Tycker ni att det blir för mycket av det juliga så här till jul?
Det är bäst att passa på tänker jag. Det dröjer ju ett HELT år till nästa gång. Fast ett år går ju så jäkla fort, det bara springer förbi.
Kusligt...

Jag har funderat på en sak om det här med julen. När jag minns tillbaka till mina barndoms jular så var det en speciell stämning över dem.
Visst minns jag hur mina föräldrar slet och stressade och hur det var mycket gnäll och gnabb innan jul. Men som barn och tonåring så förstog jag ju aldrig varför det var så mycket slit och släp. Eller stress och bråk heller för den delen.
NU vet jag.

Jag tyckte bara de var tokiga, mina föräldrar som höll på så där. Varför inte bara strunta i allt?
NU vet jag att det var det där slitet och släpet som gjorde att mina barndoms jular var så härliga och hade den där speciella stämningen.

Julen började för mig dagen innan julafton då vi klädde granen och provsmakade skinkan som jag berättat om. På natten slog jag in mina klappar.
OM jag kom ihåg det.
OM jag hade köpt några klappar.
För det var ju lite si och så med omtänksamheten hos mig när jag var barn. Och jag tyckte inte det var något konstigt. Precis som mina barn nu inte tycker att det är något konstigt att de är föräldrarnas ALLT. Den förståelsen får man först senare...

Men känslan att komma ner på julaftonsmorgonen, ner för trappan när det var kolmörkt i huset, och mötas av den tända julgranen....
....den känslan är så HIMMLA svår att beskriva.
Lycka?
Förväntan?
Glädje?
Spänning?
En salig blandning av detta antar jag.

Men DEN känslan, den saliga blandningen, vart har den tagit vägen?
För den har försvunnit.
Det är inte samma sak nu. Och DET gör mig väldigt sorgsen...

- Barnens hjältar minns också från barndomens jular hur viktigt det var att hålla koll på att ljusen brann rätt och i rätt ordning. Men den traditionen tog hon INTE med sig till sin familj. Där glöms det bort att brännas ljus lite då och då och ljusen blir ju där efter.

Dessutom skulle hon vilja dekorera staken lite men kommer aldrig till skott.
Jag tycker att den ser jättefin ut som den gör. Det ska ju vara avskalat och minimalistiskt nu-för-tiden. Eller var det förr? Och jag är hopplöst ute och cyklar igen ;)
Fin är den i alla fall i sin enkelhet. Lite mer eld kanske bara så blir den nog gladare ;)

- Ewa kommer ihåg från sina barndoms jular när föräldrarna hängde upp den traditionella julstjärnan i fönstret. DÅ blev det jul.
Visst är det konstigt att det mest juliga som vi kommer att tänka på, oftast är något som hör ihop med våra barndomar?

Nu drömmer Ewa om en helt vit gran, men inte i år. För de har fyndat fina pastellfärgade julgransdekorationer i Finnland. Så i år blir det kulört i granen.
Tänk det såg jag här i Las Palmas också. Pastelliga julgranskulor. Det kanske blir på modet nu. A´la 80-tal ;)

- Jenny i Wales listar upp sina minnen från "Julminnen från Lappland" och jag bara suckar av hänförelse.
DET är jul.
Jag snor helt sonika hennes bild och visar.
Kan det bli finare?

- Madredetres berättar om en tradition och en besatthet hemma hos henne. Hon MÅSTE ha datumljus till jul.
Va? Frågar jag.
Många saker har jag varit besatt av men aldrig av datumljus.
Det var något väldigt originellt i mina ögon.

Visst har jag sett att det funnits sådana ljus. Men liksom inte funderat mer över detta. Visst är vi olika?

Nu kommer det ju en massa ansvar med ett sådant här ljus. Nästan lika tungt om inte tyngre än adventsljus-ljus-kontrollen. För här är det ju EN dag som ska eldas upp VARJE dag.
Fast i år ligger de faktiskt i fas med ljuset.
Bra kontroll där på eldanden ;)

- Freja kommer här med en historia som klippt och skuren för REAL LIFE, pepparkaksbak. Mer real än detta kan det ju inte bli. Och den toppar faktiskt mitt eget pepparkaks-hus-katastrof-bygge i verkligehetsbeskrivning. För här finns inga rödkindade barn i välstrukna förkläden och ingen lugn och harmonisk öm moder som gnolar julpsalmer under baket.
Nej ren och skär verklighet som vi alla känner igen och tycker så mycket om.

PLUS en räddande pappa-ängel som kom och räddade husfriden ;)

- Anna kommer här och berättar om sådana jular som jag också hade innan jag fick barn och allt sket sig ;) När den där härliga julkänslan från barndomens jular försvunnit men man fortfarande firade jul fastän det inte spelade så stor roll hur och var.
Det var ganska så skönt. Tycker jag nu när jag ser tillbaka på det.

Sedan kom ungarna och allt blev plötsligt så prestigebelagt. Får man erkänna sånt?

Fast Anna berättar om en LJUVLIG tradition som de har i sin familj. De åker hem till mamma & pappa och äter mammas julbord den 23:e. För INGET är väl som mammas julbord.
Det vet ju alla.
Ingen 5-*****-resturang i världen kan mäta sig med mammas julbord.
Varför den 23.e? Det berättar hon om.

- Jenny berättar om en jättemysig tradition som de har hemma hos henne. Som hon faktiskt fått från sin favorit-TV-serie.
Varje person i familjen har en julgranskula med sitt namn på som man själv hänger upp i granen när den kläds.
Om någon inte kan närvara så hänger någon annan upp kulan och så tänker de extra mycket på den personen.

Det är ju jättegulligt tänkt. Jag önskar att jag också kunde komma på sådana där roliga och mysiga NYA traditioner.
Eller är det någon mer som har familje-medlemms-kulor i granen?

Herre Gud människor!
Nu är det bara torsdag och fredag kvar. Sedan ska allt vara så där färdigt och mysigt OCH lugnt som det ska vara på julen. Eller så får man ta på sig poker-fejset och låtsas inför barnen så att de får fina minnen att längta till när de blir vuxna och förstår hur det egentligen går till på julen ;)

Nej SÅ farligt är det väl inte....riktigt ;)
Tack så jättemycket till alla medverkande. Tack för att ni delade med er av era jular till oss.

/Y