verkligen gått fort.
Han kan räkna till 20 både på spanska och svenska och kan en del fraser på engelska.
Men uj så jobbigt det ha varit att vara tre år. Allt har varit nej, nej jag vill inte, jag tycker inte om osv. Det spelar ingen roll vad man har frågat så har det varit nej.
Nej jag vill inte gå ut.
Nej jag vill inte gå hem.
Nej jag vill inte äta.
Nej jag vill inte sova.
Nej jag vill inte borsta tänderna.
Han vet vad som är rätt och fel och tittar på mig när han gör nåt tokigt för att se min reaktion. Men han talar också om för andra vad man inte får göra och fröken i skolan tyckte han var lill-gammal och sa åt mig att låta honom vara tre år.....(där fick jag mig en pekpinne).
Han har slutat med dagblöja och nattblöjan dröjer nog inte länge, för han vaknar torr varenda dag. Trixet är att få honom att gå på toa på morgonen innan det händer...
Sluta med napp försökte vi i julas men det gick inte så bra och jag vill inte att det ska ske under gråt och tandagnisslan. Kanske att jag, när vi åker till Sverige på semester, "råkar" glömma dem hemma.
Annars så har det varit ganska skönt med en 3-åring. Man kan släppa dem på ett annat sätt. De klarar sig själva i en lekpark och kan gå och leka med sina kompisar utan att man behöver vaka över dem.
Så där. Nu får jag köra igång här. Svärisarna kommer på lunch klockan 3 och här ser ut som ett bombnedslag. Mat ska fixas, presenter ska slås in, det ska städas, diskas och så ska jag gå och köpa en tårta.
Vi höres.....
/Y
Skrivet den: 2011-03-22 Klockan: 12:35:44
Presentjakt
Jag tror att Irma ger 5 stjärnor av 5 åt sin nya haklapp som vi köpte igår och även hann att testa till middagen.
I dag för 4 år sedan satt jag som nu framför datorn och uppdaterade hemsidan och bloggen. >>>
PS Alla ni som kommer via en länk från hemsidan: Jag har inte kunnat uppdatera den för Dreamweawer som jag använde (hemsideprogram) blev kvar i den gamla datorn och jag har inte letat reda på nåt nytt . Därför ligger julhälsningen kvar där fortfarande och inget har hänt där sedan dess. Ursäkta! DS
Inte viste jag då att om ca 2 timmar skulle vattnet gå och att vi inom 24 timmar skulle bli föräldrar till världens bästa Guldklimp. >>>
Jovisst! Alexander fyller 4 år i morgon och det ska vi ju naturligtvis fira. Så igår fick farmor komma över och vakta Guldklimpen medans Octavio, jag och Irma åkte på presentjakt. Vi visst VAD vi var ute efter, men inte VART vi skulle kunna hitta det.
Men lite spring hit och dit så blev allt hittat. Till och med två nya haklappar till Irma (se test provning ovan) och en lådhurts till köket kom med hem också.
Lådhurtsen var ett fynd på en utförsäljningsavdelning för visningsobjekt. BARA 300 kronor. Det kunde jag ju inte bara gå förbi.
Extra utrymme i köket är alltid bra och jag ska ha lådhurtsen under bardisken som jag har i köket. Det blev dock så stressigt i går kväll att jag inte hann att utforska det eller flytta in i lådorna. Snart ska jag ut i köket och laga lunch, då ska jag ta mig en ordentlig titt på den.
Såg nyss på veckans avsnitt av "En unge i minuten". Uj vilka minnen som kommer över en. Jag får inte missa nästa vecka igen. Tack o lov för internet...
Hej!
/Y
**********
Eller vad tokigt jag skrev nu. Det är klart att vi anade att vi skulle bli föräldrar när vattnet gick. Något hade vi förstått av den växande magen...;)
I dag för 4 år sedan satt jag som nu framför datorn och uppdaterade hemsidan och bloggen. >>>
PS Alla ni som kommer via en länk från hemsidan: Jag har inte kunnat uppdatera den för Dreamweawer som jag använde (hemsideprogram) blev kvar i den gamla datorn och jag har inte letat reda på nåt nytt . Därför ligger julhälsningen kvar där fortfarande och inget har hänt där sedan dess. Ursäkta! DS
Inte viste jag då att om ca 2 timmar skulle vattnet gå och att vi inom 24 timmar skulle bli föräldrar till världens bästa Guldklimp. >>>
Jovisst! Alexander fyller 4 år i morgon och det ska vi ju naturligtvis fira. Så igår fick farmor komma över och vakta Guldklimpen medans Octavio, jag och Irma åkte på presentjakt. Vi visst VAD vi var ute efter, men inte VART vi skulle kunna hitta det.
Men lite spring hit och dit så blev allt hittat. Till och med två nya haklappar till Irma (se test provning ovan) och en lådhurts till köket kom med hem också.
Lådhurtsen var ett fynd på en utförsäljningsavdelning för visningsobjekt. BARA 300 kronor. Det kunde jag ju inte bara gå förbi.
Extra utrymme i köket är alltid bra och jag ska ha lådhurtsen under bardisken som jag har i köket. Det blev dock så stressigt i går kväll att jag inte hann att utforska det eller flytta in i lådorna. Snart ska jag ut i köket och laga lunch, då ska jag ta mig en ordentlig titt på den.
Såg nyss på veckans avsnitt av "En unge i minuten". Uj vilka minnen som kommer över en. Jag får inte missa nästa vecka igen. Tack o lov för internet...
Hej!
/Y
**********
Eller vad tokigt jag skrev nu. Det är klart att vi anade att vi skulle bli föräldrar när vattnet gick. Något hade vi förstått av den växande magen...;)
Skrivet den: 2011-03-22 Klockan: 12:04:14
Fullmåne
Såg ni fullmånen här-om-dagen?
Det var våren som kom sa de....
Det var våren som kom sa de....
Skrivet den: 2011-03-21 Klockan: 11:31:11
Real life: Vår-fönster - sammanställningen
Fredagens "real-life"-utmaning handlade ju om vårfönstrena och om solen som skiner så fint och visar upp hur bedrövliga fönstrena ser ut.
Men nu vet jag att ni har väntat och längtat så länge efter solen. Så många håller nog med mig om att det gör inget att fönstrena är smutsiga om bara solen fortsätter att skina.
Tid kommer att tvätta dem också.
De modiga att hänga på utmaningen var:
Sweetmama >>>
som visar, förutom om sina fönster, även håriga gardiner och fuskorkideér.
"Hmmmm.... ja efter några veckor med ryggpaj så har ju städningen helt klart halkat efter här hemma." Berättar hon.
Men det är så skönt att höra att du är bättre i ryggen. Ta´t lugnt med fönstertvättningen dock.
Viktkamp >>>
berättar att: "vi tvättade fönstrena för två helger sedan och satte upp nya fina vårgardiner =)"
Det är till att vara ute i god tid hör jag. Något som jag aldrig lyckats med.
Ama de casa (hemmafru) >>>
är nöjd med sina fönster som inte ger så mycket arbete: "Fast jag är nöjd, har mycket färre och mer lättvättade fönster här. I Sverige bodde vi ett gammalt hus från 1938 med USLA och krångliga fönster. Här har fönstren bara en in- och en utsida och är från 2002 när huset byggdes."
Fast så regnar det inte lika mycket här i Spanien som hemma i Sverige, eller hur?
Marie >>>
berättar att hon hatar att tvätta fönster, roligare kan man ha och vem som brukar göra det hemma hos henne: "Min styvfar är däremot urduktig på det och brukar göra det när han är på besök mest för att han är rastlös här på "landet"."
Jaá Marie, roligare kan man verkligen ha det. Sitta här vid datorn tex, med en kopp the och läsa bloggar :)
Tack för medverkan. Det är alltid lika roligt att se hur det ser ut i verkliga livet.
På fredag kör vi igen. Men med annat tema.
Hej hopp!
/Y
Men nu vet jag att ni har väntat och längtat så länge efter solen. Så många håller nog med mig om att det gör inget att fönstrena är smutsiga om bara solen fortsätter att skina.
Tid kommer att tvätta dem också.
De modiga att hänga på utmaningen var:
Sweetmama >>>
som visar, förutom om sina fönster, även håriga gardiner och fuskorkideér.
"Hmmmm.... ja efter några veckor med ryggpaj så har ju städningen helt klart halkat efter här hemma." Berättar hon.
Men det är så skönt att höra att du är bättre i ryggen. Ta´t lugnt med fönstertvättningen dock.
Viktkamp >>>
berättar att: "vi tvättade fönstrena för två helger sedan och satte upp nya fina vårgardiner =)"
Det är till att vara ute i god tid hör jag. Något som jag aldrig lyckats med.
Ama de casa (hemmafru) >>>
är nöjd med sina fönster som inte ger så mycket arbete: "Fast jag är nöjd, har mycket färre och mer lättvättade fönster här. I Sverige bodde vi ett gammalt hus från 1938 med USLA och krångliga fönster. Här har fönstren bara en in- och en utsida och är från 2002 när huset byggdes."
Fast så regnar det inte lika mycket här i Spanien som hemma i Sverige, eller hur?
Marie >>>
berättar att hon hatar att tvätta fönster, roligare kan man ha och vem som brukar göra det hemma hos henne: "Min styvfar är däremot urduktig på det och brukar göra det när han är på besök mest för att han är rastlös här på "landet"."
Jaá Marie, roligare kan man verkligen ha det. Sitta här vid datorn tex, med en kopp the och läsa bloggar :)
Tack för medverkan. Det är alltid lika roligt att se hur det ser ut i verkliga livet.
På fredag kör vi igen. Men med annat tema.
Hej hopp!
/Y
Skrivet den: 2011-03-20 Klockan: 13:47:43
Sweden - here we come
Då så!
Då var det ÄNTLIGEN ordnat och jag sitter med alla biljetter i handen, betalt och klart. Jag satt HELA dagen igår och trixade och jämförde olika flyg och alternativ. Med avsikt att få det hela enormt billigt och bra. Tillslut insåg jag att jag satt och pusslade för att spara några ynka hundralappar.
Jag la ner det hela och vi bestämde oss och bokade.
Då hade hela dagen gått åt och det var dags att duscha ungarna och äta middag.
Jag som hade haft sådana planer för denna lördagen...
Det blev Spanair på ditresan, tre väskor och en mellanlandning i Barcelona. 4.300 kr
På hemresan Ryanair, BARA två väskor och mellanlandning i Milan. 4.700 kr
Ett stort misstag var att vänta så länge med att boka. Annars så hade Norwegian varit billigast och bäst. Men då måste man vara ute flera månader i förväg för att få det billig. Nu blev det det dyraste alternativet. Och det skyller vi på O:s jobb som inte kunnat spika semesterdatumen förens nu.
Ett annat stort misstag var att inte boka Spanair-resan på fredagsnatten. Nu höjdes priserna med 1.500 kronor över en natt. Helt absurt.
Ryan är är visserligen billigast på flygbiljetter. MEN om man måste mellanlanda så blir det lika dyrt som de andra flygbolagen.
De tar nämligen ut avgifter för:
200 kronor per resa för att checka in. Fastän jag inte har sett en enda person resa utan att först checka in....
200 kronor för att betala med kort, per resa.
+ konstiga flyskatter som poppar upp ibland utan logik.
+ 330 kronor per väska, per flyg.
Så våran tillbakaresa som kostar 4.700 kronor är:
2x200=400 kronor inchek.avgift (Sthlm-Milan, Milan-GC)
2x200=400 kronor kortavgift (två resor som betalas med kort)
2x2x330=1320 kronor för 2 väskor hem.
TOTALT: 2120 för avgifter och 2580 för flygbiljetter
DET ska man vara medveten om.
Men nu har vi i alla fall resa och kommer till Sverige i Juni. Det ska bli nationaldag, midsommar, skolavslutning och släktträff.
Jag längtar så jag går åt.
Spara lite syrener och helst några liljekonvaljer åt mig och så ska vi hoppas på kanonväder.
Grillning, sjöbad, skogsprommenader, familjen, ligga i trädgården, höra vinden prassla i löven, plocka blommor, äta matjesill och smörgåstårta, gå på träbrygga, klappa hästar, plocka blommor, paddla kanot, äta jordgubbar, plocka potatis, fira midsommar, gå barfota i gräset, lukta på sommarregn, åka motorcykel, träffa släkten....
.....och naturligtvis uppdatera bloggen.
Vi får se vad tiden räcker till med.
Någon som bjuder in oss på skolavslutning med blomstertid?
/Y
Skrivet den: 2011-03-19 Klockan: 22:39:54
FARS ♥ dag
I dag har det varit fars dag här i Spanien och jag ska ärligt erkänna att jag var helt borta. Hade ingen aning om det förrens igår.....(dåligt samvete, jajjemen).
Frukost med tidningar & tårta. Ni ser väl att fars-dags-kortet föreställer familjen, mamma, pappamed skägg, storebror och lillasyster.
Men i morse så hoppade vi upp ur sängen...lögn. Vi låg kvar i sängen en timme efter att ungarna vaknade och sjöng ut hela sångboken "Nu ska vi sjunga". Ungarna måste ju få lära sig svenska klassiker så mamma tar ton i sängen he he.
Jag ska faktiskt passa på och berömma en av moderskapets fördelar. Man får lära sig att sjunga. Jag är helt kass på att sjunga. Men eftersom jag gillar det och Alexander inte har haft något att klaga på så har jag sjungit för honom och låter inte såååå himla falsk nu för tiden. Ganska bra om jag får säja det själv. Man får ju öva och öva utan att känna sig generad. Ungarna klagar inte eller kommer med lidande blickar. Nej uppmuntrande det är vad de är. Så jag har sjungit på. Och blivit säkrare vilket är lika med bättre.
BRA!
Men efteråt så.
Jag satte Guldklimpen vid skrivbordet och sa till honom att jag skulle gå ut och köpa en present till pappa. För att det var fars dag, det visste han redan, det hade de talat om i skolan (jag kanske borde börja där jag med...)
Han kunde ju rita ett kort som vi kunde sätta på presenten. Så gav jag honom kritor och ett kort.
Men det är en hemlis sa jag. Vi får inte säja något till pappa.
Nej nej, det var han införstådd med.
Jag gick i väg för att inhandla rekvesita och frukostbröd.
När jag kom hem så stog O och fnissade i köket. Precis efter att du gått, sa han. Så kom Alexander in i köket och viskade:
"Pappa, jag måste säja något till dig som jag inte kan säja.....Mamma har gått iväg för att köpa dig en fotbollstidning."
Så slog han händerna för munnen och såg förskräckt ut. Oj!
Jättegulliga unge. Han hade inte kunnat hålla sig.
Vi åt frukost med nybakt bröd, tårta (som de hade i brödaffären), nypressad jos och fotbollstidningar.
Sedan satte jag mig vid datorn för att beställa flygbiljetter till Sverige och då började kallabaliken >>>.....suck!
Frukost med tidningar & tårta. Ni ser väl att fars-dags-kortet föreställer familjen, mamma, pappamed skägg, storebror och lillasyster.
