Idag är ingen vanlig dag.
Det är ingen bra dag.
Ungarna är värre än vanligt och jag är inte på humör...

Irma vill inte sova förmiddag och jag har spenderat hela förmiddagen med att springa ut och in till henne. Nu får det vara. Nu får hon sitta på mattan och leka med sina saker.

Alexander är hemma och sjuk och ska vara lugn. Det är inte lätt att hålla honom lugn....det kan jag säja.
I går kväll hade han 39,7 när han skulle gå och lägga sig. Då var han inte tuff kan jag säja. Men nu är en annan femma.

Naturligtvis blir man orolig som mamma när febern stiger så mycket så jag stoppade i honom en dos Paracetamol och en dos Ibuprofen. Kommer ihåg nånstans i bakhuvudet om att en sköterska var på besök på dagis och sa att man kunde göra så om febern inte ville ge med sig...
Febern gick ner och har hållit sig låg sedan dess men det brukar ju bli värre på eftermiddagarna.

Nu är han i alla fall orejelig och leker för hårt med Irma som är övertrött för att hon inte sovit.
Och mamma vill sitta och lära sig knapparna på kameran och inte springa och jaga ungar som just lärt sig att krypa och inte håller sig på mattan eller lugna ner ungar som har feber och ska hålla sig still.

SOMMARLOV är inga bra saker för mammor...

Igår fick vi ge oss av hemifrån, jag och Irma, när Älsklingen kommit hem.
Vi behövde komma ut.
Vi stämde träff med väninnan C och hennes lille Lukas i en närbelägen men liten park.

Där fick jag lugna ner mig lite och prata med en vuxen utan att någon försöker lägga sig i hela tiden och överösta mig. Jag älskar min lille Guldklimp men han är PÅFRESTANDE.

Rätt vad det var så verkade det som om vi hade bestämt att vi ska gå ut och roa oss på fredag. Vi tre, jag C och så svägerskan som kommit från Göteborg under natten.
Jag vet inte när det var som jag var ute sist.

Hmmmmm....
Det var INNAN jag blev gravid med Irma i alla fall.
Det måste ju ha varit sommaren 2009. Jag måste ju ha gått ut då, eller.
Jag kommer bestämt ihåg att jag var ute med Octavio i februari 2009, men så länge sedan kan det väl inte ha varit?

"Jag kommer ihåg utgången på bilden här uppe. Det var innan jag fick Guldklimpen, år 2006, och jag hade precis gått ner mina 16 kilos övervikt (för första gången, nu är jag inne på gång nummer tre). Nya tighta kläder och ett självförtoende som räckte och blev över. Det var tider det."

Nu när Irma sovit så dåligt om nätterna så har det liksom inte varit läge att lämna henne ensam med Octavio, ifall hon skulle vakna otröstlig och bara bröstet hjälper.
Men nu kanske jag kan våga mig ut lite.
Fast jag kommer ju att vara orolig.
Det kan jag slå mig i backen på.
Så larvig är jag.

Nej nu spydde Irma på mattan.
MAMMMMMMAAAA skriker Alexander och lunchen behöver förberedas.
Det verkar som om det inte blir någon Yohanna-tid idag heller.

/Y