Här sitter jag och försöker lära mig hur man ändrar utseendet på sin blogg, och glömmer helt bort tiden. Lördagen går och här sitter jag och slösar tid på något som inte är så viktigt. Men det fångade mitt intresse och nu är jag fast.
Jag skulle ju slipa balkongen.
Jag skulle ju skriva om fredagens äventyr.
Jag skulle ju umgås med familjen.
Jag har dock farit fram med damsugaren och tagit bort allt trådludd från soffrenoveringen i lägenheten, OCH jag har lagat lunch.

Irma fick dock spel idag och ville inte sova på hela förmiddagen, fastän hon vaknade tidigt tillsammans med Alexander. Jag har ammat, vyshat, ammat, vyshat osv tills svetten lackade. Till slut somnade hon i Octavios armar tittandes på Alexander som lekte med sina bilar. Då känner man sig bra misslyckad som mamma.
Sedan dess har jag fått amma varje kvart för att hon ska sova vidare.
Vad är det som händer?
Tillväxtperiod eller onda ögat?

Men nu till fredagen.
Jag skulle till sjukhuset för att avsluta hörseltestet för Irma som inte gick något vidare sist vi var där.
Kom med barnet sovandes, var orden från sjukhuset.
Jag gjorde mitt bästa. Först gick vi och lämnade A på skolan. Jag hade Irma i bärselen, den brukar ju alltid vara ett säkert kort för att söva (tre timmar på IKEA utan att röra en fena, det säjer väl allt).
Jag höll Irma vaken och förevisade världen. Här skulle inte somnas förens vi var nästan framme på sjukhuset.
Vi tog bussen och Irma var vaken. Nästan framme så slocknade hon stirrandes på en främmande tant i bussen.
Phu, nu skulle hon väl sova en bra stnd i alla fall.

Vi han bara in på hörselkontoret och doktoren stoppade in hörselsnäckan i örat på Irma.
PLING!
Klarvaken!
Det var bara att gå ut igen och amma och försöka söva.
Svårt. En tre månaders baby som fått vila tre minuter har laddat batterierna för flera timmar frammåt. Speciellt om det finns mycket intressant att titta på.

Jag ställde mig i ett tråkigt hörn och vaggade fram o tillbaka och hade tur. Hon somnade igen (efter en halvtimmes vaggande). Men vi hade otur när vi kom till hörselkontoret, doktorn var upptagen med en annan bebis, som sov.
I en halvtimme fick vi vänta i korridoren. Med tillhörande slammer, skrattande sjuksköterskor och skrikande barn. Jag och en annan mamma stog där som på nålar och bara väntade på att nästa släng i dörren skulle väcka de små, som märker så väl när det är viktigt att de ska sova, och för den skull vaknar.

Samma sak. In på kontoret, snäcka i örat, PLING, klarvaken. Och nu började hon gallskrika också. Ut i korridoren och försöka lugna samt amma i bärselen. Det var första gången men det gick OK och hon slocknade igen. Men denna gången hann vi inte ens fram till apparaten hon vaknade.

Nu gav vi upp.
Doktorn skickade mig till doktorn som gör samma sak fast på stora barn. De kan vara vakna och det gör ingenting att de rör på sig.
Testet fungerade på 3 röda.
Varför fick vi inte göra så ända från fösta början.
Allt detta kämpande. Jag var helt slut i armar o ben av allt vaggande och gungande.

Det var bara att hitta en handikapptoa med skötbord, försöka kissa med bärsele på, amma i korridoren och ta bussen hem.
Vem tror ni slocknade på bussen och sov ända tills vi kom hem och jag lade över henne i vagnen?....HA

Det var bara att stressa i väg till skolan och hämta Alexander. För HELA förmiddagen hade gått åt till att göra något som bara tog en minut, när det väl funkade.

På em var det den obligatoriska lunchen hos svärföräldrarna. Tur för jag hade inte haft tid att förbereda något. Men som vanligt så kom vi därifrån sent så det blev inget fredagsmys.
Men syskonen mös i sängen vid nattningen och det fångade jag med kameran.
Själv var jag helt slut och gick och lade mig kort därefter.



Nu har hela lördagen gått, i ett huj, och jag känner att det är dags att gå och lägga mig i sängen som fått gosigt istoppstäcke i påslakanet. Hösten har kommit även hit och det märks på natten. Lite kyligt om gryningen.
Och så är det ju så gosigt.
Jag får fortsätta rapportera i morgon.
God Natt
/Y