Alexanders kompis Paula fyllde 4 år i går, på självaste alla hjärtans dag (fast det gör hon ju varje år, ja inte 4 år då utan andra årtal) och vi var bjudna på kalas. Ett kalas som går till de ljuva minnena, så bra var det. Jag vet inte vad det var så bra med just detta kalaset, men när jag kom därifrån så kände jag bara att jag hade roat mig och det var väl det som var meningen...



Att ungarna roade sig var det ingen tvekan om. Alexander var helt slut efter en dag i skolan och ännu tröttare av att springa omkring och leka med de andra barnen på eftermiddagen. ÄNDÅ så ville han inte åka hem. Så det måste ju vara ett kanobetyg.

I stället för att bjuda hem alla barn med föräldrar hem till sig, hade föräldrarna gått till ett sådant där festställe som är så populärt här. Ett ställe som är som en stor lekpark där barnen kan springa omkring helt säkert. Bredvid så har man bord där föräldrarna kan sitta och bevaka samt njuta. Det fanns även ett bord för barnen och när det beslutades om paus så bjöds det på pizza, smörgås, godis och tårta.



Vi var där från 4 till 8 och tiden verkligen sprang förbi. Men än så är ju barnen så små att det är de vuxna som bjuder in folk vilket brukar betyda att det är föräldrarna som är kompisar och barnen blir bekanta på det sättet. Därför är det ju så kul som förälder att komma på kalas, för att få träffa sina/mina kompisar. Och så hade jag ju inte varit utanför dörren på TRE veckor. Så jag hade lust kan man lugnt säga.

Med mig hem så fick jag, förutom två trötta barn, en kasse med klänningar till Irma och två kassar med skor till samma flicka.
Fortsätter det så här så druknar vi snart i kläder....
Men de var ju så söta och skor kan man ALDRIG har för många av....och handväskor.

God natt!
/Y