Men i morse så hoppade vi upp ur sängen...lögn. Vi låg kvar i sängen en timme efter att ungarna vaknade och sjöng ut hela sångboken "Nu ska vi sjunga". Ungarna måste ju få lära sig svenska klassiker så mamma tar ton i sängen he he.
Jag ska faktiskt passa på och berömma en av moderskapets fördelar. Man får lära sig att sjunga. Jag är helt kass på att sjunga. Men eftersom jag gillar det och Alexander inte har haft något att klaga på så har jag sjungit för honom och låter inte såååå himla falsk nu för tiden. Ganska bra om jag får säja det själv. Man får ju öva och öva utan att känna sig generad. Ungarna klagar inte eller kommer med lidande blickar. Nej uppmuntrande det är vad de är. Så jag har sjungit på. Och blivit säkrare vilket är lika med bättre.
BRA!
Men efteråt så.
Jag satte Guldklimpen vid skrivbordet och sa till honom att jag skulle gå ut och köpa en present till pappa. För att det var fars dag, det visste han redan, det hade de talat om i skolan (jag kanske borde börja där jag med...)
Han kunde ju rita ett kort som vi kunde sätta på presenten. Så gav jag honom kritor och ett kort.
Men det är en hemlis sa jag. Vi får inte säja något till pappa.
Nej nej, det var han införstådd med.
Jag gick i väg för att inhandla rekvesita och frukostbröd.
När jag kom hem så stog O och fnissade i köket. Precis efter att du gått, sa han. Så kom Alexander in i köket och viskade:
"Pappa, jag måste säja något till dig som jag inte kan säja.....Mamma har gått iväg för att köpa dig en fotbollstidning."
Så slog han händerna för munnen och såg förskräckt ut. Oj!
Jättegulliga unge. Han hade inte kunnat hålla sig.
Vi åt frukost med nybakt bröd, tårta (som de hade i brödaffären), nypressad jos och fotbollstidningar.
Sedan satte jag mig vid datorn för att beställa flygbiljetter till Sverige och då började kallabaliken >>>.....suck!
Skrivet den: 2011-03-19 Klockan: 14:19:07
Jakten på flygbiljett fortsätter
Vilket aber....
I går när jag sammanställde biljettalternativen fanns:
Norwegian, 3 veckor, direkttflyg med väskor = 9.800 kr
Spanair, 4 veckor, via Barcelona med väskor = 9.200 kr
Ryanair, 4 veckor, via London (6 tim. på flygpl. mitt i natten) end. 1 väska = 7500 kr
Efter mycket övervägande så bestämde vi oss för att ta den med Spanair. När man reser med barn och bebis vill man inte sitta 6 timmar på en flygplats mitt i natten. Samt att man vill ha med sig mycket bagage som forslas mellan planen av någon ANNAN än dig själv.
2.000 kr är inte värt att spara när det är så mycket som står på spel.
Men så fick jag besök av en kompis på kvällen så jag kom inte ihåg att boka biljetterna.
Vaknade klockan 5 i morse och kom i håg det och kunde inte somna om.
Det första jag gjorde nu på morgonen, efter att ha ätit frukost var att gå och boka.
Då hade resan stigit i pris med 1.500 kronor!!!
Hur är det möjligt på en natt??????
Så nu sitter jag här och pusslar igen i Ryans flygnät, Gran Canaria vart? Som flyger till Stockholm???
Liverpool
London
Bryssel
Bremen
Milan
Düsseldorf
osv.....
Förbenat.......
/Y
I går när jag sammanställde biljettalternativen fanns:
Norwegian, 3 veckor, direkttflyg med väskor = 9.800 kr
Spanair, 4 veckor, via Barcelona med väskor = 9.200 kr
Ryanair, 4 veckor, via London (6 tim. på flygpl. mitt i natten) end. 1 väska = 7500 kr
Efter mycket övervägande så bestämde vi oss för att ta den med Spanair. När man reser med barn och bebis vill man inte sitta 6 timmar på en flygplats mitt i natten. Samt att man vill ha med sig mycket bagage som forslas mellan planen av någon ANNAN än dig själv.
2.000 kr är inte värt att spara när det är så mycket som står på spel.
Men så fick jag besök av en kompis på kvällen så jag kom inte ihåg att boka biljetterna.
Vaknade klockan 5 i morse och kom i håg det och kunde inte somna om.
Det första jag gjorde nu på morgonen, efter att ha ätit frukost var att gå och boka.
Då hade resan stigit i pris med 1.500 kronor!!!
Hur är det möjligt på en natt??????
Så nu sitter jag här och pusslar igen i Ryans flygnät, Gran Canaria vart? Som flyger till Stockholm???
Liverpool
London
Bryssel
Bremen
Milan
Düsseldorf
osv.....
Förbenat.......
/Y
Skrivet den: 2011-03-18 Klockan: 11:24:47
Real life: Vår-fönster
Jag satt precis och skulle skriva nått käckt som: Känns som våren är på väg. Solen strålar från en klarblå himmel i Las Palmas och känslorna spritter i kroppen. Men så tittade jag ut genom fönstret och såg att det mulnat ihop totalt.
Men sånt kan ändra sig på ett litet kick.
Blåst, blåst och så blåser de elaka regn-molnen iväg.
Termometern står i alla fall på 18 grader och det var varmt i luften när vi gick till skolan i morse.
Äntligen fredag och därmed dax för Yohannas "real-life" utmaning.
Jag vill se hur det är hemma hos er - På riktigt!
I dag tar vi detta med vårfönster. Som jag läste någonstans igår. Kul med vår. Men det sämsta är ju att när solen skiner på fönstrena så ser man verkligen hur skitiga de är.
Medans solen sken här förut så fick jag ett par riktigt beklämmande bilder på mitt kontorsfönster.
Ska det verkligen vara så här? ;)
Hur är era vår-fönster?
Eller har ni redan hunnit få bort det värsta?
Eller har du sådana där mirakelfönster som det aldrig regnar på eller som tvättar sig själv?
Detta med "Real-life"-bilder kom sig ju av att jag tröttnade på att se alla stylade bilder från alla perfekta hem. Är det bara jag som har det stökigt och kaotiskt hemma?
Och övriga "real-life"-inlägg är >>> & >>> & >>> & >>>. Förra veckan så blev det inget pga.....jag kommer inte ihåg men det var säkert bråk eller sjukdom. Det har inte varit annat på sista tiden.
Men nu ska här bli ändring.
(Martyr-Yohanna har flyttat och possitiv-Yohanna har infunnit sig, i alla fall inför helgen...)
Lägg upp en "real-bild" på din blogg och länka här i kommentarerna. Eller skriv en beskrivning av läget, det går lika bra.
Så tittar jag in hos dig och gör en sammanställning sedan.
Men sånt kan ändra sig på ett litet kick.
Blåst, blåst och så blåser de elaka regn-molnen iväg.
Termometern står i alla fall på 18 grader och det var varmt i luften när vi gick till skolan i morse.
Äntligen fredag och därmed dax för Yohannas "real-life" utmaning.
Jag vill se hur det är hemma hos er - På riktigt!
I dag tar vi detta med vårfönster. Som jag läste någonstans igår. Kul med vår. Men det sämsta är ju att när solen skiner på fönstrena så ser man verkligen hur skitiga de är.
Medans solen sken här förut så fick jag ett par riktigt beklämmande bilder på mitt kontorsfönster.
Ska det verkligen vara så här? ;)
Hur är era vår-fönster?
Eller har ni redan hunnit få bort det värsta?
Eller har du sådana där mirakelfönster som det aldrig regnar på eller som tvättar sig själv?
Detta med "Real-life"-bilder kom sig ju av att jag tröttnade på att se alla stylade bilder från alla perfekta hem. Är det bara jag som har det stökigt och kaotiskt hemma?
Och övriga "real-life"-inlägg är >>> & >>> & >>> & >>>. Förra veckan så blev det inget pga.....jag kommer inte ihåg men det var säkert bråk eller sjukdom. Det har inte varit annat på sista tiden.
Men nu ska här bli ändring.
(Martyr-Yohanna har flyttat och possitiv-Yohanna har infunnit sig, i alla fall inför helgen...)
Lägg upp en "real-bild" på din blogg och länka här i kommentarerna. Eller skriv en beskrivning av läget, det går lika bra.
Så tittar jag in hos dig och gör en sammanställning sedan.
Skrivet den: 2011-03-17 Klockan: 20:10:11
Flygbiljetts-jakt; jakten på den perfekta flygbiljetten
Håller som bäst på att leta flygbiljetter från Las Palmas till Sverige i juni.
Jag har bott här i åtta år och åker hem en gång om året och det är lika krångligt varje år att hitta något som passar.
Jag tror att vartenda år så har vi provat nya lösningar och vartenda år måste vi leta reda på en ny lösning för att den från förra året inte går så bra detta år.
Den perfekta (ja den bästa då, perfekta skulle vara en gratis och supersnabb på exakt det datum som man vill åka) flygbiljetten är
-billig
-direkt, utan mellanlandningar
-till Örebro eller närmast där
- och de datum som vi vill åka, 1 juni till 3 juli, allt innom det spannet.
....naturligtvis finns inte den.
Man kan åka med de svenska charterflygen MEN då får man vänta med att veta om det finns något tills en vecka innan och ta det som finns. Dvs charterbolagen säljer de biljetter som blir över i planet när det kommer ner hit. Och det vet de inte förens de kommer ner hit.
Eller man kan köpa på nätet av charterbolagen. Problemet då är att resan oftast startar i Sverige och går ner hit och inte tvärtom som vi är intresserade av. Då får vi köpa två biljetter och använda ena vägen på bägge två.
Just nu håller jag på och jämför de andra flybolagen; SAS, Norwegian, Ryanair, Spanair osv. Det är helt otroligt hur det går till igentligen.
Först så tittade jag på Norwegian för dem har vi åkt med tidigare. De är bra, har många resor och inga otrevliga överaskningar. Visserligen får man betala extra för att ha med sig väska. Men det är inget hutlöst.
Priset för oss 4 blir då ca 14.000 kr.
Konstigt, det låter mycket. Förr i tiden så var de jämt billiga. Fast då måste man vara ute i god tid och boka. Helst ett halvår i förväg. Problemet är att O får inte spikat sin semester fören i slutet på februari, början på mars. Så det är nu, då är redan de billiga resorna slut.
Åker vi däremot en vecka senare så blir priset runt 9.000. Men då får vi bara tre veckor i Sverige.
Så fick jag tips om att titta på Ryan air. De ska visst vara billiga. Jag tittade och de flyger inte direkt från GC till Sverige. Så jag tittade på lite mellanlandningar och kunde pussla ihop en med mellanlandning i London.
Priset för oss 4 blev runt 5.000 kr.
Vi blev lyriska och började fundera på att boka. Men så läste jag lite på nätet och simulerade en bokning hos Ryan.
Biljettpriset är visserligen 5.000 kr. Men det slutgiltiga priset blir det dubbla eller mer. Först så tar de extra för varje väska utöver handbagaget som du ska ha med dig, per väska per flyg.
700!!!! kronor.
För oss blir det då 3 personer som har med sig var sin väska på 2 flyg, GC-London, London-Stockholm. 3 väskor a´700 kr gånger 2 flyg =4.200 kronor. OTROLIGT!
Sedan tar de ut avgift för internetincheckling, som du inte kan välja bort, 200 kr per väg.
Och en administrationsavgift för att betala med kort, per väg, per resa.
Nu fortsatte jag inte ända till slutet av bokningen men vi kommer upp i långt över 10.000 kronor med Ryan. Och då är det 6 timmars väntetid i London.
Hmmmm
Så kollade jag SAS och det låg på.....vänta. Nej de hade tagit slut.
Spanair har resor med mellanlandning i Barcelona för 10.900, väskor inkluderat.
Så krasst räknat så kan vi åka en vecka mindre med Norwegian men direktflyg och med väskor, med Spanair 4 veckor och väskor men med mellanlandning eller med Ryan utan väskor men 4 veckor och liiiite billigare.
......hmmm det måste vi tänka över.
Men inte för länge har jag märkt. Då tar resorna slut eller stiger i pris.
Typ 10 minuter då och så haffar man den som man har bäst feeling för.
Är det någon som har något att säja som kan hjälpa i valet och kvalet?
/Y
♥ PS (stort!!!)
TACK så jättemycket för alla fina kommentarer till Martyr-Yohanna. Jag har gått och känt mig överlycklig sedan jag fick höra allas reaktioner.
Lite pinsamt att berätta men jag spar faktiskt alla blogg-komm:erna i min mailbox och så går jag dit då och då för att läsa allt fint ni skriver. Som en slags ego-tripp kan man säja. Så uppskattade är de. ♥♥♥ DS
Jag har bott här i åtta år och åker hem en gång om året och det är lika krångligt varje år att hitta något som passar.
Jag tror att vartenda år så har vi provat nya lösningar och vartenda år måste vi leta reda på en ny lösning för att den från förra året inte går så bra detta år.
Den perfekta (ja den bästa då, perfekta skulle vara en gratis och supersnabb på exakt det datum som man vill åka) flygbiljetten är
-billig
-direkt, utan mellanlandningar
-till Örebro eller närmast där
- och de datum som vi vill åka, 1 juni till 3 juli, allt innom det spannet.
....naturligtvis finns inte den.
Man kan åka med de svenska charterflygen MEN då får man vänta med att veta om det finns något tills en vecka innan och ta det som finns. Dvs charterbolagen säljer de biljetter som blir över i planet när det kommer ner hit. Och det vet de inte förens de kommer ner hit.
Eller man kan köpa på nätet av charterbolagen. Problemet då är att resan oftast startar i Sverige och går ner hit och inte tvärtom som vi är intresserade av. Då får vi köpa två biljetter och använda ena vägen på bägge två.
Just nu håller jag på och jämför de andra flybolagen; SAS, Norwegian, Ryanair, Spanair osv. Det är helt otroligt hur det går till igentligen.
Först så tittade jag på Norwegian för dem har vi åkt med tidigare. De är bra, har många resor och inga otrevliga överaskningar. Visserligen får man betala extra för att ha med sig väska. Men det är inget hutlöst.
Priset för oss 4 blir då ca 14.000 kr.
Konstigt, det låter mycket. Förr i tiden så var de jämt billiga. Fast då måste man vara ute i god tid och boka. Helst ett halvår i förväg. Problemet är att O får inte spikat sin semester fören i slutet på februari, början på mars. Så det är nu, då är redan de billiga resorna slut.
Åker vi däremot en vecka senare så blir priset runt 9.000. Men då får vi bara tre veckor i Sverige.
Så fick jag tips om att titta på Ryan air. De ska visst vara billiga. Jag tittade och de flyger inte direkt från GC till Sverige. Så jag tittade på lite mellanlandningar och kunde pussla ihop en med mellanlandning i London.
Priset för oss 4 blev runt 5.000 kr.
Vi blev lyriska och började fundera på att boka. Men så läste jag lite på nätet och simulerade en bokning hos Ryan.
Biljettpriset är visserligen 5.000 kr. Men det slutgiltiga priset blir det dubbla eller mer. Först så tar de extra för varje väska utöver handbagaget som du ska ha med dig, per väska per flyg.
700!!!! kronor.
