....och det är väl tur det.

Ja vi har haft en UNDERBAR dag idag (Tack gode gud för det).
Efter en helvetisk natt, ja vi talar inte mer om den, men det kan inte bli annat med ett febrigt barn och en jättehungrig bebis utan tålamod i kombination med övertrött mjölkslut mamma med ryggont, så trodde jag att jag skulle vara död. För att inte glömma att Alexander spydde upp hela dagens mat + medicin över vår nya soffa i går kväll, så det har luktat spyor i hela lägenheten efter det.
Men överaskande nog så överlever man det mesta.

Det började redan vid frukosten när Octavio satt och skrapade upp den sista yoghurten från tallriken och jag inte kunde hålla mig från att säga:
"Förtsätter du att skrapa kommer du komma ner till Kina"
O tyckte det var ett otroligt roligt uttryck och började gapskratta. A var inte sen att hänga på och Irma ville inte verka som om hon inte fatta. Så vi satt där vid frukostbordet och fnissade allihopa och jag tänkte:
"Det här är min familj, så här ska det vara när det är som bäst, för detta är det som jag kämpar".

A kom visserligen in till oss klockan 6 med sitt paket, mäkta förvånad över vad han hittat, och ville öppna det. Men vi övertalade honom att man var tvungen att vänta tills det blev ljust, så han somnade om till klockan 8.
Så öppnade vi paket oh han fattade galoppen direkt med dagen datum, siffror och paket. Han är ju mammas pojke. Jag känner mig så lyckad och pedagogisk som mamma.



Sedan har hela dagen gått i ett enda mys. Vi har inte varit utanför dörren. Förutom ikväll då vi var tvugna att springa ut för att leta reda på ett jouröppet apotek för våra febernedsättande stolpiller till A hade tagit slut i smyg.
Men det gjorde inget för det gick så bra så.

A har skött sig klanderfritt och bara gosat och myst. Det är helt otroligt vad bra det går att vara förälder till en tre-åring när man har tålamod och inte stressar.

Febern har gått ner och gick bara upp till 38,5 nu på kvällskvisten. Bådar gått inför natten.

Jag har provat att baka pepparkaksbrownien igen och det blev mycket lyckat. Återkommer med justerat recept i morgon. Om det finns nån kaka kvar då att ta kort på....

Jag har ammat Irma i lugn o ro och hittat en bra ställning som inte ger ryggont. Bra gjort efter bara 4 månaders amning nu.... Snabbt jobbat!

Lunchen blev lyckad och A slevade i sig hemmajusterad spagetti Carbonara. Recept på det kommer också. Kanske kör jag en receptspecial i morgon....
När ungarna är sjuka brukar ju aptiten svikta och det ger mammaångest. Men inte idag tydligen. Skönt.

Planerat dop har vi gjort också. Och det verkar bli bra. Det har legat över oss länge nu att vi borde börja. Men nu är vi en bit på väg alltså. Det ska bli den 9 januari och vi får långväga gäster från Sverige. HURRA!
Frågan är bara:
Ska man köra billigare mat och bjuda många? Eller ska man köra lite finare med få utvalda?
Spanskt dop är som svenskt bröllop i gästantal kan man säja. Sist vi hade dop tror jag det kom 60 gäster. Lunch, fri bar och tårta såklart. Farföräldrarna betalade. Till bröllop bjuds minst 300 pers. Det är väl därför VI inte är gifta.
Ekonomifrågan...
Det måste funderas på. Kanske löser det sig automatiskt.

Men nu väntar soffan och mys innan man måste i säng. Jag hoppas på en lugn(are) natt.
GOD NATT!
Y