Skrivet den: 2010-02-10 Klockan: 11:26:10

6 februari 2010 Första dagen på standen

Förra året så började vi med en ny tradition, ja det är väl ingen tradition innan man har följt den i ett par år.
Hur länge måste man egentligen ha upprepat en sak varje år för att det ska vara en tradition???
Men vi tänkte att vi skulle göra det i år igen.
Det är att åka till standen på vintern.

När det har varit en regnig och kall tid i Las Palmas så är det skönt att komma ner till solen och få skina sig lite i den. Ja, jag har väl berättat att vädret i Las Palmas är som en svensk sommar mest hela tiden. Soligt ibland och regnigt i bland men för det mesta molnigt. På vintern lite mer regn och kyligare och på sommaren lite varmare och soligare. Men egentligen inte så stor skillnad. Däremot om man åker 40 minuter söder ut så blir vädret helt annorlunda. Det blir ca 4 grader varmare, nästan alltid sol och stränderna ständigt fulla av solbadande turister.

Därför är det nästan som att åka på charter resa när man åker dit. Förutom att man slipper ta planet och att man är där på en timme.
Lyx, jag vet :)
Ändå så åker man som kanarier inte söderut varje helg. Man har ett liv att sköta, precis som vi hemma när vi inte är på semester. I veckorna jobbar man och på helgerna ska allt hinnas med som man inte hinner i veckorna.

På sommrarna har ju vi lyxen att få åka ner till svärföräldrarnas bungalow varje helg och sola och bada och vara på semester så mycket vi vill. Men man måste också förstå då att själva livet hemma blir lidande. Man träffar inte sina kompisar, lägenheten blir inte ompysslad eller lagad och tvättning och städning måste hinnas med under veckorna.

Därför under vintern är en tid att ta igen allt det som försakas under vintern. Men om det har varit en tid av mycket regn och moln så kan det vara skönt att packa strandväskan och ge sig av för en dag på stranden. Det gjorde vi i lördags och det var så skönt.

Visserligen är inte solen så varm som på sommaren, visserligen är havet väldigt kallt och visserligen är stranden väldigt stenig när vinterstormarna drar upp skräp på stranden. Men turisterna är där och de badar och är bruna och får en att känna sig precis som på semester.

Jag tog inga kort så ni får annvända fantasin åt att tänka er mig, för första gången på strande i år, blek och småfet. Jag vet att det är första gången för alla att börja med årets solbränna och att alla måste komma bleka till stranden någon gång. Men det är hemskt. Octavio är alltid pepparkaksbrun och Alexander har inte ärvt min gröna blekhet och inte heller pepparkasfärgen utan något mitt emellan. Bredvid dem ser jag ut som en.....ja jag vet inte...trist figur.

Men vi hade det skönt i alla fall och nu är det inte långt kvar innan sommar- och sol-säsongen börjar, till påsk.

/Y (blekast på stranden)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


RSS 2.0