För oss blir det då 3 personer som har med sig var sin väska på 2 flyg, GC-London, London-Stockholm. 3 väskor a´700 kr gånger 2 flyg =4.200 kronor. OTROLIGT!
Sedan tar de ut avgift för internetincheckling, som du inte kan välja bort, 200 kr per väg.
Och en administrationsavgift för att betala med kort, per väg, per resa.
Nu fortsatte jag inte ända till slutet av bokningen men vi kommer upp i långt över 10.000 kronor med Ryan. Och då är det 6 timmars väntetid i London.
Hmmmm
Så kollade jag SAS och det låg på.....vänta. Nej de hade tagit slut.
Spanair har resor med mellanlandning i Barcelona för 10.900, väskor inkluderat.
Så krasst räknat så kan vi åka en vecka mindre med Norwegian men direktflyg och med väskor, med Spanair 4 veckor och väskor men med mellanlandning eller med Ryan utan väskor men 4 veckor och liiiite billigare.
......hmmm det måste vi tänka över.
Men inte för länge har jag märkt. Då tar resorna slut eller stiger i pris.
Typ 10 minuter då och så haffar man den som man har bäst feeling för.
Är det någon som har något att säja som kan hjälpa i valet och kvalet?
/Y
♥ PS (stort!!!)
TACK så jättemycket för alla fina kommentarer till Martyr-Yohanna. Jag har gått och känt mig överlycklig sedan jag fick höra allas reaktioner.
Lite pinsamt att berätta men jag spar faktiskt alla blogg-komm:erna i min mailbox och så går jag dit då och då för att läsa allt fint ni skriver. Som en slags ego-tripp kan man säja. Så uppskattade är de. ♥♥♥ DS
Skrivet den: 2011-03-16 Klockan: 11:24:40
Martyr-Yohanna ;)
Jag fick ett väldigt arg mail här-om-dagen.
Och ge upp martyren. Det är inte synd om dig. Du har valt helt själv att bo därnere. Att du inte har något annat än blöjbyte i ditt liv ska verkligen inte gå ut över någon annan."
Ha ha, konstigt nog så blev jag inte ledsen. Jag vet att en del har 0 koll på vad de skriver. Men jag började att fundera.
Tycker ni att jag gnäller?
Spelar jag martyr?
Jag hoppas att ni förstår att det mesta som är skrivet här på bloggen är skrivet med glimten i ögat och med en stor portion självironi.
Jag försöker skriva om mitt liv och berätta hur tokigt det kan bli och hur tokigt man tänker i bland.
För inte tror ni väl att jag skulle sälja mina barn på Blocket?
Eller att jag går omkring och tycker synd om mig själv hela tiden.
Och att jag inte fattar att detta med blöjbyte och vaknätter är en tid just nu som snart kommer att gå över.
Självklart kommer jag att gå ner de där förbenade överkilona och bli mitt vanliga piffiga jag innom kort.
För jag är ju sååå piffig normalt sett ;)
Och att flytta hit ner var det bästa jag någonsinn gjort. Utan den (flytten) skulle jag inte ha Älsklinge, Guldklimpen eller Lillskatten.....även om de driver mig till vansinne mest hela tiden.
Ja, jag ser verkligen ut att lida.
Idag är det onsdag...snart fredag!
/Y
Och ge upp martyren. Det är inte synd om dig. Du har valt helt själv att bo därnere. Att du inte har något annat än blöjbyte i ditt liv ska verkligen inte gå ut över någon annan."
Ha ha, konstigt nog så blev jag inte ledsen. Jag vet att en del har 0 koll på vad de skriver. Men jag började att fundera.
Tycker ni att jag gnäller?
Spelar jag martyr?
Jag hoppas att ni förstår att det mesta som är skrivet här på bloggen är skrivet med glimten i ögat och med en stor portion självironi.
Jag försöker skriva om mitt liv och berätta hur tokigt det kan bli och hur tokigt man tänker i bland.
För inte tror ni väl att jag skulle sälja mina barn på Blocket?
Eller att jag går omkring och tycker synd om mig själv hela tiden.
Och att jag inte fattar att detta med blöjbyte och vaknätter är en tid just nu som snart kommer att gå över.
Självklart kommer jag att gå ner de där förbenade överkilona och bli mitt vanliga piffiga jag innom kort.
För jag är ju sååå piffig normalt sett ;)
Och att flytta hit ner var det bästa jag någonsinn gjort. Utan den (flytten) skulle jag inte ha Älsklinge, Guldklimpen eller Lillskatten.....även om de driver mig till vansinne mest hela tiden.
Ja, jag ser verkligen ut att lida.
Idag är det onsdag...snart fredag!
/Y
Skrivet den: 2011-03-15 Klockan: 13:38:28
Förmiddags-snyft på tisdagen
Överallt på Facebook läser jag om folk som sitter och snyftar framför något som heter "En i minuten". På bloggarna läser jag samma sak.
Vad är detta?
Jag googlade och fick inte upp NÅGONTING!
Konstigt.
Tittade vidare och fick se att det visst hette "En unge i minuten".
Nu fick jag upp ett program på TV4 >>>
Jag fastnade naturligtvis.
Jag älskar sådana program. Octavio vill inte se sånt. Han tycker att jag blir konstig när jag tittar på sån, gråtmild...
Irmas sovtimme har gått och jag har tittat på hela programmet. Inget annat har jag gjort. Och nu sitter jag här med alla tankar.
Skärmdump från TV4
Än en gång så slås jag av hur jag har förändrats sedan jag fick barn. Detta kan ju inte vara något intressant att se för dem som inte gått igenom detta, eller?
Jag blir alldeles hänförd.
För det är inte bara historierna, personerna och de fina bilderna på nyfödda bebisar som fångar.
Nej, minnena från mina egna förlossningar (jag kan med stolthet säja att jag "överlevt" två) forsar över mig och allt kommer upp igen: smärtan, väntan, kämpan, gnyendet, undersökningarna osv. Allt kommer upp igen och ger en så mycke djupare upplevelse till programmet än om jag inte skulle ha varit med om det.
Vad fina BB ni har i Sverige, vilken fin personal, vad mycket hjälpmedel och mackapärer man såg. Och vad mycket annaorlunda dessa förlossningar var mot mina. Jag får nog skriva ett eget inlägg om skillnaderna mot att föda här och där (fast jag har ju ingen erfarenhet av att föda i Sverige, bara det jag sett).
Visserligen är var förlossning speciell för sig och alla går till på olika sätt, inte minst för att det är olika personer som reagerar på olika sätt inblandade varje förlossning. Men själva det runt i kring verkar så totalt olika mot vad jag varit med om.
Jag får lust att göra om det.
Ja ni tror väl att jag är tokig, men jag får faktist lust att göra om det. Hemma i Sverige. Jag skulle vilja se hur det går till där.
Eller är det någon på G i juni som kan tänka sig att bjuda med mig till sin förlossning.
Jag kommer på stört!
Tråkigt nog så kunde jag inte se del 1 och starten, den kostar pengar att se. Men del 2 bjuder de på i 7 dagar till. Nu får jag inte missa del 3.
När är det?
Jag är faktiskt väldigt besviken på min två förlossningar. De blev verkligen inte som jag hade tänkt mig.
Eller blir de det för NÅGON?
Första gången var ju allt nytt och man var inte riktigt med på grund av det. Sedan så epiduralbedövade de mig från midjan och nedåt så jag var inte riktigt med i förlossningen på grund av det.
Läs mer på hemsidan under Alexander och förlossning.
Andra gången hade jag förberett mig mer, visste vad som skulle hända och hur jag ville ha det. Men det var det ingen som lyssnade på. Det fanns inga förlossningssalar lediga när det var dags, ingen smärtlindring förutom duschen, ingen avskilldhet och tillslut var jag så trött och hade så ont att jag trubbades av och inte var med på grund av det.
Läs mer på hemsidan under Irma och förlossning.
Under bägge förlossningarna så var det så hektiskt att kameran glömdes bort och inget blev dokumenterat förens efteråt, tråkigt men sant.
Och BB-livet blev hemskt på grund av olika anledningar efter bägge och jag ville bara hem.
Så därför blir jag sugen på att göra om det en gång till.
Fast det blir "nog" inget. Jag är snart 40, dignar av trötthet av denna bebistiden och längtar till tiden då barnen börjar att bli lite större så jag får tillbaka mitt egna liv (och kropp).
Men man kan ju alltid leka med tanken.....(fast nu tror nog Octavio att jag blivit galen, eller tittat på sånt där förlossningsprogramm igen).
;)
Vad är detta?
Jag googlade och fick inte upp NÅGONTING!
Konstigt.
Tittade vidare och fick se att det visst hette "En unge i minuten".
Nu fick jag upp ett program på TV4 >>>
Jag fastnade naturligtvis.
Jag älskar sådana program. Octavio vill inte se sånt. Han tycker att jag blir konstig när jag tittar på sån, gråtmild...
Irmas sovtimme har gått och jag har tittat på hela programmet. Inget annat har jag gjort. Och nu sitter jag här med alla tankar.
Skärmdump från TV4
Än en gång så slås jag av hur jag har förändrats sedan jag fick barn. Detta kan ju inte vara något intressant att se för dem som inte gått igenom detta, eller?
Jag blir alldeles hänförd.
För det är inte bara historierna, personerna och de fina bilderna på nyfödda bebisar som fångar.
Nej, minnena från mina egna förlossningar (jag kan med stolthet säja att jag "överlevt" två) forsar över mig och allt kommer upp igen: smärtan, väntan, kämpan, gnyendet, undersökningarna osv. Allt kommer upp igen och ger en så mycke djupare upplevelse till programmet än om jag inte skulle ha varit med om det.
Vad fina BB ni har i Sverige, vilken fin personal, vad mycket hjälpmedel och mackapärer man såg. Och vad mycket annaorlunda dessa förlossningar var mot mina. Jag får nog skriva ett eget inlägg om skillnaderna mot att föda här och där (fast jag har ju ingen erfarenhet av att föda i Sverige, bara det jag sett).
Visserligen är var förlossning speciell för sig och alla går till på olika sätt, inte minst för att det är olika personer som reagerar på olika sätt inblandade varje förlossning. Men själva det runt i kring verkar så totalt olika mot vad jag varit med om.
Jag får lust att göra om det.
Ja ni tror väl att jag är tokig, men jag får faktist lust att göra om det. Hemma i Sverige. Jag skulle vilja se hur det går till där.
Eller är det någon på G i juni som kan tänka sig att bjuda med mig till sin förlossning.
Jag kommer på stört!
Tråkigt nog så kunde jag inte se del 1 och starten, den kostar pengar att se. Men del 2 bjuder de på i 7 dagar till. Nu får jag inte missa del 3.
När är det?
Jag är faktiskt väldigt besviken på min två förlossningar. De blev verkligen inte som jag hade tänkt mig.
Eller blir de det för NÅGON?
Första gången var ju allt nytt och man var inte riktigt med på grund av det. Sedan så epiduralbedövade de mig från midjan och nedåt så jag var inte riktigt med i förlossningen på grund av det.
Läs mer på hemsidan under Alexander och förlossning.
Andra gången hade jag förberett mig mer, visste vad som skulle hända och hur jag ville ha det. Men det var det ingen som lyssnade på. Det fanns inga förlossningssalar lediga när det var dags, ingen smärtlindring förutom duschen, ingen avskilldhet och tillslut var jag så trött och hade så ont att jag trubbades av och inte var med på grund av det.
Läs mer på hemsidan under Irma och förlossning.
Under bägge förlossningarna så var det så hektiskt att kameran glömdes bort och inget blev dokumenterat förens efteråt, tråkigt men sant.
Och BB-livet blev hemskt på grund av olika anledningar efter bägge och jag ville bara hem.
Så därför blir jag sugen på att göra om det en gång till.
Fast det blir "nog" inget. Jag är snart 40, dignar av trötthet av denna bebistiden och längtar till tiden då barnen börjar att bli lite större så jag får tillbaka mitt egna liv (och kropp).
Men man kan ju alltid leka med tanken.....(fast nu tror nog Octavio att jag blivit galen, eller tittat på sånt där förlossningsprogramm igen).
;)
Skrivet den: 2011-03-14 Klockan: 11:10:43
Snöat i natt
God Morgon!
Det har visst snöat här i natt. Jag såg regnet i går kväll och hörde åskan under natten. Men i morse när jag gick upp så trodde jag att det hade blåst över.
Icke!
Det spöregnade och när jag tittade på termometern så visade den 14 grader. Det är inte roligt i ett hus utan isolering.
Jag stod som bäst och funderade på om jag verkligen skulle skicka Alexander till skolan idag. Men jag gick in och väckte honom när jag gjort frukosten. Vi är väl vikingar....
Men när jag kände honom på pannan så var han varm och när jag tog tempen så visade den på 38 grader.
Konstigt. Han var ju frisk igår.
Ett tecken ovanifrån......?
Men på nätet så ser jag att det snöat i bergen och är ett riktigt ståhej. Folk köar för att komma upp och se på det otroliga som hänt. Tv är där och det är allmänt kaos.
För tre snöflingor.
Så blir det när man ALDRIG sett snö.
Fler bilder kan man se här >>>
Så vi är alltså hemma idag och ser vad som händer med febern. Måtte det bara INTE vara öroninflammation IGEN.
/Y
Det har visst snöat här i natt. Jag såg regnet i går kväll och hörde åskan under natten. Men i morse när jag gick upp så trodde jag att det hade blåst över.
Icke!
Det spöregnade och när jag tittade på termometern så visade den 14 grader. Det är inte roligt i ett hus utan isolering.
Jag stod som bäst och funderade på om jag verkligen skulle skicka Alexander till skolan idag. Men jag gick in och väckte honom när jag gjort frukosten. Vi är väl vikingar....
Men när jag kände honom på pannan så var han varm och när jag tog tempen så visade den på 38 grader.
Konstigt. Han var ju frisk igår.
Ett tecken ovanifrån......?
Men på nätet så ser jag att det snöat i bergen och är ett riktigt ståhej. Folk köar för att komma upp och se på det otroliga som hänt. Tv är där och det är allmänt kaos.
För tre snöflingor.
Så blir det när man ALDRIG sett snö.
Fler bilder kan man se här >>>
Så vi är alltså hemma idag och ser vad som händer med febern. Måtte det bara INTE vara öroninflammation IGEN.
/Y
Skrivet den: 2011-03-14 Klockan: 08:00:00
Gran Canaria-svar, del 3 - om att leva här
Ja tro det eller ej, men det finns faktiskt fler frågor som jag inte svarat på.
Här kommer fler frågor och svar om Gran Canaria.
-Finns det saker här hemma du saknar tänker då på allt från prylar och mat till sjukvård och annat rent praktiskt?
Massvis med saker, fast man lär sig leva utan dem.
Jul på stranden, det är konstigt. Jag saknar riktig jul och vinter....det är faktiskt sant!
>Jag saknar tidningar, de tidningar som finns här känns som de är skrivna på ett annat sätt, ett sätt som jag inte tycker om. Min mor skickar tidningar till mig så fort hon kan men det blir liksom inte samma sak. Dessutom har jag ett berg av dem här som jag fortfarande inte har läst. Fast jag vill. För jag saknar tid, men det är inte flyttens fel....eller ja det är det ju på sätt o vis.
