Matro
Jag vill bara dela med mig av en tanke som jag haft nu ett par dagar. Jag läser ibland en blogg som skrivs av Sara, nybliven två-barns-mamma och träningsfreak.Sara skrev i sin blogg här-om-dagen att:
"Vissa tycker så klart att jag är knäpp som ställer klockan OCH går upp före barnen, men vet Ni vad? Det är supermysigt att få äta sin frukost i lugn och ro."
Jag var bara tvungen att svara henne att jag inte alls tyckte att hon var knäpp. Detta med att få äta i lugn o ro har blivit en bristvara även i mitt liv och jag kan för allt i världen inte förstå varför.
Varför ska det vara så svårt att ha lite mysigt vid måltiderna?
Jag eftersträvar verkligen att ha det trevligt och lugnt vid matbordet. Ändå är det alltid något som får ungarna att gå balobas när det är ätdags.
De kan bli helt övertrötta och supergnälliga precis när vi ska äta.
De gillar inte maten.
De vill inte äta själva.
De ska ha andra saker vid matbordet.
De ska ha uppmärksamhet.
De kan börja skrika eller toksjunga beroendes på.
Och Irma bara sätter igång och storgråter och kastar maten på golvet.
Varför?
För direkt om man avslutar måltiden och lyfter ner dem på golvet för att gå och borsta tänderna och stoppa dem i säng, ja då är de som vanligt igen.
Jag blir tokig på detta ;)
Som förälder så blir man ju helt knasig av att inte få äta i lugn o ro och jag har utvecklat en taktik för att överleva.
Jag ger ungarna mat först och så äter jag själv sedan.
Inte alls vad jag hade som plan. För jag vill att alla ska äta tillsammans. Fast i min dröm så är alla glada och rödkindade och äter stuvad spenat och blodpudding utan problem;)
Men nu är det ju inte så.
Jag kan lugnt förstå föräldrar som får ätstörningar av att få barn. För hur ska man hinna äta, och hur ska man kunna njuta av maten utan att hettsäta?
Själv så får jag väl erkänna att jag brukar smygäta i köket när jag lagar maten. För då står jag i lugn o ro och vet att det är det enda tillfället som jag verkligen kommer att kunna njuta av maten.
Hej, jag heter Yohanna och jag smygäter i köket...
Nu en god natt!
/Y
Ja, på mornarna så utfodrar jag vilddjuren först och sedan får de titta på "bolibompa" medans jag äter i lugn och ro, läser eller surfar lite.
Sedan är det full rulle med påklädning och fix.
Hej hej vänner.
Och hoppas ni har en trevlig Lucia.
Ja du. Detta med måltider är klurigt. Våran har alltid varit glupsk och aldrig jobbat sig vid matbordet. Men vi får ALDRIG äta i fred.
Vi äter alla samma mat men hon ska ändå gnälla, skrika och vilja ha det vi har på våra tallrikar, vilket är exakt samma som hon har fått.
Kan-själv har det också börjats med och därmed är det slaffsigt och smutsigt överallt.
Tur att man har en livs levande dammsugare.... Hunden!!!
Trevlig tisdag på er.
kram
Jag tror att säkerligen 99% av alla med barn i huset har kalabalik vid matbordet någon gång minst under uppväxten. Det hör liksom till. Jag tycker inte det är ett tillfälle att samlas, njuta och dela dagens innehåll för det blir aldrig ro att göra just det när man har sju ungar som faktiskt tjafsar trots tonår hos några av dem.
Vi äter i omgångar för att få lite ro, jag tvingar inte alla att sätta sig när det är färdigt.
Att prata och dela dagen gör vi när tillfälle ges. Med de små på eftermiddagen vid hämtning, med de stora när de små lagt sig. Cest la vie!
Känner igen det där sista, men det är inget jag gör dock. Lätt att äta alldeles för mycket då...
åh det där med matro är inte lätt. vi har rätt "strikta" regler vid maten, att man sitter på sin egen plats och äter färdigt och så men det funkar ju inte alltid. och jag undrar hur det ska gå med två barn...
