Herre gud vad jag har ont i fötterna.
Jag sa ju att jag skulle komma tillbaka ikväll och skriva lite, men jag måste beklaga mig lite först.
Jag har alltså ont i fötterna.
Det är synd om mig.

Sedan två veckor tillbaka har jag försökt att få in rutinen att gå tre vändor i parken, på kvällen efter att barnen somnat.
Det var så himla svårt att komma ut och gå under dagen. Nu när Alexander är hemma på sommarlov.

Det var inte värt all tjat för att få honom att sitta still i barnvagnen tillsammans med Irma medans jag fick gå mina rundor i parken.
Så jag la det på hyllan och installerade en ny rutin, att gå på kvällen.
Nu går jag själv, i min takt och med HÖG musik i öronen. Tillsamman med en massa annat folk som tar tillfället i akt innan sängen väntar.

Men i helgen så fick jag en blåsa under ena trampdynan. När jag fick gå min, normalt-sett-på-stranden-tur på vägen i dåliga flipp-flopps. För att det var så mycket folk på stranden och högvatten så att jag inte fick plats med barnvagnen där.
Det var inte heller värt det att gå och väja för folk och irritera sig över ungar och tanter som vägrar att inse att de inte hinner före barnvagnen så jag får tvärnita med den.

Så jag gick på vägen istället.
Ingen höjdare i dåliga skor och i stekande hetta. Stranden är bättre då. Där blåser det svalkande och jag går barfota. Men nu var alltså hela världen där :)

Jag trode att blåsan hade vuxit fast igen för jag har inte besvärats av den. Men så var tydligen inte fallet.
Och inte nog med det, så började det att värka som 70-singen under andra trampdynan också.
Jag höll på att ge upp, men det gick ganska bra medans jag gick. Nu när jag kommit hem och satt mig ner så började det göra ont på riktigt.

Ja ja, hå hå ja ja. Man börjar väl bli gammal. Maskineriet fungerar inte som det ska längre. Men skam den som ger sig.
I fredags visade vågen på +,-, noll så då blev jag ganska besviken när jag kämpat så.
Så nu ska det väl gå bättre denna veckan när jag inte har någon utgång >>> eller bakfylla >>> att skylla bristen på fettbrännarturer på.

Jag får gå och lägga mig och ha fötterna högt precis som när jag var gravid och hade elefantben >>>. Mina fötter är VERKLIGEN min Akilleshäl.

Om jag kommer år i morgon och om det vill sig som det ska, så ska jag berätta om vår helg samt dopet från förra helgen, som jag helt glömt bort att rapportera om.

Nu en GOD NATT!

/Y