>Alla matlagningssaker/ingredienser som finns i butikerna hemma. Creme fraishe i alla olika smaker och fetthalter, fonder, pulversåser, smaker från andra länder, bulgur, cinoa (eller hur det stavas) osv. Varje gång jag åker hem så köper jag på mig en massa burkar o påsar från mataffären. Oftast blir det en massa dyr övervikt. Här finns bara grädde att göra sås på. Och bara en fetthalt. Har efter mycket letande hittat CrFr men bara i en smak och en fetthalt.
>Jag saknar att kunna lita på folk och systemet.
Moralen här är inte densamma som i Sverige. Min spansklärare (här i Las Palmas=kanarier)sa att vi nordbor + jag var alldeles för naiva och trodde alldeles för gott om folk.
Tex:
Om man hemma hittar en vante på gatan så lägger folk upp den någonstans där den som tappat den lätt kan hitta den om den kommer tillbaka för att leta efter den.
Här så tar folk den. De tänker: Tar inte jag den så tar någon annan den. Bättre då att det blir jag som får den.
Vi har talat massvis om det här varför svenskar tänker så och spanjorer på annt vis och aldrig kommer vi fram till något bra. För inte är det så att svenskar är sååååå snälla?!? eller?
Annan sak är detta med att vi blev lurade av mäklarfirman (se tidigare inlägg här >>>). Jag trodde helt naivt att detta var en stort och välkänt företag som man inte hört något illa om. Då kan man lita på det. Min svärfar sa: Gör inte detta. Ni kommer att bli lurade och så kommer det bli omöjligt att få tillbaka pengarna. Jag tyckte han var sjåpig. Inte kunde det hända något och bleve vi lurade så var det ju bara att anmäla dem.
Hmmmm. Ni ser ju hur det gick.
Vi blev lurade och har kämpat i snart 4 år för att få rätt och ingen ljusning i sikte.
Nu för tiden litar jag inte på någon.
Annat ex:
Min svärmor var ute och gick. Så kom det fram en dam och ville informera henne om någon orättvisa i världen och ville att hon skulle skriva på en lista. Men medans hon körde fram listan under ögonen på min svärmor så körde hon också ner handen i hennes handväska. Som tur var så kände svärmor det och kunde rygga tillbaka.
Nu mera så stannar jag inte och talar med okända på gatan.
Och jag öppnar inte dörren för okännda.
Och jag svarar inte i telefonen med mitt namn.
osv.....
>Jag saknar ett fungerande bussnät. Här går bussarna när de vill även om det finns en busstid tabell. Detta är väldigt frustrerande. Folk här går bara och ställer sig vid en hållplats, utan att titta i tabellen som vi gör hemma. Bussen kommer när den kommer, OM den kommer...
Detta gör att man måste vara ute i väldigt god tid om man ska någonstans. Och ute i ännu mer god tid om man har barnvagn. För rätt vad det är så kommer det en buss som inte är anpassad. Då får man vackert stå kvar och vänta på nästa buss. Eller också så stannar inte bussen om de ser att du har barnvagn. Det är sant. Det hände en kompis till mig. Chaffisen vill inte ha nåt strul med barnvagnar på sin buss och stannar helt enkelt inte för barnvagnar...
>Jag saknar handikapp/barnvagns-anpassning. Detta är vi väldigt bortskämda med i Sverige, en sak som inte är självklar överallt. Här är gatorna i så dåligt skick att det är med fara för livet som man går ut och går med barnvagn. Om det finns trotoarer så är de oftast så smala att barnvagnen inte får plats. Och så är det någon tokig arkitekt som satt alla skyltar och gatlyktor mitt i trotoaren så att det är omöjligt att komma förbi. I HELA stan...
Barnstolar på restauranger är VÄLDIGT ovanligt.
Skötbord på toaletterna är en lyx.
Det är bara vissa bussar som man kan komma upp på, OM de stannar och gör de det så brukar de göra det en meter från trottoaren. Precis det avståndet som gör det svårt att stiga på från trotoaren och omöjligt att komma ner på gatan mellan bussen och trotoaren för att stiga på med barnvagnen. Jag är INTE förvånad över att man aldrig ser folk i rullstol på stan. Det går helt enkelt inte.
Så här kan jag hålla på i evighet och berätta men:
>Jag saknar att saker och ting fungerar.
>Jag saknar årstiderna/högtiderna/traditionerna.
>Jag saknar grönska och den svenska naturen.
>Jag saknar julstämningen.
>Jag saknar min familj.
Allt låter så negativt, men det är det ju naturligtvis inte. Då skulle jag ju inte fortsätta att bo här nere. Men man ska inte tro att allt blir perfekt bara för att solen skiner. Och vi har det VÄLDIGT bra i Sverige. Kruxet är bara att få vet om det och uppskattar det.
Nog för i denna gång. Fler frågor med svar kommer.
/Y
Tidigare frågor och svar
Gran Canaria-svar del 2 - om att leva här >>>
Gran Canaria-svar del 1 - om oss >>>
Gran Canaria - uppmaningen >>>
Skrivet den: 2011-03-14 Klockan: 00:03:18
KanonSöndag
Uj uj uj vilken bra dag vi har haft det idag. Ja hela helgen har varit bra men idag har varit härlig, KANON.
Alla har varit sams, ätit bra, sovit bra (inte länge men bra, man får inte begära för mycket), bajsat bra :), lekt bra och skrattat mycket ihop.
Sånt som gör att livet fungerar helt enkelt.
Efter förra helgens icke-produktivitet så hade jag stora förhoppningar på denna och jag blev inte besviken. Jag är helnöjd.
Dagen börjades med att jag äntligen tog tag i O:s hår och klippte till ordentligt. Det går ju så fort, om man väl sätter igång. Ändå så går det så lång tid emellan att han, med sitt lockiga hår ser ut som en microfon i skallen innan jag kommer till skott.
Så hängde vi upp duschstången som for ner häromdagen. Närmare bestämt den där olycksaliga fredagen >>> som gick åt skogen. Då jag fick stå i kö på banken och bankomaten åt upp mina pengar. Samma dag for även dusch-drapperi-stången ner i skallen på mig. 3 millimeter från Irma.
Det hade kunnat gått illa.
Som det gick nu så blev ju ingen oskyldig drabbad...
Vi tog även tag i ännu en surdeg som jag fick syn på när jag stog uppspetad på pallen i badrummet. Badrummslampan, den över skåpet, den som vi smugglade hem från IKEA i Sverige för så länge sedan och som de har börjat sälja här, innan vi ens hade fått upp den vi smugglade hit.
Det är en sån där smink-loge-lampa - en pinne med massa glödlampor på. Har alltid velat haft en sådan i badrummet så man ser hur man ser ut när man sminkar sig. Nu ser man allt, dvs alldeles för många rynkor som tidigare försvann i halvdasket.
När vi ändå höll på och rumsterade om i badrummet så passade vi på och storstädade bägge badrummen. Det var verkligen nått som behövdes och känndes jätteskönt att få gjort.
Äntligen!
Jag har gått och tittat snett på dem länge nu.
Så var det dags för fika och lunch. Jag fick även en hemma-spa-behandling av Alexander som jag njöt mycket mer av än borta-spa-behandlingarna som jag varit på. Vad betyder det att det var med sina kritor han målade fake makup på mig eller att jag satt i min egna soffa, när det var små älskade barnhänder som strök över mitt ansikte och händer och knådade än här än där och avslutade med att pussa mig. Jag somnade nästan och då skämtar jag inte. Han är bra på sånt min Guldklimp.
Efter lunchen så tog vi tag i den halv-uppsatta lampan från igår och fick den färdig och fungerande. Så nu har vi ljus på balkongen.
Till slut så sattes även upp ett gäng ramar i sovrummet som legat och väntat på att få sina platser. De ska så småning om fyllas med något fint. Än så länge vet jag inte vad eller hur.
När vi satte upp den så var jag tvungen att flytta bort mitt smyckesträd från byrån och Alexander fick tag på det. Vipps när jag tittade till så hade han satt på sig alla smyckena, huller om buller och förkunnade med stolt stämma:
- Jag är en kung! Jag skulle mycket tycka om att vara en kung, mamma. Han var SÅ söt, lillkillen.
Så var dagen slut, det var dags att duscha och äta middag. Vi körde fredags-tacosarna på söndagen idag. Man ska inte vara så regelrätt. Och sjuss i säng för i morgon är det skola.
För det är det väl, eller har jag missat nåt igen?
Utanför fönstret så vräker regnet ner.
Det är bra.
Då har det regnat färdigt tills i morgon.
För vi har ju inga gummistövlar att gå till skolan i...
Alla har varit sams, ätit bra, sovit bra (inte länge men bra, man får inte begära för mycket), bajsat bra :), lekt bra och skrattat mycket ihop.
Sånt som gör att livet fungerar helt enkelt.
Efter förra helgens icke-produktivitet så hade jag stora förhoppningar på denna och jag blev inte besviken. Jag är helnöjd.Dagen börjades med att jag äntligen tog tag i O:s hår och klippte till ordentligt. Det går ju så fort, om man väl sätter igång. Ändå så går det så lång tid emellan att han, med sitt lockiga hår ser ut som en microfon i skallen innan jag kommer till skott.
Så hängde vi upp duschstången som for ner häromdagen. Närmare bestämt den där olycksaliga fredagen >>> som gick åt skogen. Då jag fick stå i kö på banken och bankomaten åt upp mina pengar. Samma dag for även dusch-drapperi-stången ner i skallen på mig. 3 millimeter från Irma.
Det hade kunnat gått illa.
Som det gick nu så blev ju ingen oskyldig drabbad...
Vi tog även tag i ännu en surdeg som jag fick syn på när jag stog uppspetad på pallen i badrummet. Badrummslampan, den över skåpet, den som vi smugglade hem från IKEA i Sverige för så länge sedan och som de har börjat sälja här, innan vi ens hade fått upp den vi smugglade hit.
Det är en sån där smink-loge-lampa - en pinne med massa glödlampor på. Har alltid velat haft en sådan i badrummet så man ser hur man ser ut när man sminkar sig. Nu ser man allt, dvs alldeles för många rynkor som tidigare försvann i halvdasket.
När vi ändå höll på och rumsterade om i badrummet så passade vi på och storstädade bägge badrummen. Det var verkligen nått som behövdes och känndes jätteskönt att få gjort.
Äntligen!
Jag har gått och tittat snett på dem länge nu.
Så var det dags för fika och lunch. Jag fick även en hemma-spa-behandling av Alexander som jag njöt mycket mer av än borta-spa-behandlingarna som jag varit på. Vad betyder det att det var med sina kritor han målade fake makup på mig eller att jag satt i min egna soffa, när det var små älskade barnhänder som strök över mitt ansikte och händer och knådade än här än där och avslutade med att pussa mig. Jag somnade nästan och då skämtar jag inte. Han är bra på sånt min Guldklimp.
Efter lunchen så tog vi tag i den halv-uppsatta lampan från igår och fick den färdig och fungerande. Så nu har vi ljus på balkongen.
Till slut så sattes även upp ett gäng ramar i sovrummet som legat och väntat på att få sina platser. De ska så småning om fyllas med något fint. Än så länge vet jag inte vad eller hur.
När vi satte upp den så var jag tvungen att flytta bort mitt smyckesträd från byrån och Alexander fick tag på det. Vipps när jag tittade till så hade han satt på sig alla smyckena, huller om buller och förkunnade med stolt stämma:
- Jag är en kung! Jag skulle mycket tycka om att vara en kung, mamma. Han var SÅ söt, lillkillen.
Så var dagen slut, det var dags att duscha och äta middag. Vi körde fredags-tacosarna på söndagen idag. Man ska inte vara så regelrätt. Och sjuss i säng för i morgon är det skola.
För det är det väl, eller har jag missat nåt igen?
Utanför fönstret så vräker regnet ner.
Det är bra.
Då har det regnat färdigt tills i morgon.
För vi har ju inga gummistövlar att gå till skolan i...
Skrivet den: 2011-03-13 Klockan: 00:47:18
Lördag med mello.....som en vanlig svensk familj
Så har en till lördag gått och jag sitter här framför datorn och det är snart dags att gå och lägga sig.
I dag har vi gjort lite av ditten och datten. Vi fick bl.a. upp halva lampan i den blivande klädkammaren. Imorgon tar vi resten, om inget oförutsett händer. Och sedan kan vi arbeta där oavsett ljus, med resten. Jag bara längtar efter att den ska bli klar. Men det fattas bra mycket tills dess än så länge.
Vi, eller rättare sagt jag såg på mellofinalen tidigare. Jag hade lagt ut filtar och kuddar på golvet i kontoret och så satt jag (och Alexander sprang fram och tillbaka) och tittade på SvT Live på datorn.
Det var skitdåligt.
Och då menar jag inte låtarna, utan sändningen. Jag med min nya dator och min supersnabba uppkoppling fick hack i sändningen var 10e sekund. Och hade det inte varit för att jag så jättegärna ville se finalen så hade jag givit upp.
Det är väldigt frustrerande dessa hack och man får ingen helhet i låtarna.
Jag ska väl inte klaga men låtarna var väl inga höjdare heller.
Eller?
Den enda låten som var en riktig schlager var väl Sanna Nilsens. Nu fick jag inte se de sista två bidragen pga familjeliv men vinnarbidraget hade jag sett tidigare på dagen så den var jag uppdaterad med. Den andra låten, den med den blå gruppen missade jag helt.
Men var de bra?
Det enda jag kan säja om den som vann är att den påminner mig om två låtar.
Trummorna i början och mitten påminner mig om BonnyMs gamla slagdänga Rasputin. Och refrängen är väll Lilli och Susis Oh mama?
Vad har man sagt i Sverige om detta eller är det bara jag som hör det?
Tänk vad skönt det är med lördagar.
Jag älskar dem....
God natt!
/Y
I dag har vi gjort lite av ditten och datten. Vi fick bl.a. upp halva lampan i den blivande klädkammaren. Imorgon tar vi resten, om inget oförutsett händer. Och sedan kan vi arbeta där oavsett ljus, med resten. Jag bara längtar efter att den ska bli klar. Men det fattas bra mycket tills dess än så länge.
Vi, eller rättare sagt jag såg på mellofinalen tidigare. Jag hade lagt ut filtar och kuddar på golvet i kontoret och så satt jag (och Alexander sprang fram och tillbaka) och tittade på SvT Live på datorn.
Det var skitdåligt.
Och då menar jag inte låtarna, utan sändningen. Jag med min nya dator och min supersnabba uppkoppling fick hack i sändningen var 10e sekund. Och hade det inte varit för att jag så jättegärna ville se finalen så hade jag givit upp.
Det är väldigt frustrerande dessa hack och man får ingen helhet i låtarna.
Jag ska väl inte klaga men låtarna var väl inga höjdare heller.
Eller?
Den enda låten som var en riktig schlager var väl Sanna Nilsens. Nu fick jag inte se de sista två bidragen pga familjeliv men vinnarbidraget hade jag sett tidigare på dagen så den var jag uppdaterad med. Den andra låten, den med den blå gruppen missade jag helt.
Men var de bra?
Det enda jag kan säja om den som vann är att den påminner mig om två låtar.
