Detta med arbetsfödelningen i hemmen verkar vara en sak som sätter känslor i svallning och gör så att pennorna glöder, eller i detta fall fingertopparna. Och jag slås av hur mycket uppgifter som det finns i ett hem egentligen. Vad många saker det är som ska utföras för att maskineriet ska rulla på gnisselfritt. Och lösningar på hur man gör det, ja det finns det lika många av som familjer.
Var familj måste komma på sitt sätt för att få det att fungera.



Hemma hos mina svärföräldrar är det min svärmor som gör ALLT. Hon handlar, lagar mat, städar, tvättar, tom tvättar bilen ja allt som du kan tänka dig.
Min svärfar kan inte ens sätta på micron. När min svärfar går upp på eftermiddagarna efter att ha sovit sin dagliga siesta, då MÅSTE min svärmor vara hemma för att sätta på micron och värma hans eftermiddagskaffe.

Vilken mansgris kanske ni tänker och visst har han det bra.
Men är det han som bär skulden?
Nej!
Min svärmor är den som själv valt att ha det så här. Hon har medvetet jagat ut alla ur köket, tagit på sig ansvaret, inte givit några alternativ. Curlat ut i fingerspetsarna.

När jag såg detta, ny-hit-flyttad, så blev jag ju VÄLDIGT orolig. Vad hade jag gett mig in på. Var det så här en hemmafru skulle beté sig. Skulle Älsklingen kräva lika mycket av mig som sin moder visat honom att hon gör?

Jag satte ner foten rejält på en gång och markerade att detta var ingenting som jag tänkte ställa upp på. Här skulle det minsann inte komma några färdigvikta strumpor nedflygande i strumplådan, hem trollad mat från affären eller färskt kaffe på maten när jag själv inte dricker.

Kanske att jag tog i lite mer än vad situationen krävde. För Älsklingen har på inget vis, någon gång, visat sig vara av den mansgrisiga typen. Mer tvärt-om och det är jag INNERLIGT tacksam över. Men jag blev VÄLDIGT orolig över förväntningarna när jag såg vad hans mor vant honom vid.

Men det jag vill komma fram till är att VI kvinnor bär, många gånger, mycket av ansvaret för jämlikheten på våra axlar. VI tar många gånger på oss för mycket och vänjer männen vid att bli bortskämda. När de i själva verket klarar MYCKET mer än vad de själv förstår ;)
Och då har vi inte kommit in på vad vi vänjer barnen vid...

- Ewa driver ett curlingföretag mot sin vilja ;) och det är här som jag får lite på känn att det är döttrarna som curlas främst utan att de vet om det.

För Ewa kan och gör en massa saker när hon VILL. Och Ewas man kan och gör en massa saker när han VILL. Vad döttrarna gör när de VILL förtäljer inte historien. Men när det blir FÖR mycket, då går Ewa i mamma-strejk, fast det märker inte döttrarna.

Oj, jag ser INTE fram emot att bli tonårsförälder ;)

- Jenny ser sig själv som den "utdöende" hemmafrun. Hon sköter marktjänsten med de typiska kvinnosysslorna, medans maken ligger ute i veckorna. Och när han är hemma så tar han de manliga som bil, trädgård och ved.

Men som tur är så känner sig Jenny tacksam över denna uppdelning. För den har gett henne chansen att få vara hemma med barnen och få den biten, den som MÅNGA män går miste om.

Fast en tokig försäljare ringde en dag, som påstog att det inte finns några hemmafruar längre. Jaha ja och vad håller han hus då skulle man ju vilja veta...

- Jenny i Wales har valt bort att ha sonen i barnomsorg på grund av att det är så dyrt i Storbritannien. Därför är det ganska så vanligt med just hemmafruar där. Kanske något att tipsa Jennys tokiga försäljare om...

Annars så verkar Jenny och jag ha ganska så lika liv. Vi sköter det mesta i hemmet medans mannen jobbar den mesta tiden. På helgerna delar vi lika på bördan. Och det känns bra för mig. Det gör att jag klarar av veckorna lättare, för jag vet att när helgen kommer DÅ är vi två föräldrar som hjälps åt. Och inte bara en som är ledig medans den andra forsätter att kneta och dra.

- Ansibecki berättar om en fiffig grej som de har hemma hos sig. De försöker att, i alla fall, en dag i veckan så ska de ha en ansvarsfri dag. Den som har ansvaret kör hämtning, matlagning och läggning. De andra dagarna så tar en maten och den andre ungarna. Vad smart tänkte jag. Man kanske borde införa det. Det är ju så sällan den som kör hemma-ansvaret blir riktigt ledig.

På bilfronten så kör de en, för många vanlig, situation i hemmen. Fast omvänd. Ansibecki hinner knappt att tänka tanken att hennes bil behöver nån form av omvårdnad, så har maken varit där och fixat det redan för han tyckt att Ansibecki inte varit snabb nog.
Hur ofta är det inte DET händer i hemmet, när gubben inte är snabb nog att komma till skott ;)

- Ann-Mari gör ALLT hemma UTOM att laga mat, för det gör gubben. Och jag blir så fnissig när jag läser om vad hon skriver. För hon skriver faktiskt att i real life så är hon lycklig och då måste man ju glädjas med henne.
Annars så kännde jag att jag tände till med det där om att hoppa över soppåsen på väg ut genom dörren.
Pha, där började det ryka ur mina öron ;)

Och här har vi fenomenet tonårsdöttrar igen som tycker att DE gör sin mamma en tjänst genom att damsuga upp det de varit med att smutsa ner.
MEN jag kommer ihåg att jag tänkte likadant när jag var tonåring. Hur är de egentligen funtade?
Jag säjer bara tack för att jag inte är tonåring längre. >>>

Ja Ann-Mari har provat att göra revolt genom att kasta bykkorg. Men det gav ingen mer utdelning än ett stående skämt hemma. Så nu krävs det finurligare planer ;)

Tack allihopa igen, för att ni är så generösa och delar med er av era vardagar. Det är så roligt att läsa och höra talas om hur "annat" folk har det och hur de gör. Alltid så lär man sig något nytt, får andra perspektiv eller rent av lite tipps och trix på köpet.

Tack igen och hoppas att ni haft det lika roligt som jag. Nästa vecka kör vi igen och då hoppas jag att vi syns.

/Y