Här har inte blivit något skrivande av nu på morgonen för vi har haft ytterligare en handverkare här idag.
Målaren

Först på morgonen var jag iväg med Alex till skolan. Det skedde utan missöden, peppar peppar. Men tänk att det ska vara så svårt att lämna.
För mamma alltså.
Alex vinkar så glatt i dörren när han ska gå in. Medans jag stannar kvar utanför för att försöka få syn på en sista skymt av lillgubben när han knallar vidare i sin uniform och med ryggsäcken på ryggen.
Bort från mamma.
Mot sina kompisar.
Som det ska vara.
Varför känns det så sorjligt då?
Där står jag, tillsammans med en massa andra mammor med tårarna i ögonen av stolthet och hjärtana fulla av oro. Tillsammans står vi där, ihopklämda i dörren. Tills vi suckar, tar oss samma och går hem för att börja med dagens göromål.

När jag kom hem hade jag ett missat samtal på telefonen. Som malltid hoppade hjärtat till. Det kanske har hänt något.
Men jag lugnade mig när jag såg att det var ett mobilnummer jag inte kände till. Då var det väl något som ringt fel.
Så ringde det igen:
-Hej det är målaren. Är du hemma? jag kommer förbi om 10 minuter.

Oj, skulle det målas nu. Jag har ju inte förberett någonting eller plockat undan möbler. Jag fick rusa omkring och göra det bästa av situationen. Med Irma på armen så blev inte det så mycket.
Men målaren ville inte plocka undan någonting.
Det var bara att täcka ed plast och köra på tyckte han.
Hmmm, jag såg att den plasten hade varit med länge och hade säkert färgfläckar som skulle fläcka av sig på mina möbler. Och vad händer med allt slipdammet som lägger sig på plasten när man sliter ihop den sedan? Javisst. Den flyger upp och runt i rummet. För att sedan singla ner och lägga sig på alla möbler i lägenheten.
Vad är det med karlar och renhållning egentligen?

Ja ja det blev målat i alla fall. Inte så fint. Men målat. Och städningen får väl jag se som en julstädning och ta och göra det ordentligt.
Därför blev det ingen morgonbloggning idag. Och nu är det dags att börja med lunchen innan det är dags att knalla iväg och hämta hem illbattingen.
Hå hå ja ja. Ingen rast ingen ro.

Återkommer
Yohanna