Trummorna i början och mitten påminner mig om BonnyMs gamla slagdänga Rasputin. Och refrängen är väll Lilli och Susis Oh mama?
Vad har man sagt i Sverige om detta eller är det bara jag som hör det?
Tänk vad skönt det är med lördagar.
Jag älskar dem....
God natt!
/Y
Skrivet den: 2011-03-11 Klockan: 19:22:05
Irmas dop
Jag sitter just nu och knåpar det sista på tack-korten från Irmas dop.
Ja, ni läser rätt.
Suck!
Det har gått mer än två månader och jag har fortfarande inte fått i väg dem.
Jag är hopplös.
Bättre blir det inte av att det inte blir något bra och jag är inte nöjd. Men de måste iväg nu. Octavio har tagit Alexander och åkt med svärmor för att veckohandla. Irma somnade just och jag har väl sisådär en 45 minuter innan de kommer hem igen.
Nu måste detta bli klart för annars så rullar tiden iväg och detta kommer att bli mycket mer pinsamt än det redan är.
Jag är så ledsen för att tack-korten inte kommit tidigare.
Tack alla ni som gjorde dopdagen till ett så fint, men stressigt och nervöst, minne.
Det var många som kom till dopet, ännu fler som lämnade ett litet minne efter sig och några speciella som hjälpte mig mitt i kaoset.
TACK!
Tro inte att ni blivit bortglömda eller att jag inte är tacksam för all hjälp och alla presenter.
Så är det INTE!!!!
Irma Johanna döptes i kyrkan i Arucas den 9:e januari 2011.
Gudmödrar var mina systrar Sara & Emma som kommit ända från Sverige för att vara med. Fler som kom från Sverige var mina föräldrar och Saras pojkvän Emanuel.
Tack så JÄTTEMYCKET för att ni kom allihopa. Det betöd jättemycket för mig.
Min familj kom, och överaskade mig iklädda svenska folkdräkter, till kyrkan. Alla utom Sara som kände att detta med folkdräkt inte var riktigt vad hon hade lust med denna dag. De andra blev ett populärt fotograferingsobjekt bland kanarierna.
Aha, turister uppklädda i konstiga/annorlunda folkdräkter. Det måste vi ta kort på.
Jag (till höger), mina lillasystrar (Emma till vänster och Sara till höger) och mina föräldrar.
Efter dopet bar det upp till restaurangen där vi skålade, åt buffé och smakade på tårtan. Samt öppnade presenter.
Hela dagen gick i fullt ös och när jag kom hem ville jag bara sjunka ner i soffan. Men då skulle hyrbilen lämnas tillbaka och familj skjutsas till sina hotel resp. buss.
Sedan var det phu, ner i soffan och av med skorna.
Och jag vet, jag ser ut som en spädgris brevid mina piffiga systrar. Ingen behöver påpeka det. Men jag såg faktiskt hyffsad ut när jag åkte hemmifrån på morgonen. Sedan gör stressen, amningen och springa efter barn sitt med piffigheten.
Så är det med det.
Min lillasyster skrev senare på Facebook att hon varit på ett jättekonstigt spanskt dop. Det var konstigt för svenskarna att komma på spanskt dop där det festas och är folk som på ett svenskt bröllop. Och detta var ett söndagsdop där alla skulle jobba dagen efter.
Tänk hur ett lördagsdop blir då?!?
Och hur är det på ett spanskt bröllop?
Fest upp över öronen och inbjudna på runt 300 pers.
Och folk frågar varför vi inte är gifta. Pengar....
Senare ändrade dock syster inlägget på Facebook från konstigt till annorlunda.....Man ska inte vara inskränkt.
Ja, ni läser rätt.
Suck!
Det har gått mer än två månader och jag har fortfarande inte fått i väg dem.
Jag är hopplös.
Bättre blir det inte av att det inte blir något bra och jag är inte nöjd. Men de måste iväg nu. Octavio har tagit Alexander och åkt med svärmor för att veckohandla. Irma somnade just och jag har väl sisådär en 45 minuter innan de kommer hem igen.
Nu måste detta bli klart för annars så rullar tiden iväg och detta kommer att bli mycket mer pinsamt än det redan är.
Jag är så ledsen för att tack-korten inte kommit tidigare.
Tack alla ni som gjorde dopdagen till ett så fint, men stressigt och nervöst, minne.
Det var många som kom till dopet, ännu fler som lämnade ett litet minne efter sig och några speciella som hjälpte mig mitt i kaoset.
TACK!
Tro inte att ni blivit bortglömda eller att jag inte är tacksam för all hjälp och alla presenter.
Så är det INTE!!!!
Irma Johanna döptes i kyrkan i Arucas den 9:e januari 2011.
Gudmödrar var mina systrar Sara & Emma som kommit ända från Sverige för att vara med. Fler som kom från Sverige var mina föräldrar och Saras pojkvän Emanuel.
Tack så JÄTTEMYCKET för att ni kom allihopa. Det betöd jättemycket för mig.
Min familj kom, och överaskade mig iklädda svenska folkdräkter, till kyrkan. Alla utom Sara som kände att detta med folkdräkt inte var riktigt vad hon hade lust med denna dag. De andra blev ett populärt fotograferingsobjekt bland kanarierna.
Aha, turister uppklädda i konstiga/annorlunda folkdräkter. Det måste vi ta kort på.
Jag (till höger), mina lillasystrar (Emma till vänster och Sara till höger) och mina föräldrar.
Efter dopet bar det upp till restaurangen där vi skålade, åt buffé och smakade på tårtan. Samt öppnade presenter.
Hela dagen gick i fullt ös och när jag kom hem ville jag bara sjunka ner i soffan. Men då skulle hyrbilen lämnas tillbaka och familj skjutsas till sina hotel resp. buss.
Sedan var det phu, ner i soffan och av med skorna.
Och jag vet, jag ser ut som en spädgris brevid mina piffiga systrar. Ingen behöver påpeka det. Men jag såg faktiskt hyffsad ut när jag åkte hemmifrån på morgonen. Sedan gör stressen, amningen och springa efter barn sitt med piffigheten.
Så är det med det.
Min lillasyster skrev senare på Facebook att hon varit på ett jättekonstigt spanskt dop. Det var konstigt för svenskarna att komma på spanskt dop där det festas och är folk som på ett svenskt bröllop. Och detta var ett söndagsdop där alla skulle jobba dagen efter.
Tänk hur ett lördagsdop blir då?!?
Och hur är det på ett spanskt bröllop?
Fest upp över öronen och inbjudna på runt 300 pers.
Och folk frågar varför vi inte är gifta. Pengar....
Senare ändrade dock syster inlägget på Facebook från konstigt till annorlunda.....Man ska inte vara inskränkt.
Skrivet den: 2011-03-11 Klockan: 11:41:00
Morgonsväng har guld...
Jag har varit i väg med Alexander till skolan nu på morgonen. Trodde ju att de hade denna veckan ledigt eftersom det var karneval och hade därför inte gått iväg med honom varken på onsdagen eller torsdagen.
Men igår när jag tittade ut genom fönstret och såg alla barnen på skolgården (vi har en privatskola på bottenplanet i vår byggnad, men jättedyr) så blev jag tveksam om det verkligen hade hela veckan ledigt och inte bara på tisdagen som var helgdag.
Jag tittade i skolpapprena och visst var det så. Tisdagen var helgdag, resten av veckan stog det inget om.
PINSAMT!
Jag hade glömt att ta med mig min son till skolan...
Men när vi gick till vårdcentralen igår på Irmas 6-månaderskontroll (eget inlägg kommer) så träffade vi en morfar som alltid brukar gå med sitt barnbarn, som går i A:s klass, till skolan. Han sa att Paula, som flickan heter, var hemma hela veckan. Det hade mamman sagt.
Phu så då var det inte bara jag som hade missuppfattat dagarna.
Så vi knallade iväg till skolan i morse. Irma med feber för hon fick en spruta igår. Men alla på gott humör.
Det fanns INGEN utanför skolan.
Skumt.
Så vi gick hem igen och jag började bläddra bland papprena från skolan. DÄR på andra sidan om helgdagarna så stog det att denna veckan kunde bli ledig och man väntade på godkännande från skolledningen i den stunden som papprena skrevs.
Och?
Det hade tydligen blivit bestämt att veckan var ledig i alla fall. Det måste jag ha missat...
Jag och Irma i en smuttsig bilruta....på gott humör, det är ju fredag.
Så vi gick hem igen och åt frukost. Ja jag och Irma. Alexander hade förståss redan ätit.
Och tack för alla råd om mat och matning av Alexander. Det är skönt att höra andras åsikter i sådana här situationer.
Som info. kan jag meddela att Alexander fick välja mat igår och valde hamburgare som vi alla åt med stor aptit, både lunch och middag.
Utan så mycket strul.
Jag har hopp om att det kanske kan gå vägen om jag slappnar av lite i hela situationen och låter honom vara litegrann...
Han är ju trots allt i en trottsperiod just nu där allt är nej och jag vill inte.
Synd bara att det ska gå ut över maten.
Men om vi andra försöker ha det så trevligt som möjligt vid bordet så kanske han kommer självmant och slutar att använda matstunderna som situationer att utöva sitt trotts på.
Det var skönt att skriva av sig i alla fall.
Nu fortsätter vi på fredagen...
Vi höres.
/Y
Men igår när jag tittade ut genom fönstret och såg alla barnen på skolgården (vi har en privatskola på bottenplanet i vår byggnad, men jättedyr) så blev jag tveksam om det verkligen hade hela veckan ledigt och inte bara på tisdagen som var helgdag.
Jag tittade i skolpapprena och visst var det så. Tisdagen var helgdag, resten av veckan stog det inget om.
PINSAMT!
Jag hade glömt att ta med mig min son till skolan...
Men när vi gick till vårdcentralen igår på Irmas 6-månaderskontroll (eget inlägg kommer) så träffade vi en morfar som alltid brukar gå med sitt barnbarn, som går i A:s klass, till skolan. Han sa att Paula, som flickan heter, var hemma hela veckan. Det hade mamman sagt.
Phu så då var det inte bara jag som hade missuppfattat dagarna.
Så vi knallade iväg till skolan i morse. Irma med feber för hon fick en spruta igår. Men alla på gott humör.
Det fanns INGEN utanför skolan.
Skumt.
Så vi gick hem igen och jag började bläddra bland papprena från skolan. DÄR på andra sidan om helgdagarna så stog det att denna veckan kunde bli ledig och man väntade på godkännande från skolledningen i den stunden som papprena skrevs.
Och?
Det hade tydligen blivit bestämt att veckan var ledig i alla fall. Det måste jag ha missat...
Jag och Irma i en smuttsig bilruta....på gott humör, det är ju fredag.
Så vi gick hem igen och åt frukost. Ja jag och Irma. Alexander hade förståss redan ätit.
Och tack för alla råd om mat och matning av Alexander. Det är skönt att höra andras åsikter i sådana här situationer.
Som info. kan jag meddela att Alexander fick välja mat igår och valde hamburgare som vi alla åt med stor aptit, både lunch och middag.
Utan så mycket strul.
Jag har hopp om att det kanske kan gå vägen om jag slappnar av lite i hela situationen och låter honom vara litegrann...
Han är ju trots allt i en trottsperiod just nu där allt är nej och jag vill inte.
Synd bara att det ska gå ut över maten.
Men om vi andra försöker ha det så trevligt som möjligt vid bordet så kanske han kommer självmant och slutar att använda matstunderna som situationer att utöva sitt trotts på.
Det var skönt att skriva av sig i alla fall.
Nu fortsätter vi på fredagen...
Vi höres.
/Y
Skrivet den: 2011-03-10 Klockan: 11:14:22
Äta eller inte äta, det är frågan.....varje dag
Igår skickades Alexander i säng utan middag, och utan lunch också för den delen.
Ursch vilken hemsk mamma tänker ni säkert nu. Men det var hans egna val.
Jag är så himla trött på matsituationen här hemma. Så här ska det ju inte vara.
Det ska ju vara kul och gott att äta och just nu är det bara ångest.
Varenda gång, tre gånger om dagen.
Suck!
Så jag tog ett beslut om att här skulle det bli ändring. Jag skulle passa på nu under lovet när man inte känner någon press på sig att de måste äta och sova bra för att orka med skolan.
Men nu sitter jag här med mitt vanliga tvivel.
Vad är igentligen bäst?
Hur gör jag?
Vad är logiskt och normalt?
Som vanligt vet jag varken ut eller in och börjar tvivla på mina tankar så fort jag tänkt dem.
Det är inte det att Guldklimpen äter dåligt. Nej han äter bra, med god aptit och är inte såååå kräsen, äter det mesta.
OM han sätter sig vid bordet.
OM han äter.
OM jag inte givit upp redan vid första eller andra om:et.
För det första är det ett riktigt ståhej varenda gång som vi ska sätta oss vid bordet.
-Varsegoda, kom å ät, ropar jag en liten stund innan allt är klart. Så att det förbereds lite för svaret brukar alltid bli. Neeeej, jag håller på med ditten o datten.
Då kan jag svara, OK gör färdigt det då och kom å ät sedan.
Eftersedan, så ropar jag igen:
-Varsegoda och kom å ät.
Och så får man hålla på. Bråk, lock, hot osv.
Eller också tar man bara ungen och sätter honom på stolen punkt slut. Med resultat att det blir bråk vid bordet. Eller gråt och tandagnisslan.
Sedan kommder det andra.
-Jag tycker inte om detta. Jag vill inte ha. Jag är inte hungrig.
Nu kan man ta två vägar:
alt.1 - Du behöver inte äta, men du sitter kvar på stolen tillsammans med resten av familjen. Det brukar resultera i att han brukar börja äta av rena farten tillsammans med oss andra.
alt.2 - Smaka i alla fall på maten, du kanske tycker om den. Vilket resulterar i att han tycker om det och börjar äta.
Problem 3.
Efter ett par tuggor har den värsta hungern lagt sig och det finns andra saker som är roligare att göra än att äta. Prata om allt eller inget bara för att avbryta oss andra som försöker föra åtmindstånde någon konversation om dagen. Fippla med servetten elller smulorna på bordet.
Eller en massa andra saker.
- Ät nu Alexander. Kom igen och ät nu. Kom ihåg att äta nu Alexander. Nu är vi snart klara Alexander osv.
Vilket brukar resultera i att han säjer att han inte vill ha mer och att vi matar honom med resten av maten.
Det är ju inte det att han inte vill ha mer, för han äter ju om vi matar honom. Det är bara det att det finns massa andra saker som han vill göra istället för att äta, han är lat.
Fröken i skolan har också sagt att hon har problem med Alexander. Han äter så långsamt att han inte hinner bli färdig till det är dags för dem att börja med något annat. Och då har han BARA en färdigskalad och färdigklyftad mandarin att äta upp.
Nu till huvudbryt:
Under denna veckan som det inte är någon skola så tänkte jag att jag skulle prova ett nytt grepp. Vi kan ju inte ha det på detta sätt. Han måste lära sig att vi äter när vi äter, man äter för att det är gott och för att inte bli hungrig och när vi tar bort maten så finns det inte mer. Då är måltiden slut.
