Nattrapport:
I natt var vi tillbaka på ruta 1 igen. Mat varannan timme. + det nya inslaget från igår,vakenperiod runt 6-snåret. För att sedan somna 15 minuter innan det är dags för mig att gå upp.
Men på 15 minuter hinner man mycket. Jag hinner både somna och bli otroligt trött tills väckar-mobilen ringer.

Så iväg med Alexander till skolan och nu sitter jag här med frukosten, morgonbloggarna och Irma i babysittern. Jag lyckades inte få över henne från bärselen till sängen idag heller. Det lyckas ibland, men för det mesta vaknar hon efter 3 minuter. Inte just i det kritiska ögonblicket när man lägger ner henne utan just tre minuter efteråt....hmmm.

Fast det betyder ju att hon kommer att bli trött om en stund och vilja sova förmiddag. Om jag har tur. Ibland vill hon inte. Eller hon vill ju och kinkar. Men kommer inte till ro utan vaknar efter 10 minuter igen.
Ja det där med bebisars och barns sömn, är för mig en stor gåta. Följer inga vanliga, logiska lagar.



¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨
Igår fick jag höra att något som jag gjort inte gillades av en person. Inget elakt. Bara att den personen tyckte inte att det var så bra som jag tyckte att det var.
Jag blev så paff.
Inte för att denna personen inte gillat det jag gjort. För alla kan inte gilla alla saker. Utan för att det kan skillja så mycket mellan åsikter.
Jag tycker ju försåss att det JAG gjort är kanon. Men jag hade också fått höra av andra att de tyckte om det. Därför kändes det så konstigt att juste denna personen INTE tyckte som jag.

Det blev så konstigt nu i huvudet, nu vet jag inte vad jag ska tro.
Ska man följa sin dröm och sin instinkt?
Eller ska man lyssna på andras råd när de inte följer ens egen linje?

Man måste ju kunna ta kritik.
Men vad händer när man inte är överens med kritiken. Är man tjurskallig då?
Och hur ska man veta vem man kan lita på?
Och hur ska man veta vad som är bra? Eller vad som är bra men bara inte passar en persons smak? Eller när det är dåligt och borde kastas?

Ja inte blev jag något klokare nu....

¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨
När jag satt och ammade innan vi skulle gå i morse så kom A springande och sa "Kom mamma kom!"
Jag blev lite irriterad för det är nog så svårt att amma med stress, och ännu svårare att amma med Irmas idol, storebror, i närheten.
-Det springer en kackerlacka på bordet, fortsatte han.
Uj vad fort jag sprang ut i vardagsrummet. Och då måste jag påpeka att det är inte lätt att springa fort med en bebis fastsugen på bröstet.
Jag såg framför mig hur en jättekackerlacka satt på vardagsrumsbordet och flinade trotsigt.
Alexander pekade, titta där under bordet. Och då såg jag en liiiiten liten skrämd stackare sittandes under ena bordshörnet. Mindre än en lus. Men dock en kackerlacka så jag stampade ihjäl den med strumpan.
Jag hade inget vettigare till hands och jag hade famnen full av Irma så det fick bli som det blev.
Så nu har jag väl lärt Alexander nåt dumt igen. För han tittade bra konstigt på mig när jag gjorde det.

/Y