Uj uj uj vilken morgon.
Jag är slut och klockan är bara 10.
Än väntar många äventyr runt hörnet.

Det började klockan 7 när Guldklimpen kom in och berättade att han kissat ner sig och sin säng. Upp och byta och ner med kall unge i min säng.

Ingen fara med det för det har bara hänt en 2-3 gånger sedan vi slutade med nattblöjan.
Problemet är bara att om han vaknar si så där på morgonkvisten så är det lögn i 17 att få honom att somna om. Så vi låg och snurrade runt i min säng tills Irma vaknade vid 8.

När jag sen tog upp Irma så visade det sig att hon hade bajsat ner sig ända upp till armhålorna. Så det var bara att hiva in henne i duschen och avvärja en annalkande katastrof.

Jag läste en gång på någon blogg som jag FÖLJDE, en kommentar till bloggerskan. Bloggerskan väntade sitt första barn och omvärlden följde väntan med spänning.
Kommentaren från läsaren var att bloggerskan var tvungen att lova att, nu när hon skulle bli mamma, så fick hon inte bli en sån där tråkig mammabloggerska som bara skrev om kiss och bajs på sin blogg. För det var det värsta läsaren visste och hon tyckte så mycket om att följa just denna bloggen som inte hade haft sådant.

Bloggerskan lovade på heder och samvete att hon INTE skulle bli en sån där tråkig mammabloggerska. För sån var hon INTE.

Jag skrev en kommentar att jag nog var en JUST sådan tråkig mammabloggerska för jag hade nog skrivit om både kiss och bajs på min blogg.
Och så lämnade jag bloggen.
Den var inte för mig.

Och visst har jag skrivit om kiss och bajs här tidigare. Om inte annat så har jag det NU i alla fall. Det är en del av min vardag. Inte för att jag gillar det. Men så är livet med barn och bebisar.
Det är kiss och bajs och skrik och gråt och sömnlösa nätter och snor och sjukdomar.

MEN det är också mjuka armar runt halsen. Blöta pussar. Mjuka händer. Fina teckningar. Godnattmys i sängen. Skratt i massor......och trötta öron.
VÄLDIGT trötta öron.

Nu kör dagen igång här och vi ska till vårdcentralen och vaccinera Irma.
Jag återkommer.

/Y