Så jag bestämde att jag bara skulle säja till när maten är klar. Inget tjat och inget tvingande till bordet. Jag och Irma sätter oss och äter och när vi är klara så tar jag bort maten. Då är måltiden slut. Har han inte kommit då så ville han inte äta.
Där har jag fått frångå mina principer att alla ska sitta vi bordet tillsammans vid måltiderna, även om man inte vill ha. För att det ska bli en gemensam stund av mys och prat.
Det gick inte. Det kostade på för mycket och vi blev osams varenda gång när det skulle tjatas hela tiden, kom nu då!
Och kommer han och sätter sig vid bordet och säjer på en gång:
-BLÄ jag tycker inte om detta, jag vill inte ha, så får det vara så då. Jag ska inte truga. Detta har varit svårt för jag är ju mamma, jag vill ju att han ska äta. Prova åtmindstånde har jag sagt ibland.
Jag vill ju att han ska lära sig att äter man inte så blir man hungrig sedan. Och jag tänker INTE laga speciell mat åt någon. Jag lagar det jag lagar, inget konstigt, vanlig mat.
Sedan om han under måltiden säjer:
-Jag är mätt nu, vill inte ha mer, eller bara slutar äta, så ska jag inte truga, påminna eller börja mata honom. Jag tar bara bort tallriken när vi andra är färdiga. Och då har jag verkligen gett honom tid. För först matar jag Irma, det tar TID. Och sedan äter jag. Så han har fått sin chans. Men detta var verkligen svårt. Matar-armen går sin egen väg och sätter igång av sig själv när han inte äter.
Allt detta tycker jag verkar väldigt logiskt, pedagogiskt och bra på alla sätt.
Måltiderna ska vara glada stunder där man njuter av maten och äter för att det är gott och man är hungrig.
När måltiden är slut så plockar man bort och då är det ingen mer mat förens vid nästa måltid.
Alla äter samtidigt och samma mat, tillsammans = trevlig familj.
Situationen är nu att han inte äter och jag kan inte låta bli att bli nervös och orolig. Jag kan inte låta honom vara. I går så åt han bara halva frukosten, ett bra mellanmål, ingen lunch och ingen middag.
That´s it!
I dag på morgonen var han så slö och kände sig dålig sa han.
Engergibrist tänker jag.
Men ändå så åt han bara halva frukosten.....hmmm.
Så börjar jag att tänka, att tvivla.
Han är ju bara 4 år. Han vet inte hur det ska vara. Jag är mamma jag vet hur det ska vara, jag vet att det räcker inte att äta som han gör. Han blir trött och gnällig.
Jag borde visa honom hur man ska göra för han är för liten för att veta själv. Även om han tror att han är stor.
Så nu sitter jag här med tvivlet igen.
Men jag orkar inte ha det som vi hade det.
SÅ?
Ursch vilken hemsk mamma tänker ni säkert nu. Men det var hans egna val.
Jag är så himla trött på matsituationen här hemma. Så här ska det ju inte vara.
Det ska ju vara kul och gott att äta och just nu är det bara ångest.
Varenda gång, tre gånger om dagen.
Suck!
Så jag tog ett beslut om att här skulle det bli ändring. Jag skulle passa på nu under lovet när man inte känner någon press på sig att de måste äta och sova bra för att orka med skolan.
Men nu sitter jag här med mitt vanliga tvivel.
Vad är igentligen bäst?
Hur gör jag?
Vad är logiskt och normalt?
Som vanligt vet jag varken ut eller in och börjar tvivla på mina tankar så fort jag tänkt dem.
Det är inte det att Guldklimpen äter dåligt. Nej han äter bra, med god aptit och är inte såååå kräsen, äter det mesta.
OM han sätter sig vid bordet.
OM han äter.
OM jag inte givit upp redan vid första eller andra om:et.
För det första är det ett riktigt ståhej varenda gång som vi ska sätta oss vid bordet.
-Varsegoda, kom å ät, ropar jag en liten stund innan allt är klart. Så att det förbereds lite för svaret brukar alltid bli. Neeeej, jag håller på med ditten o datten.
Då kan jag svara, OK gör färdigt det då och kom å ät sedan.
Eftersedan, så ropar jag igen:
-Varsegoda och kom å ät.
Och så får man hålla på. Bråk, lock, hot osv.
Eller också tar man bara ungen och sätter honom på stolen punkt slut. Med resultat att det blir bråk vid bordet. Eller gråt och tandagnisslan.
Sedan kommder det andra.
-Jag tycker inte om detta. Jag vill inte ha. Jag är inte hungrig.
Nu kan man ta två vägar:
alt.1 - Du behöver inte äta, men du sitter kvar på stolen tillsammans med resten av familjen. Det brukar resultera i att han brukar börja äta av rena farten tillsammans med oss andra.
alt.2 - Smaka i alla fall på maten, du kanske tycker om den. Vilket resulterar i att han tycker om det och börjar äta.
Problem 3.
Efter ett par tuggor har den värsta hungern lagt sig och det finns andra saker som är roligare att göra än att äta. Prata om allt eller inget bara för att avbryta oss andra som försöker föra åtmindstånde någon konversation om dagen. Fippla med servetten elller smulorna på bordet.
Eller en massa andra saker.
- Ät nu Alexander. Kom igen och ät nu. Kom ihåg att äta nu Alexander. Nu är vi snart klara Alexander osv.
Vilket brukar resultera i att han säjer att han inte vill ha mer och att vi matar honom med resten av maten.
Det är ju inte det att han inte vill ha mer, för han äter ju om vi matar honom. Det är bara det att det finns massa andra saker som han vill göra istället för att äta, han är lat.
Fröken i skolan har också sagt att hon har problem med Alexander. Han äter så långsamt att han inte hinner bli färdig till det är dags för dem att börja med något annat. Och då har han BARA en färdigskalad och färdigklyftad mandarin att äta upp.
Nu till huvudbryt:
Under denna veckan som det inte är någon skola så tänkte jag att jag skulle prova ett nytt grepp. Vi kan ju inte ha det på detta sätt. Han måste lära sig att vi äter när vi äter, man äter för att det är gott och för att inte bli hungrig och när vi tar bort maten så finns det inte mer. Då är måltiden slut.
Så jag bestämde att jag bara skulle säja till när maten är klar. Inget tjat och inget tvingande till bordet. Jag och Irma sätter oss och äter och när vi är klara så tar jag bort maten. Då är måltiden slut. Har han inte kommit då så ville han inte äta.
Där har jag fått frångå mina principer att alla ska sitta vi bordet tillsammans vid måltiderna, även om man inte vill ha. För att det ska bli en gemensam stund av mys och prat.
Det gick inte. Det kostade på för mycket och vi blev osams varenda gång när det skulle tjatas hela tiden, kom nu då!
Och kommer han och sätter sig vid bordet och säjer på en gång:
-BLÄ jag tycker inte om detta, jag vill inte ha, så får det vara så då. Jag ska inte truga. Detta har varit svårt för jag är ju mamma, jag vill ju att han ska äta. Prova åtmindstånde har jag sagt ibland.
Jag vill ju att han ska lära sig att äter man inte så blir man hungrig sedan. Och jag tänker INTE laga speciell mat åt någon. Jag lagar det jag lagar, inget konstigt, vanlig mat.
Sedan om han under måltiden säjer:
-Jag är mätt nu, vill inte ha mer, eller bara slutar äta, så ska jag inte truga, påminna eller börja mata honom. Jag tar bara bort tallriken när vi andra är färdiga. Och då har jag verkligen gett honom tid. För först matar jag Irma, det tar TID. Och sedan äter jag. Så han har fått sin chans. Men detta var verkligen svårt. Matar-armen går sin egen väg och sätter igång av sig själv när han inte äter.
Allt detta tycker jag verkar väldigt logiskt, pedagogiskt och bra på alla sätt.
Måltiderna ska vara glada stunder där man njuter av maten och äter för att det är gott och man är hungrig.
När måltiden är slut så plockar man bort och då är det ingen mer mat förens vid nästa måltid.
Alla äter samtidigt och samma mat, tillsammans = trevlig familj.
Situationen är nu att han inte äter och jag kan inte låta bli att bli nervös och orolig. Jag kan inte låta honom vara. I går så åt han bara halva frukosten, ett bra mellanmål, ingen lunch och ingen middag.
That´s it!
I dag på morgonen var han så slö och kände sig dålig sa han.
Engergibrist tänker jag.
Men ändå så åt han bara halva frukosten.....hmmm.
Så börjar jag att tänka, att tvivla.
Han är ju bara 4 år. Han vet inte hur det ska vara. Jag är mamma jag vet hur det ska vara, jag vet att det räcker inte att äta som han gör. Han blir trött och gnällig.
Jag borde visa honom hur man ska göra för han är för liten för att veta själv. Även om han tror att han är stor.
Så nu sitter jag här med tvivlet igen.
Men jag orkar inte ha det som vi hade det.
SÅ?
Skrivet den: 2011-03-10 Klockan: 00:21:53
Löööööve ♥ ♥ ♥
Jag hade planerat att sätta mig här efter middagen och skriva en massa inlägg och bland annat berätta om lördagens akutbesök, stora karnevalståget och dagens öronundersökning.
Men vet ni?
Jag fastnade framför TV:n och en hederlig amerikansk löööve-film.
Det är så härligt att se sånt skräp ibland och bara slappna av och drömma sig bort till drömprins, perfekta kroppar och lyckliga slut och en kärlek som övervinner alla svårigheter. Ja inte för att det finns några sådana i filmens slut men ändå.
Där finns inga snoriga näsor, hängiga bilringar eller tråkiga vardagar. Allt det som finns i mitt liv just nu.
Bara att drömma sig bort.
Jag vet att sådana filer är skräp för hjärnan och att livet inte går till på detta sätt.....men ändå. Det är så sött.
The perfect man eller som jag såg den El hombre perfecto på spanska såklart.
Och här så skulle det naturligtvis komma ett klipp från youtube men ibland är det som förgjort att få till det.
Ni får klicka på länken istället, helt enkelt.
>>>http://www.youtube.com/watch?v=QtLXpe4e4xk
En helt vanlig amerikansk kärleksfilm som bara gör en så härligt glad. Och så är ju snyggingen Mr Big från SATC med.
Nu en god natt!
/Y
Men vet ni?
Jag fastnade framför TV:n och en hederlig amerikansk löööve-film.
Det är så härligt att se sånt skräp ibland och bara slappna av och drömma sig bort till drömprins, perfekta kroppar och lyckliga slut och en kärlek som övervinner alla svårigheter. Ja inte för att det finns några sådana i filmens slut men ändå.
Där finns inga snoriga näsor, hängiga bilringar eller tråkiga vardagar. Allt det som finns i mitt liv just nu.
Bara att drömma sig bort.
Jag vet att sådana filer är skräp för hjärnan och att livet inte går till på detta sätt.....men ändå. Det är så sött.
The perfect man eller som jag såg den El hombre perfecto på spanska såklart.
Och här så skulle det naturligtvis komma ett klipp från youtube men ibland är det som förgjort att få till det.
Ni får klicka på länken istället, helt enkelt.
>>>http://www.youtube.com/watch?v=QtLXpe4e4xk
En helt vanlig amerikansk kärleksfilm som bara gör en så härligt glad. Och så är ju snyggingen Mr Big från SATC med.
Nu en god natt!
/Y
Skrivet den: 2011-03-09 Klockan: 00:44:41
Karneval i skolan
I fredags hade barnen i Alexanders skola karnevalståg ute på gatan. Alla föräldrar var inbjudna att komma och titta på.
Det var småklasserna som fick komma ut och lufta sina hemmagjorda maraccas och dansa till trummryttmerna. Årskurs 3 år (där Alexander går), 4 år och 5 år.
Som vanligt här, så var det fullt ståhej och de som uppförde sig sämst var föräldrarna som trängdes och knuffades med varandra för att komma så nära som möjligt och fånga sina små telningar på film eller bild.
De flesta av mina bilder blev förstörda pga att föräldrar trängde sig fram och ställde sig framför min kamera. Jag hade Irma i bärselen på magen så jag kunde inte knuffas så bra. Då hamnar man i skymundan...
Men några fina bilder fick jag.
Håll till godo.
Innan vi gick hemifrån på morgonen.
Här kommer de ut från skolan via stora entren.
Alexanders klass och fröken. Alex vrider huvet ur led för att se om vi kommit.
Föräldrarna som galningar i sin iver att fotta de små.
Min lille sjömatros, mammas stolthet.
Octavio kunde komma ifrån en sväng också till Alexanders stora förtjusning och farmor kom, lagom tills det var slut och barnen tågade in i skolan igen. Det är min svärmor det...
Sedan gick jag iväg och fick stå 1 timme i kö på banken, medans min feber steg och jag fick nackspärr och ont i ryggen av Irma i bärselen. Då hade jag inte ätit frukost än och var död av sömnbrist från natten.
När jag kom hem så stupade jag i säng och låg där och tog igen mig innan det var dags att sätta igång med dagen. Eller det var nästan dags att gå och hämta hem A igen.,
Det var den dagen som avslutades med uppätningen av hyrespengarna men som till slut även fick sitt slut även den.
Hyrespengarna är numera tillrättakomna och insatta på kontot igen. Men det blev en helg full med oro över att de hade kommit bort.
Åh vad jag tycker om maskiner som inte funkar...
/Y
Det var småklasserna som fick komma ut och lufta sina hemmagjorda maraccas och dansa till trummryttmerna. Årskurs 3 år (där Alexander går), 4 år och 5 år.
Som vanligt här, så var det fullt ståhej och de som uppförde sig sämst var föräldrarna som trängdes och knuffades med varandra för att komma så nära som möjligt och fånga sina små telningar på film eller bild.
De flesta av mina bilder blev förstörda pga att föräldrar trängde sig fram och ställde sig framför min kamera. Jag hade Irma i bärselen på magen så jag kunde inte knuffas så bra. Då hamnar man i skymundan...
Men några fina bilder fick jag.
Håll till godo.
Innan vi gick hemifrån på morgonen.
Här kommer de ut från skolan via stora entren.
Alexanders klass och fröken. Alex vrider huvet ur led för att se om vi kommit.
Föräldrarna som galningar i sin iver att fotta de små.
Min lille sjömatros, mammas stolthet.
Octavio kunde komma ifrån en sväng också till Alexanders stora förtjusning och farmor kom, lagom tills det var slut och barnen tågade in i skolan igen. Det är min svärmor det...
Sedan gick jag iväg och fick stå 1 timme i kö på banken, medans min feber steg och jag fick nackspärr och ont i ryggen av Irma i bärselen. Då hade jag inte ätit frukost än och var död av sömnbrist från natten.
När jag kom hem så stupade jag i säng och låg där och tog igen mig innan det var dags att sätta igång med dagen. Eller det var nästan dags att gå och hämta hem A igen.,
Det var den dagen som avslutades med uppätningen av hyrespengarna men som till slut även fick sitt slut även den.
Hyrespengarna är numera tillrättakomna och insatta på kontot igen. Men det blev en helg full med oro över att de hade kommit bort.
Åh vad jag tycker om maskiner som inte funkar...
