Så var det lördag igen, underbara lördag. 
Natten säjer jag inget om bara att vi hade i alla fall ingen gråt. Det är bra!

Jag tog brödturen idag och gick ut för att få mig en nypa luft.
Men när jag kom till brödbutiken så hade killen bara hunnit att sätta på ugnen och bröden skulle ta i alla fall en 15 minuter.
Så jag tog ett par vändor runt kvarteret med min stegräknare. Bäst att passa på. I dag kommer att bli en väldans onyttig dag och alla +steg är bra att ha till godo.

Solen sken och jag prommenerade. Så härligt att gå själv. Och så LÄTT det går att gå utan barnvagn eller bärsele. Nästan samma frihetskänsla som efter förlossningen, att bli av med magen....härligt.
Jag måste försöka att få komma ut och gå själv lite oftare. Och med stora hörlurarna på.

Jag gick förbi ett par föräldrar från skolan som också var ute och morgonluftade sig. Skönt, då är det inte bara jag som är uppe tidigt pga barnen.
Jag gick förbi tre fyllon utanför den lokala pubben. Kunde dock inte avgöra om det var en tidig fylla de hade eller en sen från gårdagen. Lika trist att se i alla fall. Men de hade det skôj.
Och jag gick och handlade färskt bröd och gick hem och frukosterade med mina kära.
Men först en dos morgonbus...


Irma kontrollerar och undrar när det blir hennes tur.

Så fick vi besök av Arico och hans föräldrar. De skulle egentligen ha tagit med sig Alexander och shoppat. Men A hade feber igår och en tendens idag. Så jag ville ha honom hemma och kontrollera lite. Så Arico stannade hos oss istället och underhöll A. Dock har de inte kommit upp i den åldern att de kan leka själva. Det blir många konflikter som måste redas ut.



På eftermiddagen, efter att jag bjudit på lunch och fått mig en dos skvaller och skratt av Aricos föräldrar så målade vi balkongen och blev färdigt med det. Det blev gôrsnyggt och i morgon är det dags för gardinuppsättning.
Spännande.

Kvällen avslutades med bubbelbad i badkaret. Någonting var vi tvugna att hitta på för att avleda Guldklimpen från Nintendo-begäret han fått. Han har varit klistrad vid spelet ända sedan sin födelsedag och tjatar inte om annat. Till och med ville han spela när Arico var här och blev så f-bannad när jag tog det att jag kan svära på att det kom rök ur öronen.

Till slut var han så desperat att han skickade hem Arico och föräldrar för att få spela. Då fick vi ta time-out och lägga spelet på hyllan ett tag.
Vet ej hur jag ska hantera detta. Har själv aldrig varit så förtjust i spel men jag märker ju att även jag blir beroende av att spela detta spel (som är för 4-åringar ha ha).
Farligt.




Men ett gäng såpbubblor i badkaret fick humöret att vända så kvällen kunde avslutas på gott humör. Den hederliga gamla avledningsmanövern fungerar för det mesta. Dock grumsades glädjen av en stigande feber på Alexander så vi får se vad som väntar i natt.
Nu sitter jag och klipper med ögonen så jag önskar en:

GOD NATT och på återseénde.

/Y