17:00 Den VIKTIGA ingrediensen är hittad efter en mor- och son-tur på stan. Vi hittade även adventsljusen, ett par klappar och en var sin kebabrulle att avnjuta som lunch.

Dock är kebabrullarna här INTE som i Sverige utan egentligen en helt annan rätt fastän kallas för rullar.
Helt annan smak, helt andra ingredienser och helt annat format.
Kan det bli mer annorlunda?
Ja det kan det!
De säljs nämligen av ett jäng kineser ;)
I detta shoppingcentrum...

Ja-men-i-alla-fall så är vi nöjda med dagens shoppingrunda och är nu hemma och ska baka lussebullar.
Jag förbereder degen medans de andra pysslar med annat.



Det körde dock ihop sig ganska så rejält på en gång då jag inte kunde bestämma mig för vilket recept som jag skulle följa.
Jag har tre olika böcker och alla verkar bra MEN olika.
Så jag körde en kompromiss och blandade ihop allihopa.

I den nyaste boken, den som är skriven av en konditoriare så skrivs det att man ska vara VÄLDIGT noga med måtten och följa receptet till punkt och pricka.
DET sket ju sig på en gång ;)

Först så ska man ju smula jäst. I ett recept så stog det 100 gram jäst och i de andra så stog det bara 50 gram, som vanligt.
Men eftersom den med 100 gram jäst var från en konditoriare och de alltid brukar ha så fluffiga bullar så gick jag på det.
Det kanske är DET som är trixet tänkte jag.

Fast det visade sig sedan att det receptet var för dubbel satts. Men då var det redan för sent. Så nu blir det spännande att se.

Så ska man ju öppna en massa SMÅpaket med saffran och det tar ju en jädrans massa tid. Och så blir man alldeles gul om händerna.
FINNS det inget lättare sätt?

För att saffranet ska smaka mer så ska man enligt en av kokböckerna blanda det med en masked okryddad sprit och låta det stå och dra minst 30 minuter. Det gjorde jag. Samt att jag blandade med en halv tsk salt och mortlade för det står det i receptet från min mor.

För att jag skulle komma i håg alla ändringar och justeringar och påhitt jag gör nu under detta bak så fick jag tag på ett block och penna för att klottra ner på. Annars så brukar det bli så att resultatet blir jättelyckat, men jag har ingen aning om hur jag har gjort.

Detta året så blir det väl tvärt om kan jag tro.
Skitdåligt men jag vet i alla fall hur jag har gjort ;)



Nu ska vi se vad jag har gjort mer för kompromisser.
I konditorireceptet så stog det att man INTE skulle smälta smöret utan ta rumstempererat och blanda i så det körde jag också på. Det skulle göra bullarna saftigare.
Vi får väl se.
Men så stog det i det andra receptet att för att få saftigare bullar så skulle man ha i kesella. Och det är ju ett känt knep. Och planen VAR att jag skulle köra på det, men det föll bort i hanteringen. Jag hade köpt hem kesella men den står oöppnad i kyskåpet.

Något annat som föll bort i hanteringen var ägget.
Man måste ju vara skärpt när man bakar. Skärpning Yohanna!

Ett annat tips från konditorireceptet, som VAR det nyaste och därför det mest intressanta, var att jäsningen måste få ta sig tid. Den är det som gör att bullarna blir bra. Och handen på hjärtat är det ju där som jag brukar fuska. När man väl kommer till det stadiet så är det bråttom och tiden har runnit i väg.
Skjuss in med bullarna i ugnen, gångna de jäsminutrar som krävs eller ej.
Resultat brukar vara torra bullar men det har jag ju inte förknippat med jäsningen.
Kan det vara så?

Så nu får bullarna ta sin tid. Inte SÅ mycket som konditorireceptet krävde vilket var 45 + 45 + 45 minutrar. Nån måtta får det vara.
Men väl så stog bullarna på en timmer först och så 45 efter utbakning.

Jäsning ja, det är ju det känsligaste momentet. Alltid så är jag så jäkla nervös när det är dags.
Kommer degen att resa på sig eller har jag haft för kall degvätska. Eller för varm också för den delen.
Man ska ju ha 37 grader. Men så brukar jag bränna på lite till för bunken är ju kall när man häller i den i jästen. Och fler kalla ingredienser ska ju i. Så den kallnar ju ganska så abrubt när den väl kommer på plats i skålen.

Men idag så hade jag tur.
Det svällde på bra där den stog.
Efter en timme så tog jag den, då var den dubbelt så stor som när jag lämnade den.

Så kom då äntligen det efterlängtade momentet.
Ögonblicket som alla mammor väntar på med ÅNGEST.
För man SKA ju baka med ungarna.
Och det SKA vara roligt.
Och ungarna SKA vara glada.
Och alla SKA vara lyckliga.
osv.
Men allt som oftast så är det INTE så.

Idag var ett undantag och jag fick för FÖRSTA gången sedan jag blivit mamma uppleva ett sån där riktigt underbart julpysslingsögonblick, när man riktigt förstår varför man kämpar så som man gör.

Guldklimpen blev INTE arg när det var dags för bullutbak och han var tvungen att stänga av datorn.
Alla var glada i köket.
Musiken var perfekt.
Lillskatten åt deg men det brydde sig inte mamman om.
Klockan gick men ingen stress infann sig.
Bullarna blev inte perfekta med väl mycket gulliga.
Ja ALLT gick som det skulle och vi pussades och skrattade mycket.
Precis som i Bullerbyn ;)



Och Alexander var jätteduktig på att rulla katter. Det gick nästan inte att se vilka som han hade gjort och vilka som var mina.
Fastän det kanske säjer mer om min bakteknik ;)



Så skjuss i med ungarna i badet medans bullarna jäste en sista gång. Och så blev det bullar till kvällsmat.
Mat också förståss.
Men bullar till efterrätt.
För aldrig är väl bullarna så goda som när de är nybakta?




Och när ungarna väl kommit i säng och allt var lugnt och tyst, så fick Älsklingen och jag avnjuta våra bullar i lugn o ro.
Fast så var det ju INTE.
För fotbollen började ju och som majoriteten gissat så var Älsklingen MYCKET piggare då än i morse då det vankades shopping ;)

Så han satt och svor i soffan när första målet kom efter en minut, åt FEL håll. Och så skrek grannen så väggarna höll på att trilla dän. Och resten av Las Palmas tjoade så fort som det hände något.
Så lugn o ro ska jag väl inte skriva.

Och bullarna, hur blev dom?
Ja sanningen att säja så märkte jag ingen skillnad.
Fast vi är så snuviga här så Älsklingen är helt förstummad över hur man helt kan tappa både smak- och luktsinne.
Ingenting smakar någonting.

Och problemet med att få reda på när Irma bakat någon liten "bakelse" kvarstår. Vi känner inte lukten av någonting.

Men koncistensen på bullarna var bra. Får se hur de blir efter några dagar eller efter att ha tinats upp.
Det är det stora provet.

Nu en god natt!
/Y