/Y
Skrivet den: 2011-03-08 Klockan: 00:24:36
Vecka med fullt ös
Förra veckan var ju som sagt fullt ös och det blev inte mycket tid hemma för undanplock, vilket resulterade i ett upp-och-nervänt hem.
Eftersom helgen sedan inte blev den hemmapysselhelg som jag tänkt mig så har vi fortfarande ett upp- och nervänt hem.
Hmmmm, fast undrar om det brukar vara rättvänt igentligen.....
Ibland gör vi sådär.
Tar en vecka och utför en massa ärenden hit och dit. Får allt överstökat som bara ligget och pockar på att bli gjort. Och eftersom allt tar så lång tid att få gjort här nere och vi har så få timmar på dygnet att göra det på så brukar det gå åt en massa tid. Tid som tas från allt det andra som man måste hinna med. Som då hamnar på efterkälken.
Därför har det varit lite sporadiskt här på bloggen.
Och ÄNNU mer sporadiskt i diskhon och tvättmaskinen hemma.
Vi fick äntligen tag i en ny bilstol åt Alexander - titta så det ser ut med den gamla. Huvudet högre än kanten på stolen, så får det ju inte se ut...
Men i morgon är det helgdag här. Ungarna är lediga från skolan hela denna veckan. Och i morgon har vi sagt att vi ska banne oss inte gå utanför dörren. Utan bara vara hemma och plocka undan. Förutom då en sväng upp på stan för att betala en P-bot som landade på bilrutan i kväll när vi var på karnevalen.
Veckan som var i korthet:
Måndag: Då åkte vi till IKEA och handlade, framför allt en lampa till balkongen som ska bli en klädkammare så att vi ska kunna arbeta där även efter att det blivit mörkt. Men som brukligt är så kommer man ju inte ifrån IKEA med bara EN vara och utan att ha spenderat FLERA timmar där. Så där gick den dagen. Vi fick ju förståss avsluta med den obligatoriska varmkorven, som INTE kostar 5 kronor här utan det dubbla.
Tisdag: Åkte vi till ett köpcentrum en bit utanför Las Palmas för att kolla in en maskeradkostym till Alexander inför Karnevalen. Vi skulle igentligen till en annan affär och kolla in en ny bilstol åt samme herre men eftersom det ligger en bra maskerad-affär intill så försökte vi slå två flugor. Nu gick inte det för den kostymen som vi ville ha (Sportacus i Lazy town - har ni den hemma, TV serie för barn?) hade de inte. Så vi fick åka vidare och leta. Men inte denna dagen. För den var redan till ända efter att vi valt bilstol och ätit middag på MC:D.
Onsdagen: Vi fick åka vidare till ett annat köpcentrum och en annan kostymaffär, nämligen Toys Rús, för att leta den optimala kostymen. Men där berättade de att de tagit in 10 kostymen och att de sålt slut redan innan lunchtid. Några fler var inte planerade att komma in. Jaha ja, det var bara att tänka om. Alex valde då en brandmankostym och den var rätt bra ändå. Fast det blir ju inte riktigt så bra som det man har tänkt sig när man måste tänka om och bestämma något annat. Nästa år kanske jag kan vara en pysslig mamma och börja sy en egen kostym sisådär ett ½-år i förväg.
Hahhhahhahah, det är ju knappt att jag tror det själv men man kan ju alltid hoppas.
Torsdagen: Då är det veckohandling, och normalt sett så åker O själv med svärmor och en lista från mig. Jag är hemma med barnen och försöker klara av middag, duschning och läggning själv. Denna dagen skulle även en sjömanskostym sys. Det gick ganska bra och jag hann färdigt innan 12-slaget.
Fredag: Då var det karnevalståg med Alexanders skola. Men det förtjänar ett eget inlägg så det återkommer jag om. Och resten av dagen blev en hemsk dag som avslutades med att bankomaten (som naturligtvis inte är en bankomat, för det finns ju inte här, men ni förstår vad jag menar) åt upp mina hyrespengar som jag skulle sätta in. Typiskt nog så gick den sönder, precis när jag kört in pengarna i insättningsluckan. Meddelandet om att transaktionen kan inte genomföras pga tekniskt fel, kom upp på skärmen men inga pengar återlämnades. De är smarta de rackarns apparaterna. Så blev det ju en massa strul med detta och oro hela helgen för att pengarna skulle vara försvunna. Det hjälpte ju inte riktigt till för att slappna av och återhämta sig.
Det var den veckan den i korta ordalag. Hela tiden var vi förkylda som bara den jag, Alexander och stackars Irma. Snor, snorpapper och nässpray. Det var vad vi höll på med. Den ende som var frisk var Pappa som var ute och jobbade. Jag börjar att misstänka att det är något med lägenheten. 6 veckors förkylning, öroninflammation, halsfluss och halsont, och jag ser ingen bättring än, DET är inte normalt.
Imorgon återkommer jag med älsklingsmatrosen som var på karnevalståg. SÅ söt!
God natt!
/Y
Eftersom helgen sedan inte blev den hemmapysselhelg som jag tänkt mig så har vi fortfarande ett upp- och nervänt hem.
Hmmmm, fast undrar om det brukar vara rättvänt igentligen.....
Ibland gör vi sådär.
Tar en vecka och utför en massa ärenden hit och dit. Får allt överstökat som bara ligget och pockar på att bli gjort. Och eftersom allt tar så lång tid att få gjort här nere och vi har så få timmar på dygnet att göra det på så brukar det gå åt en massa tid. Tid som tas från allt det andra som man måste hinna med. Som då hamnar på efterkälken.
Därför har det varit lite sporadiskt här på bloggen.
Och ÄNNU mer sporadiskt i diskhon och tvättmaskinen hemma.
Vi fick äntligen tag i en ny bilstol åt Alexander - titta så det ser ut med den gamla. Huvudet högre än kanten på stolen, så får det ju inte se ut...
Men i morgon är det helgdag här. Ungarna är lediga från skolan hela denna veckan. Och i morgon har vi sagt att vi ska banne oss inte gå utanför dörren. Utan bara vara hemma och plocka undan. Förutom då en sväng upp på stan för att betala en P-bot som landade på bilrutan i kväll när vi var på karnevalen.
Veckan som var i korthet:
Måndag: Då åkte vi till IKEA och handlade, framför allt en lampa till balkongen som ska bli en klädkammare så att vi ska kunna arbeta där även efter att det blivit mörkt. Men som brukligt är så kommer man ju inte ifrån IKEA med bara EN vara och utan att ha spenderat FLERA timmar där. Så där gick den dagen. Vi fick ju förståss avsluta med den obligatoriska varmkorven, som INTE kostar 5 kronor här utan det dubbla.
Tisdag: Åkte vi till ett köpcentrum en bit utanför Las Palmas för att kolla in en maskeradkostym till Alexander inför Karnevalen. Vi skulle igentligen till en annan affär och kolla in en ny bilstol åt samme herre men eftersom det ligger en bra maskerad-affär intill så försökte vi slå två flugor. Nu gick inte det för den kostymen som vi ville ha (Sportacus i Lazy town - har ni den hemma, TV serie för barn?) hade de inte. Så vi fick åka vidare och leta. Men inte denna dagen. För den var redan till ända efter att vi valt bilstol och ätit middag på MC:D.Onsdagen: Vi fick åka vidare till ett annat köpcentrum och en annan kostymaffär, nämligen Toys Rús, för att leta den optimala kostymen. Men där berättade de att de tagit in 10 kostymen och att de sålt slut redan innan lunchtid. Några fler var inte planerade att komma in. Jaha ja, det var bara att tänka om. Alex valde då en brandmankostym och den var rätt bra ändå. Fast det blir ju inte riktigt så bra som det man har tänkt sig när man måste tänka om och bestämma något annat. Nästa år kanske jag kan vara en pysslig mamma och börja sy en egen kostym sisådär ett ½-år i förväg.
Hahhhahhahah, det är ju knappt att jag tror det själv men man kan ju alltid hoppas.
Torsdagen: Då är det veckohandling, och normalt sett så åker O själv med svärmor och en lista från mig. Jag är hemma med barnen och försöker klara av middag, duschning och läggning själv. Denna dagen skulle även en sjömanskostym sys. Det gick ganska bra och jag hann färdigt innan 12-slaget.
Fredag: Då var det karnevalståg med Alexanders skola. Men det förtjänar ett eget inlägg så det återkommer jag om. Och resten av dagen blev en hemsk dag som avslutades med att bankomaten (som naturligtvis inte är en bankomat, för det finns ju inte här, men ni förstår vad jag menar) åt upp mina hyrespengar som jag skulle sätta in. Typiskt nog så gick den sönder, precis när jag kört in pengarna i insättningsluckan. Meddelandet om att transaktionen kan inte genomföras pga tekniskt fel, kom upp på skärmen men inga pengar återlämnades. De är smarta de rackarns apparaterna. Så blev det ju en massa strul med detta och oro hela helgen för att pengarna skulle vara försvunna. Det hjälpte ju inte riktigt till för att slappna av och återhämta sig.
Det var den veckan den i korta ordalag. Hela tiden var vi förkylda som bara den jag, Alexander och stackars Irma. Snor, snorpapper och nässpray. Det var vad vi höll på med. Den ende som var frisk var Pappa som var ute och jobbade. Jag börjar att misstänka att det är något med lägenheten. 6 veckors förkylning, öroninflammation, halsfluss och halsont, och jag ser ingen bättring än, DET är inte normalt.
Imorgon återkommer jag med älsklingsmatrosen som var på karnevalståg. SÅ söt!
God natt!
/Y
Skrivet den: 2011-03-07 Klockan: 00:03:10
Söndagsfilosofering
God Afton!
Här sitter jag framför datorn med en bunke glass och min klassiska söndagsångest.
Återigen går en supersnabb helg mot sitt slut och jag har inte gjort ett enda dugg av det som jag skulle göra. Jag har gjort en del andra saker. Men det som jag SKULLE göra, det som behövdes göras, har jag alltså inte gjort.
Och det känns lite sorgligt...
Berget med saker som behövs göras växer sig större och större för varje dag.
Berget med saker som jag VILL göra är redan så stort att det inte får plats. Och tiden bara rinner förbi. Springer förbi. Rusar förbi....och bort. Borta för alltid.
Livet, det är ju det som är nu, dessa dagar som man kämpar på för att göra allt det som håller oss flytande. Laga mat, borsta tänderna, snyta snoriga näsor osv. Allt det som borde göras som bädda rent i sängarna, montera upp lampan, fixa dessa papper, det får komma när det hinns med.
Och allt detta som jag vill göra, sy lite grann, läsa de där tidningarna, uppdatera hemsidan, det blir nästan aldrig gjort.
Njutning, det är en god bok på stranden, för sig själv......tex.
Njutningarna, de hamnar alltid på efterkälken.
Livet, det rusar på med alla måsten och när jag tänker efter så har jag inte njutit. Bara rusat fram som en ångvält för att hinna allt det jag måste och komma fram till slutet på dagen och få tre sekunder för mig själv och glassen framför datorn...
Jag är så rädd för att livet ska rusa på som det gör nu och så vipps en dag så är det slut. Och då sitta där och ångra att jag inte gjorde på ett annat sätt och njöt....av livet.
För det tar ju slut en dag.
Tänk om man då bara har rusat på och stressat fram och helt missat livet.
Ja den här helgen har kommit till sin ända och det är dags att gå och lägga sig.
Jag har inte suttit vid datorn på hela helgen. Får försöka uppdatera i veckan som kommer. Barnen är hemma från skolan nästa vecka för det är karneval. Typ som sportlov hemma fastän med karnevalande istället för sportande.
Jag har inte fått ett enda mail.....
Fast å andra sidan har jag inte skrivit nåt heller.
Så det går väl jämt ut.
Nu är det nog dags att jag går och lägger mig innan jag filosoferar för mycket och blir konstig (are) i knoppen.
God Natt, vi hörs i morgon.
/Y
Här sitter jag framför datorn med en bunke glass och min klassiska söndagsångest.
Återigen går en supersnabb helg mot sitt slut och jag har inte gjort ett enda dugg av det som jag skulle göra. Jag har gjort en del andra saker. Men det som jag SKULLE göra, det som behövdes göras, har jag alltså inte gjort.
Och det känns lite sorgligt...
Berget med saker som behövs göras växer sig större och större för varje dag.
Berget med saker som jag VILL göra är redan så stort att det inte får plats. Och tiden bara rinner förbi. Springer förbi. Rusar förbi....och bort. Borta för alltid.
Livet, det är ju det som är nu, dessa dagar som man kämpar på för att göra allt det som håller oss flytande. Laga mat, borsta tänderna, snyta snoriga näsor osv. Allt det som borde göras som bädda rent i sängarna, montera upp lampan, fixa dessa papper, det får komma när det hinns med.
Och allt detta som jag vill göra, sy lite grann, läsa de där tidningarna, uppdatera hemsidan, det blir nästan aldrig gjort.
Njutning, det är en god bok på stranden, för sig själv......tex.
Njutningarna, de hamnar alltid på efterkälken.
Livet, det rusar på med alla måsten och när jag tänker efter så har jag inte njutit. Bara rusat fram som en ångvält för att hinna allt det jag måste och komma fram till slutet på dagen och få tre sekunder för mig själv och glassen framför datorn...
Jag är så rädd för att livet ska rusa på som det gör nu och så vipps en dag så är det slut. Och då sitta där och ångra att jag inte gjorde på ett annat sätt och njöt....av livet.
För det tar ju slut en dag.
Tänk om man då bara har rusat på och stressat fram och helt missat livet.
Ja den här helgen har kommit till sin ända och det är dags att gå och lägga sig.
Jag har inte suttit vid datorn på hela helgen. Får försöka uppdatera i veckan som kommer. Barnen är hemma från skolan nästa vecka för det är karneval. Typ som sportlov hemma fastän med karnevalande istället för sportande.
Jag har inte fått ett enda mail.....
Fast å andra sidan har jag inte skrivit nåt heller.
Så det går väl jämt ut.
Nu är det nog dags att jag går och lägger mig innan jag filosoferar för mycket och blir konstig (are) i knoppen.
God Natt, vi hörs i morgon.
/Y
Skrivet den: 2011-03-04 Klockan: 22:18:52
Äntligen natt!
ÄNTLIGEN!
En h-vetes dag, som avslutades med att bankomaten åt upp hyrespengarna som jag skulle betala in och det kan inte komma någon för att lösa problemet förens på måndag - viva España, är äntligen till ända.
Tänk, vad bra att sådana dagar tar slut också...
Nu ska jag gå och lägga mig och hoppas på att morgondagen har guld i mun.
På återseénde och en God Natt önskas.
/Y
Skrivet den: 2011-03-03 Klockan: 23:51:27
Min egen lille sjömatros
Jag har precis avslutat skapandet av en karnevalskostym till lille Alexander som han ska ha i skolan i morgon. Karnevalen är i full gång här i Las Palmas och temat i år är havet.
I Alexanders skola har man fest i morgon och alla "mammor" fick i uppdrag att sy en matroskrage och köpa en hatt till sina barn.
