God Morgon!
Jag har precis lämnat av en lite ledsen kille i skolan. Uj vad det skär i mamma-hjärtat. Jag ville helst ta med honom hem och mysa i soffan.

Han ramlade i tappan när vi skulle gå ut på gatan. Rakt frammål föll han och bet sig i läppen så det blödde rejält. Han klagade på att det gjorde ont i tänderna, men jag kände på dem och det var ingen lös.

Hur många gånger har jag inte sagt att ta det försiktigt i trappan, håll dig i räcket, spring inte i trappa, ha inte bråttom?
Säkert hundra gånger, VARJE dag.
Men det går liksom inte in in skallen. Förmaningar rinner av honom som "vatten på en gås".

Så på sätt och vis så är det ju bra att det händer sådana här olyckor. Så han fattar vad som händer om man tex tävlar om vemsom kommer först fram till dörren, som var fallet i dag.
"Learning by doing" som vi kör på i scouterna.

Men det är sorgligt.
Han grät så tårarna trillade (och det är nästan så jag gör det också nu när jag skriver om det). Och sa att han inte kunde gå till skolan för att han var trasig.
Jag förklarade läget för dörrvakten när jag lämnade in honom i skolan och sa att om han inte slutar gråta så ring mig. Och så skyndade jag mig hem i fall att de skulle ringa mig. Jag hade naturligtvis inte mobilen med mig. Se där, fick jag mig en läxa också.

Så det blev ingen prommenix idag. Annars så har jag försökt att ta det för vana nu på sista tiden. En extra sväng runt kvarteret. Med Irma på magen. Innan jag går hem till frukosten och datorn. Det är inte så långt, tar kanske bara en 10 minuter extra. Men jag får upp pulsen och det blir en bra vana. Sedan är det bara att öka på den så att det blir en riktig runda till slut.

Det är bara det att man blir så hungrig tills man kommer hem.


Alexander sitter och skriver och ritar, precis som man gör i skolan. Och
glasögon måste man ha på sig, precis som fröken. Det spelar ingen roll
att det är solglasögon.....



God måndagsmorgon och på återhörande!
/Y