När vi kom hem till lägenheten i Las Palmas var jag så trött att jag gick och lade mig när ungarna gick och lade sig.
Klockan ÅTTA!
Jag till och med nickade till när planet landade här.
Vem har hört talas om någon som somnar under en landning?
Det är ju den mest spännande delen av flygningen...

Detta med att sova på hotell var något som Irma bestämde sig för att INTE gilla.
Hon somnade tillsammans med Alexander vid 9. Det var då som jag gick ner i hotellfoajen för att skriva hej-då-inlägget.
Så sov hon till ca 12. Men efter det så började hon vakna med jämna mellanrum. Vi vaggade och vyschade för att hon inte skulle väcka de andra med sina arga skrik.
Hon somnade, vi lade ner henne i sin säng och hon sov typ 10 minuter, så började allt om igen.

Väckarklockan var ställd på 4:45 för att gå upp, göra i ordning väskorna, äta frukost och checka ut. Men när klockan var 4 så bestämde jag mig för att det var inte värt att vagga och vyscha mer. Jag steg upp och började dagen.
Packa.
Frukost.
Checka ut.
Och så till flygplatsen, 5 minuter gåendes från hotellet.

Det var helt klart värt de 900 som vi betalade för hotellet. Vi är jättenöjda och det var fint och prisvärt.

MEN kom i håg till nästa gång att INTE vara snåla och äta middag på flygplatsen. Betala lite till och få bra mat, fint upplägg, lugn miljö, INGA flugor i maten osv genom att äta på hotellet. Flygplats restaurangen på Skavsta var dyr och höll inte alls måttet trots att maten var bra. Men inte bättre än en vanlig Sibyllaburgare och därför borde den ha haft det priset också.



Så detta med att resa med Ryan. Det var ett evigt vägande och mätande på väskorna.
Som tur var så hade vi ingen övervikt att tala om. Men ett tjatande om att bara ett handbagage per person var det.

Och så fick man ju stå i kö för att komma ombort på planet bland de första resenärerna, eftersom vi ville vara säkra på att få sitta tillsammans.

Och så var det ju väldigt smala och trånga säten i flygplanen.

Och INGEN stolsficka!
En bagatell kan man tycka. Men den fickan är guld värd när man ska hålla ordning på alla vatteflaskor, kritor, nappar osv.

Trots att resan var med Ryan hela vägen så fick vi gå av planet i Milano, hämta väskorna, checka in den igen med all vägning och mätning, gå igenom säkerhetskontrollen med allt avtagande av skärp, bärsele, pass osv, och in i vänthallen med ny kö till planet.
Det gick bra men det var väldigt uttröttande.

Jag undrar verkligen om det var värt de 1000-lappar vi sparade.
Jag ska fundera på saken och återkommer med utlåtande.
Kanske om man reser själv, planet är direkt och man inte ska ha med något bagage, kanske då att man kan stå ut med allt omständigt runt omkring...

Så kom vi då äntligen hem...
Jag säjer det igen: "Att resa med barn är ingen "picnic"". Speciellt inte om de har väldigt mycket spring i benen och man inte har någon bärbar att sätta dem framför.

När vi kom hem var vi väldigt trötta och ingen mat fanns det hemma. När vi skulle beställa från kinesen så hade de siesta mellan 16:30 till 19:30. Vilket för mig är den tiden då man verkligen VILL äta.
När vi ringde till pizzerian så hade de samma siesta.
SUCK!
Detta är Spanien...
Som tur var hade jag två frysta pizzor i frysen som vi gjorde och sedan duschade vi och hoppade i säng.
Väskorna fick stå tills morgondagen.

/Y