Nu har jag suttit och knåpat med mitt och det blev ganska bra. Fy 70-singen vad jag har saknat att sy. Jag älskar ju att sy och skapa nya kläder eller knanske bara sy om gamla, men på sista tiden har det ju knappt funnits tid att gå på toan så syendet ha kommit lite i skymundan. Men nu var jag ju tvungen att sätta mig och då kom den gamla lusten över mig.
Man kanske skulle ta sig lite tid.
I morgon bitti, klockan 9 så ska barnen i skolan gå tåg ute på gatan och sjunga och spela för alla föräldrar. Jag hoppas SÅ att det inte regnar och blir förstört. För idag har det varit lite konstigt väder så man vet aldrig.
Octavio är så ledsen att det är på morgonen. För då kan han inte komma och titta utan måste köra som en galning med sin lastbil för att hinna allt.
Men svärmor kommer ju. Skamm vore väl annars, även fastän hon i normala fall ligger och sover vid den tiden.
Nu ska jag gå och lägga mig och hoppas på en lugn natt utan några skrämslingar. Fast känner jag mig rätt så måste jag upp och känna på pannor i alla fall för att försäkra mig om att ingen feber stiger. Har man väl blivit skrämd en gång så....
God natt!
I Alexanders skola har man fest i morgon och alla "mammor" fick i uppdrag att sy en matroskrage och köpa en hatt till sina barn.
Nu har jag suttit och knåpat med mitt och det blev ganska bra. Fy 70-singen vad jag har saknat att sy. Jag älskar ju att sy och skapa nya kläder eller knanske bara sy om gamla, men på sista tiden har det ju knappt funnits tid att gå på toan så syendet ha kommit lite i skymundan. Men nu var jag ju tvungen att sätta mig och då kom den gamla lusten över mig.
Man kanske skulle ta sig lite tid.
I morgon bitti, klockan 9 så ska barnen i skolan gå tåg ute på gatan och sjunga och spela för alla föräldrar. Jag hoppas SÅ att det inte regnar och blir förstört. För idag har det varit lite konstigt väder så man vet aldrig.
Octavio är så ledsen att det är på morgonen. För då kan han inte komma och titta utan måste köra som en galning med sin lastbil för att hinna allt.
Men svärmor kommer ju. Skamm vore väl annars, även fastän hon i normala fall ligger och sover vid den tiden.
Nu ska jag gå och lägga mig och hoppas på en lugn natt utan några skrämslingar. Fast känner jag mig rätt så måste jag upp och känna på pannor i alla fall för att försäkra mig om att ingen feber stiger. Har man väl blivit skrämd en gång så....
God natt!
Skrivet den: 2011-03-03 Klockan: 16:48:46
Natt-skrämning
I natt fick jag mig en riktig skrämning och ingen rolig sådan, om det nu finns roliga...
Jag låg och sov som vanligt vid 00:30-tiden (länge sedan är de tiderna då man inte ens hade kommit ifrån FÖR-festen vid den tiden...).
Plötsligt så vaknade jag.
Det var nåt som var fel.
Jag låg still och lyssnade.
Jag hörde att Irma var på G att vakna i sin säng och låg bara och väntade på startsignalen, man vet aldrig hon kanske skulle somna om igen utan att jag gjorde någonting. Nån gång måste hon ju lära sig det också.
Men det kom inget.
Jag hörde hur det prasslade i hennes säng men jag hörde inget gnäll.
Vad konstigt.
Jag gick upp och tittade ner. Där låg hon, och var vaken, som jag såg det. Iskall om armarna som var ovanför täcket (helt omöjligt att få en bebis att ligga med armarna under täcket) och skakade.
Hon sa fortfarande ingenting.
Nu blev jag orolig.
Kände på pannan, glödhet.
Jag tog upp henne och lade henne i min säng, tände lampan (man ser inte så bra i mörkret) och inspekterade henne.
Hon reagerade inte och hade ögonen halvöppna. Kroppen skakade som något mellan darr och kramp. Såg väldigt otäckt ut.
Nu blev jag väldigt orolig och väckte Octavio. Vi klädde av henne och tog tempen i rumpan och hon reagerade fortfarande inte. Jättekonstigt för normalt sett så vaknar hon av minsta pip.
Men hon hade "bara" 38,5 grader, det lugnade mig lite.
Men jag var orolig över att hon skakade och inte reagerade.
Hon sover, sa Octavio.
Men jag var inte så säker.
Hur vet man att någon är medvetslös?
Vad är skillnaden på att sova och vara medvetslös?
Ska jag åka till akuten?
Nåt är fel sa jag till Octavio och ångesten kramade om mitt hjärta. Tänk om något allvarligt håller på att hända och här sitter jag och inte gör någonting.
Någon har lärt mig att när ett barn gråter så är det bra. Det betyder att barnet i alla fall har krafter att gråta. Men om det bara är apatiskt och slappt så är dett allvarliga saker på G. Då ska man söka hjälp.
Octavio försökte lugna mig. Hon sover bara sa han, hon sover djupt. Hon skakar för att febern håller på att gå upp och hon fryser.
Men jag var jätterädd. Hon ville inte ens ta bröstet och det är konstigt.
Hur som helst, jag gav henne febernedsättande och så satt jag med henne i mina armar och det verkade som Octavio hade rätt. Hur otroligt det än var så sov hon nog, djupt.
Jag satt där till klockan 02, då hade febern gått ner och hon sov lugnt och avslappnat. Då lade jag henne bredvid mig och halvslummrade resten av natten, ständigt vakande.
När morgonen kom så var febern borta och hon var helt som vanligt, förutom jätteförkyld, precis som jag.
Men vad otäckt detta var. Jag blev ordentligt skrämd.
Hur vet man egentligen när det är riktigt allvarligt?
Det är svårt...
De små är ju så söta när det sover....som de ska göra....när allt är normalt.
Jag låg och sov som vanligt vid 00:30-tiden (länge sedan är de tiderna då man inte ens hade kommit ifrån FÖR-festen vid den tiden...).
Plötsligt så vaknade jag.
Det var nåt som var fel.
Jag låg still och lyssnade.
Jag hörde att Irma var på G att vakna i sin säng och låg bara och väntade på startsignalen, man vet aldrig hon kanske skulle somna om igen utan att jag gjorde någonting. Nån gång måste hon ju lära sig det också.
Men det kom inget.
Jag hörde hur det prasslade i hennes säng men jag hörde inget gnäll.
Vad konstigt.
Jag gick upp och tittade ner. Där låg hon, och var vaken, som jag såg det. Iskall om armarna som var ovanför täcket (helt omöjligt att få en bebis att ligga med armarna under täcket) och skakade.
Hon sa fortfarande ingenting.
Nu blev jag orolig.
Kände på pannan, glödhet.
Jag tog upp henne och lade henne i min säng, tände lampan (man ser inte så bra i mörkret) och inspekterade henne.
Hon reagerade inte och hade ögonen halvöppna. Kroppen skakade som något mellan darr och kramp. Såg väldigt otäckt ut.
Nu blev jag väldigt orolig och väckte Octavio. Vi klädde av henne och tog tempen i rumpan och hon reagerade fortfarande inte. Jättekonstigt för normalt sett så vaknar hon av minsta pip.
Men hon hade "bara" 38,5 grader, det lugnade mig lite.
Men jag var orolig över att hon skakade och inte reagerade.
Hon sover, sa Octavio.
Men jag var inte så säker.
Hur vet man att någon är medvetslös?
Vad är skillnaden på att sova och vara medvetslös?
Ska jag åka till akuten?
Nåt är fel sa jag till Octavio och ångesten kramade om mitt hjärta. Tänk om något allvarligt håller på att hända och här sitter jag och inte gör någonting.
Någon har lärt mig att när ett barn gråter så är det bra. Det betyder att barnet i alla fall har krafter att gråta. Men om det bara är apatiskt och slappt så är dett allvarliga saker på G. Då ska man söka hjälp.
Octavio försökte lugna mig. Hon sover bara sa han, hon sover djupt. Hon skakar för att febern håller på att gå upp och hon fryser.
Men jag var jätterädd. Hon ville inte ens ta bröstet och det är konstigt.
Hur som helst, jag gav henne febernedsättande och så satt jag med henne i mina armar och det verkade som Octavio hade rätt. Hur otroligt det än var så sov hon nog, djupt.
Jag satt där till klockan 02, då hade febern gått ner och hon sov lugnt och avslappnat. Då lade jag henne bredvid mig och halvslummrade resten av natten, ständigt vakande.
När morgonen kom så var febern borta och hon var helt som vanligt, förutom jätteförkyld, precis som jag.
Men vad otäckt detta var. Jag blev ordentligt skrämd.
Hur vet man egentligen när det är riktigt allvarligt?
Det är svårt...
De små är ju så söta när det sover....som de ska göra....när allt är normalt.
Skrivet den: 2011-03-02 Klockan: 12:29:44
Picnic i det gröna
På lördagen sken solen och jag fick sån oemotståndlig lust att gå ut.
Vi har ju inte varit ute på evigheter för denna förbenade förkylnings skull. Inte för att det är farligt att gå ut. Men det kanske inte är så bra att vara i solen med basiluskerna och låta dem frodas och förökas. Dessutom så, om man går ut med Alexander så kan man slå sig i backen på att han börjar hoppa och springa. Vilket resulterar i en massa hostattacker och snor.
Tror inte att det är bra.
Men jag ville gå ut.
Vrida mitt bleka ansikte mot solen och lapa lite sol. Känna de ljumma vårvindarna.
Vi gjorde en picnic till parken här mittemot där vi bor.
Underbar park föresten. Fast nu ska de ta bort vakterna som vaktar den så då blir den väl full med hundskit och knarkare....
Nu är den fin och välskött.
Vi packade frukt o gott, leksaker (lugna sådana) och jag fick till och med, med mig en bunt tidningar som jag hoppades på.
Se vad skönt vi hade det...
Härliga lördag.....jag älskar lördagar.
/Y
Vi har ju inte varit ute på evigheter för denna förbenade förkylnings skull. Inte för att det är farligt att gå ut. Men det kanske inte är så bra att vara i solen med basiluskerna och låta dem frodas och förökas. Dessutom så, om man går ut med Alexander så kan man slå sig i backen på att han börjar hoppa och springa. Vilket resulterar i en massa hostattacker och snor.
Tror inte att det är bra.
Men jag ville gå ut.
Vrida mitt bleka ansikte mot solen och lapa lite sol. Känna de ljumma vårvindarna.
Vi gjorde en picnic till parken här mittemot där vi bor.
Underbar park föresten. Fast nu ska de ta bort vakterna som vaktar den så då blir den väl full med hundskit och knarkare....
Nu är den fin och välskött.
Vi packade frukt o gott, leksaker (lugna sådana) och jag fick till och med, med mig en bunt tidningar som jag hoppades på.
Se vad skönt vi hade det...
Härliga lördag.....jag älskar lördagar.
/Y
Skrivet den: 2011-03-02 Klockan: 12:21:01
Olika syn på shit
Detta hittade jag på nätet och började småle.
Självklart delar jag med mig.
Alla borde småle lite så där ibland nästan jämt...
Självklart delar jag med mig.
Alla borde småle lite så där ibland nästan jämt...
Taoism: Shit happens
Confucionism: Confucius says: "Shit happens"
Buddhism: If shit happens, it isn't really shit
Zen: What is the sound of shit happening?
Hinduism: This shit has happened before
Islam: If shit happens, it is the will of Allah
Protestantism: Let the shit happen to someone else
Catholicism: If shit happens, you deserve it
Judaism: Why does shit always happen to us?
Sufism: The wise man never notices shit happening
Christian Science: If shit happens, pretend it doesn't really exist
Mysticism: Just experience shit happening
Agnosticism: Nobody knows why shit happens
Gnosticism: I know why shit happens but won't tell you
Atheism: Shit just happens and that's all there is to it
Cartesianism: Shit happens to me, therefore I exist
Platonism: There is ideal shit happening somewhere
Stoicism: I don't care if shit happens
Cynicism: Of course shit happens
Occultism: Shit materializes from other planes of existence
Terrorism: Shit will happen unless you do as I say
Freudianism: If shit happens, tell me about it
Parapsychology: Shit happens without material causes
Cubism: If shit happens, you won't recognize it
Cultural relativism: Shit happens everywhere differently
Optimism: If shit happens, we'll find a way to use it
Pessimism: If shit happens, there won't be enough for
everybody
Tabloid Sensationalism: Green shit from Mars happens to Elvis clone
Biblical Creationism: Shit happens because God created it
Secular Humanism: Shit happens because it evolved from
primitive shit
Feminism: Men are shit
Ecology: If organic shit happens, it's OK
Capitalism: Let's profit from shit happening
Socialism: If shit happens, let's distribute it equally
Patriotism: Our shit is better than your shit
Conservatism: Shit was better in the old days
Trekism: To bodly shit where noone has before
Conspiracy Theorism: THEY shit on us
Acupuncturist: Hold still or this will hurt like shit
Tantrism: Fuck that shit
Fatalism: Oh shit! It´s going to happen!
Surrealism: Fish happens
Rastafarism: LET`S SMOKE THIS SHIT!!!
Vilken religion tillhör du?
/Y
Skrivet den: 2011-03-01 Klockan: 23:06:05
INTE bloggpaus...
Jag lovar, jag har INTE bloggpausat. Det har bara blivit så mycket nu på dagarna och trött på kvällarna.
Jag ska bums i säng för ögona går i kors så det blir inget skrivet ikväll heller.
Och i morse så fastnade jag och läste bloggar framför frukosten istället för att skriva. Och svarade på lite mail och lite GC-frågor (kommer snart), istället för att blogga. Och VIPPS så hade Irmas sov-timme gått och det var fullt ös igen.
Och hämta "Ongen" från skola.
Och laga lunch.
Och äta lunch.
Och på em åkte vi iväg för att leta karnevals-kostym till Alexander och ny bilstol till samme herre. Och nu kom vi hem sent IGEN.
Nu har jag två dagars shopping att packa upp, jättedisk, jätteberg med smutstvätt osv.
Och i morgon ska vi troligtvis fortsätta letandet på den optimala karnevalskostymen till A. + att jag måste sy en till, till skolans karnevalståg på fredag, de ska vara matroser...
Men nu måste jag isäng. Vem vet, Irma kanske vill äta bara 100 gånger i natt. Men man måste vara beredd.
God natt!
/Y
Jag ska bums i säng för ögona går i kors så det blir inget skrivet ikväll heller.
Och i morse så fastnade jag och läste bloggar framför frukosten istället för att skriva. Och svarade på lite mail och lite GC-frågor (kommer snart), istället för att blogga. Och VIPPS så hade Irmas sov-timme gått och det var fullt ös igen.
Och hämta "Ongen" från skola.
Och laga lunch.
Och äta lunch.
Och på em åkte vi iväg för att leta karnevals-kostym till Alexander och ny bilstol till samme herre. Och nu kom vi hem sent IGEN.
Nu har jag två dagars shopping att packa upp, jättedisk, jätteberg med smutstvätt osv.
Och i morgon ska vi troligtvis fortsätta letandet på den optimala karnevalskostymen till A. + att jag måste sy en till, till skolans karnevalståg på fredag, de ska vara matroser...
Men nu måste jag isäng. Vem vet, Irma kanske vill äta bara 100 gånger i natt. Men man måste vara beredd.
God natt!
/Y
