Jag har blivit barnsligt förälskad i min gran.
Visst är det löjligt, men så är det.
Jag går här hemma och myser och tittar på den. Så fort jag går förbi den så myser jag till och få riktig justämning i kroppen.

Det var tur att vi köpte den.
Jag var först lite tveksam. Det var så stor. Skulle den få plats. Men den passade precis in i "barnvagnsgaraget", som är ett hörn i hallen. Just nu står barnvagnen på kontoret som är en av de inglasade balkongerna.
Till nästa år kan det bli problem. För vi har planerat att bygga en hatthylla/garderob i detta hörn.
Vart ska granen stå då?
Mmmmm, det tål att tänkas på.

Men visst är den vacker...?







Alexander var med och satte ihop granen...eller så långt som vi hann innan det var dags för honom att hoppa i säng. Det tog sin lilla tid att få ihop den och speciellt eftersom det var första gången. Alexanders reaktion när han fick se granen var: Vad den har vuxigt. Jag blev förvånad att han överhuvudtaget kom ihåg förra årets gran.


/Y