Idag tog vi tåget tillbaka till föräldrahemmet. Ungar, packning, cykel och hela konkarongen...
Vi hade tur och fick åka med dubbeldäckaren idag också. Bara att kliva på och parkera barnvagnen i barnvagnsbåset.
Hur bekvämt som helst.
Sedan bara att kliva av och så var man framme.



Enklare kan det inte bli. Eller, jo det kan det visst. För vi såg en snubbe med en sån däringa iPhone som bara visade upp den för konduktören som satte sin maskin mot och "pling" så var biljetten godkänd. Jag var hopplöst "ute" med hemmaprintade tågbiljetter.

Vi är så hemskt borta som man kan bli i dagens teknologi. Ingen bärbar, ingen iPhone och knappt ett kreditkort som man kan handla med på internet.
Konstigt att vi igentligen kan leva som vi gör.
Men den som inget vet....
Är lyckligt ovetande.
Det är bara det att jag inte är så ovetande längre.....

Det blir inget långt inlägg idag för Irma har bestämt sig för att hon vill inte sova idag och har hittills vaknat hundra gånger sedan jag stoppade ner henne i sin säng.
Miljö-ombytet?
Vem vet?
Och det kommer vi aldrig att få reda på heller....varför hon sover så dåligt.
Men faktum är att jag fick stoppa ner henne i min säng och där kan hon ju inte ligga själv. Så jag får skynda dit nu. Via tandborstningen.

God natt!
Återkommer i morgon.

/Y