Jag har ju alldeles glömt att visa det senaste tillskottet till Irmas klänningssamling.
Vassegoa!



Det var Octavios kusin som helt plötsligt en dag kom förbi med ett paket. Hon och hennes familj kunde inte vara med på dopet av Irma men ville i alla fall komma med en present.

Hjälp! tänkte jag. Nu blir det en sån där ful spansk klänning med rysh-pysh, volanger och rosetter upp till öronen. Ursäkta Spanien men ditt barnmode är inte riktigt vad jag gillar.

MEN!
Öppnade paketet och fick upp denna.
Alldeles lagom på alla sätt och vis. Jag blev förälskad...
Den blir perfekt för midsommaraftonen i Sverige.
Nu hoppas jag bara på fint väder och att jag kommer i den enda finklänningen som jag har, i tjockisstorlek, med sommarkänsla.

Att gå ner 15 kilo på 6 veckor, och komma i alla piffiga smal-klänningar jag har, tänker jag inte ens fundera på. De får vänta tills nästa sommar.
Men jag är vid gott mod. Vågen visade 0,5 kg ner i fredags. Trots att vi varit hemma och sjuka och jag inte har kunnat gå mina prommenixer.

Lite i taget.
Sakta men säkert.
Det är min melodi just nu.